Insikter från mina utsikter.

Bor med familjen (tre barn) på landet en mil söder om Glava i västra Värmland. Har nära till Glaskogens naturreservat. Uppväxt utanför Falun. Har egen firma där jag jobbar med paleobotanik, en naturvetenskaplig analysmetod inom arkeologisk forskning.
Längtar ut på äventyr men också efter frid och lugn i naturen.

Användarnamn: äventyrssugen

Intressen: Fågelskådning, Expeditioner, Vandring, Långfärdsskridsko, Bär & svamp, Paddling, Foto, Resor, Hälsa, träning, skriva

Mer på profilsidan


Tjikko och Rödolle

Utanför bilrutan på parkeringen vid Naturum Fulufjället vräker blötsnö och regn ner. Det är som vanligt så fort jag närmar mig fjällen. Hemma lyste solen och vårvärmen hade sent omsider kommit igång.

Förvånansvärt mycket snö ligger kvar på sluttningarna precis som i resten av fjällkedjan denna vår. Det klafsar om kängorna när jag kliver iväg längs leden och vädret blir bara värre och värre Det känns en aning dystert. Första natten tillbringas därför i en rastkoja strax nedanför skogsgränsen.

Besök från yttre rymden?

Plötsligt står de där. Som diaboliska urtidsdjur från havens djup, som hominider från  avlägsna intergalaktiska värdar. Eller som varelser ur Dantes värsta mardrömmar.

En kort utsikt från kajaken.

Fredag förmiddag. Jag stänger av radion. Inte ens jag orkar höra mer elände nu. Borstar första snön av bilen och baxar upp kajaken. Längs med grusvägen har en räv sprungit före och lämnat en snirklig spårlöpa. Snön gnistrar på träden. Det är helt stilla vid sjön.

En orre kuttrar förnöjsamt på en av holmarna och jag låter paddeln vila och glider sakta in mot den. Orren låter mig komma ganska nära innan den bestämmer sig för att jag är för närgången och därför ger sig iväg över till närmaste grannö. Det blir te och macka sittande i kajaken, det är så kallt om fötterna att kliva i och ur.

Att ta till sig ett landskap.

 

Vissa landskap har man inom sig, de är som delar av ens själ och identitet. Kulturlandskapet, stadslandskapet, granskogslandskapet eller myrlandskapet. Man känner sig helt enkelt som hemma i vissa landskap.

Verklighetens Cliffhanger

Mörkret tätnar, brasan pyser och svetten ångar. Annars händer just ingenting. Tankarna vandrar. Det är tråkigt. Det är faktiskt väldigt tråkigt att sitta här och svettas, lyssna på survedspys och torka röktårar från kinderna.

Mörkret tätnar, brasan pyser och svetten ångar. Annars händer just ingenting. Tankarna vandrar. Det är tråkigt. Det är faktiskt väldigt tråkigt att sitta här och svettas, lyssna på survedspys och torka röktårar från kinderna. Men just nu kan jag inte känna att jag har tråkigt. När jag tänker efter är det nästan alltid tråkigt att vara ute så här, men det gör inget. Är det en skillnad på att det är tråkigt och på att man har tråkigt? Eller är det så att känslan av att ha tråkigt kan upplevas så olika beroende på miljö och omständigheter runt om en?

Sida: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ... 11 Nästa Sista 

Vinter i Österrike: 6 höjdpunkter

Upplev ikoniska skidbackar, glaciäräventyr och charmiga byar där alpina traditioner och kulinariska smakupplevelser skapar en unik atmosfär.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg