Bor med familjen (tre barn) på landet en mil söder om Glava i västra Värmland. Har nära till Glaskogens naturreservat. Uppväxt utanför Falun. Har egen firma där jag jobbar med paleobotanik, en naturvetenskaplig analysmetod inom arkeologisk forskning.
Längtar ut på äventyr men också efter frid och lugn i naturen.
Intressen: Fågelskådning, Expeditioner, Vandring, Långfärdsskridsko, Bär & svamp, Paddling, Foto, Resor, Hälsa, träning, skriva
Länkar:
Den vackraste natur som finns
Usch vilket trist väder. Dimman hänger tjockt utanför fönstret för fjärde dagen i rad. Det är + 5 grader, alldeles för varmt för årstiden. Det är blött, klafsigt, lerigt, grått och trist. Men jag tar mig i kragen på eftermiddagen, släpar ut mig själv. Far en tur upp på skogen tillsammans med hunden och kameran. Går längs en grusväg, följer en stig och kommer fram till en liten tjärn. Då händer något. Ur allt det gråa träder plötsligt fram färger. Dämpade men ändå starka jordfärger. Jag dras mot dem, ut på sviktande tuvor. Det slurpar för varje kliv när jag drar upp kängorna ur mossan. Det är alldeles stilla i luften, inte ett ljud från omgivningen.
Stiglöst land
För ett år sen skrev jag ett lite ”snyftigt” inlägg som jag kallade ”Hej då skogen”. Det handlade om att en del av min närmiljö där jag dagligen vistats skulle avverkas. Inför avverkningen pratade jag med maskinförarna som lovade att försöka undvika att köra sönder stigarna. Men inte hjälpte det mycket.