Där i naturens och kulturens rumsliga eller tidsmässiga överlapp och ingenmansland. Vid den förfallna ladan, torpruinen, vändplanen på skogsvägen eller vid den igenväxta inägan. Där kommer tankarna som starkast och förnimmelsen som påtagligast. Där vänder jag mig om. Eller känner obehag av att vända mig om. Där kan jag komma på mig själv med att hoppas att jag inget ska se.
Bor med familjen (tre barn) på landet en mil söder om Glava i västra Värmland. Har nära till Glaskogens naturreservat. Uppväxt utanför Falun. Har egen firma där jag jobbar med paleobotanik, en naturvetenskaplig analysmetod inom arkeologisk forskning.
Längtar ut på äventyr men också efter frid och lugn i naturen.
Intressen: Fågelskådning, Expeditioner, Vandring, Långfärdsskridsko, Bär & svamp, Paddling, Foto, Resor, Hälsa, träning, skriva
Länkar:
Jag tror inte...
Jag tror inte på spöken. Jag tror inte på troll, vittror, vättar och skogsrån heller. Knappt ens på tomten. Ändå finns det där, som ett inslag i friluftslivet. Eftersom man vistas ute, långt från elektriska ljuskällor och ofta är ute både kvällar, nätter och tidiga mornar. Där i gränslandet mellan ljus och mörker, när färgerna mattas av och allt går i gråskala. För min del också när jag passerar gränslandet mellan människans värld och naturen.