Jag har så vitt jag vet aldrig, förutom i tankarna, varit i närheten av området som beskrivs i första delen av inlägget. Kanske stämmer något i min beskrivning men troligtvis inte.

Många av passagerarna ser ut som de ska på fjällvandring. Jag sitter i smyg och försöker bedöma dem, vad de är för fjällvandrartyper. Erfarna rävar, optimistiska nybörjare, friluftsgourmander med packningen full av delikatesser, notoriska toppjägare, sega långvandrare eller avslappade dagsturare. Antagligen prickar jag inte rätt på en enda.

Men igår, på Trettondagen, tog sig familjen upp på en tjärn på skogen. Isen var lite tunn aldeles vid kanten men nästan en decimeter utepå. Lite knottrig eftersom snö hade smält och frusit fast. Men vi är inte kräsna av oss. Det blev en skön eftermiddag med lågt stående sol, korv och varm choklad. I skymningsljuset återvände vi med kallfrusna fingertoppar, rosiga kinder och snorande nästippar.