Solen sken, mörtarna simmade fram och tillbaka mellan stenarna nedanför oss och en och annan småabborre strök förbi men något napp verkade det inte bli den här gången heller. När vi så nästan var färdiga att ge upp och åka hem fick jag känna ett sugande motstånd i spöet och tänkte att det väl var ännu en ruska med sjögräs. Inte förrän alldeles inemot stranden fick jag syn på ryggen av en gädda som lojt lät sig vevas in.
Bor med familjen (tre barn) på landet en mil söder om Glava i västra Värmland. Har nära till Glaskogens naturreservat. Uppväxt utanför Falun. Har egen firma där jag jobbar med paleobotanik, en naturvetenskaplig analysmetod inom arkeologisk forskning.
Längtar ut på äventyr men också efter frid och lugn i naturen.
Intressen: Fågelskådning, Expeditioner, Vandring, Långfärdsskridsko, Bär & svamp, Paddling, Foto, Resor, Hälsa, träning, skriva
Länkar:
Storfiskaren
Jag kände någonstans i bakhuvudet att vi borde ha ett fiskekort också, jag och min då sjuårige son Manne. Vi hade åkt ner till badplatsen vid Lesjön med vår nästan nya utrustning. Varsitt spö med rulle. Varsin reflex-spinnare och wobbler. Vi hade prövat ett par gånger förut men utan annat resultat än lite trassliga linor och några rejäla bottennapp. Som ung fiskade jag mycket eftersom jag växte upp vid en sjö men då såg jag det mer som ett tidsfördriv. Nu tänkte jag mig att kanske kunna så ett frö till ett framtida intresse hos Manne och något som vi kunde dela och göra tillsammans, far och son. Så där som det ska vara.