Bor med familjen (tre barn) på landet en mil söder om Glava i västra Värmland. Har nära till Glaskogens naturreservat. Uppväxt utanför Falun. Har egen firma där jag jobbar med paleobotanik, en naturvetenskaplig analysmetod inom arkeologisk forskning.
Längtar ut på äventyr men också efter frid och lugn i naturen.
Intressen: Fågelskådning, Expeditioner, Vandring, Långfärdsskridsko, Bär & svamp, Paddling, Foto, Resor, Hälsa, träning, skriva
Länkar:
3 085 000 löpsteg till Timbuktu
Timbuktu, Mali, Afrika!
Gryning till skymning
Någon fördel ska man väl ha av att vara egenföretagare tänkte jag och beslöt enhälligt att ta en heldag för personalhälsovård. Tidigt på torsdagsmorgonen packade jag skidorna i bilen och for upp till Timanstorp i den allra sydligaste delen av Glaskogens naturreservat. Efter några dagar med blidväder hade det nu frusit på och ett tunt skarlager hade bildats, tillräkligt för att bära ett par breda skidor. Himlen ljusnade och snön var blå. Tio sköna kallgrader.
Hårdtest av Nordic Small 199:-
- Pappa, jag kan väl få sova ute i tält i natt? Snälla, snälla..SNÄLLLLA.
Det var i torsdags. Dottern Saga, 9 år, har fått en planerad övernattning hos kompisen inställd och nu har hon fått ett nytt infall. Jag tittar ut genom fönstret. Det snöar och är 3-4 grader kallt. Men varför ska man neka? När nattmörkret kommer så är det nog inte lika lockande tänker jag. Hon lägger nog ner det då.
Vi lämnar spår
Ta bara foton, lämna bara fotspår. Det ställer nog de flesta av oss upp på. Men vi lämnar faktiskt spår efter oss i naturen, kanske mer än vi tror.
Nej, jag tänker inte ägna bloggen åt att ondgöra mig över konservburkar, karamellpapper, fimpar och uttjänta skavsårsplåster som man alltför ofta hittar och som tar ner naturupplevelsen flera pinnhål. Nej, jag tänkte berätta om en speciell typ av spår som vi lämnar efter oss. Spår efter vårt friluftsliv som kan bli kvar i naturen inte bara i månader och år utan fascinerande nog i hundratals och tusentals år.