Förvånansvärt mycket snö ligger kvar på sluttningarna precis som i resten av fjällkedjan denna vår. Det klafsar om kängorna när jag kliver iväg längs leden och vädret blir bara värre och värre Det känns en aning dystert. Första natten tillbringas därför i en rastkoja strax nedanför skogsgränsen.

Måste man ha ett projekt? Efter ett tips hittade jag en artikel här på utsidan om en Hagforsbo, som gett sig på att övernatta utomhus en natt inom var och en av ett stort antal 5x5 kilometersrutor i kommunen. Se artikeln här. Och flera andra projekt har presenterats på bloggarna här. Inventering av leder, vindskydd, toppar som ska bockas av och liknande. Först tyckte jag att det verkade onödigt att ha sådana ”konstlade” mål med sitt friluftsliv men en tanke började ändå gro. Ett mål av detta slag för att locka till och aktivera friluftslivet. Eftersom jag har bara en dryg mil till Glaskogens naturreservat med sina 280 km² men av slentrian nästan alltid åkt till samma delar av det kom jag ganska snart fram till att vad jag behövde var något som fick mig att besöka hela området.

Nu när vintern börjar kännas lite seg tänkte jag fresta med några rader från sommaren som gick.

Ok! Mina vandringsstavar blev väl inte den succé som det var tänkt men inte ger man upp för det. Nu är det nya planer på gång. Efter en vanlig söndagspromenad förra helgen tog vi ett kaveldun och satte på bordet i köket. Det var inte första gången så egentligen blev man väl inte förvånad när den plötsligt, POFF! fyllde bordet med sina frön. Medans jag stod där och försökte samla ihop och stoppa ned i en påse kom tanken…