Bor med familjen (tre barn) på landet en mil söder om Glava i västra Värmland. Har nära till Glaskogens naturreservat. Uppväxt utanför Falun. Har egen firma där jag jobbar med paleobotanik, en naturvetenskaplig analysmetod inom arkeologisk forskning.
Längtar ut på äventyr men också efter frid och lugn i naturen.
Intressen: Fågelskådning, Expeditioner, Vandring, Långfärdsskridsko, Bär & svamp, Paddling, Foto, Resor, Hälsa, träning, skriva
Länkar:
Besök från yttre rymden?
Plötsligt står de där. Som diaboliska urtidsdjur från havens djup, som hominider från avlägsna intergalaktiska värdar. Eller som varelser ur Dantes värsta mardrömmar.
En kort utsikt från kajaken.
Fredag förmiddag. Jag stänger av radion. Inte ens jag orkar höra mer elände nu. Borstar första snön av bilen och baxar upp kajaken. Längs med grusvägen har en räv sprungit före och lämnat en snirklig spårlöpa. Snön gnistrar på träden. Det är helt stilla vid sjön.
En orre kuttrar förnöjsamt på en av holmarna och jag låter paddeln vila och glider sakta in mot den. Orren låter mig komma ganska nära innan den bestämmer sig för att jag är för närgången och därför ger sig iväg över till närmaste grannö. Det blir te och macka sittande i kajaken, det är så kallt om fötterna att kliva i och ur.
Straffet för utelivet?
Det sa ”poff” och sen sjönk ena lungan snabbt ihop som en liten urvriden disktrasa. Smärtan fick mig att kippa efter andan, en anda som inte var lätt att hålla eftersom luften gick rakt igenom.
Innan jag fortsätter ska jag först ”ursäkta” mig lite för att jag varit så frånvarnade här en tid. Mitt Utsidande har släpat efter. Plötsligt inser man att man inte hänger med. Altför många fina artiklar och blogginlägg ligger olästa. Ett styng av dåligt samvete smyger sig på.
Ett blåbär bakom paddeln
- Hon är stabil som en lastpråm, försäkrar kompisen Janne när vi hjälps åt att lasta av det som i mina ögon mest ser ut som ett blixtrande fartvidunder. Vi är i hamnen i Åmål och ska med kajak ta oss en tvådagars tur söderut på Vänern till Köpmannebro. Jag får en snabblektion i hur man packar, sätter på kapell och hanterar rodret. Nu har vi fått några åskådare och det känns lite genant när Janne tipsar om att jag håller paddeln uppochner. Men vips sitter jag i och glider ut på vattnet. Janne kliver i sin hembyggda träkajak som jag och alla vi möter slänger lystna blickar efter. Trä och båtar är en fin kombination. Det måste vara de mjukt böljande linjerna och formerna som gör sig så bra i trä.