Det är tryckande tyst runt frukostbordet. Manne petar i gröten, Saga ser lite besvärat ut genom fönstret och Alma himlar med ögonen. Jag har just frågat om vi ska hitta på något idag…? En tur i skogen…? Grilla korv…? När vädret ser ut att bli så fint…?

- Nähä! Nån som vill åka till Charlottenbergs shoppingcenter då?
- JA, JA, JAA!!!

Hur ska man få en granskog mer lockande och attraktiv än HM, Teknikmagasinet och Toys’N’Rus? Jag har förstått att jag inte är den enda föräldern som har svårt att locka med mina barn ut i naturen. Men man kan också, inte minst här på Utsidan, läsa om många som lyckas, och gör det riktigt bra.

För mig är det viktigt. Min bild av den gode fadern är en som tar med sina barn och utforskar naturen. Som tar med dem på upplevelser och äventyr. Var bilden kommer från vet jag inte. Själv är jag uppväxt ”på landet” och min egen far tog vad jag mins inte så ofta med oss ut för regelrätt friluftsliv. I skogen och naturen var vi ändå.

Kanske, tänker jag, är det vår boendemiljö som gör att mina egna barn är lite tröga att få med ut. Vår trädgård är ganska vildvuxen. På våren kan de håva salamandrar i diket vid infarten. Det växer kantareller mellan björkarna där vi hänger tvätten. Det är skog och åkrar åt alla vädersträck. Älg, räv och rådjur kan de se från köksfönstret. Att få komma till ett shoppingcenter hör däremot till livets exklusiva ovanligheter.

Det är svårt att veta hur det kommer att bli. Man vill ju så gärna att de ska växa upp med en positiv bild av och känsla för naturen. Äldste sonen som definitivt tagit avstånd från allt vad skog och natur heter, började för ett tag sen att klättra. Än så länge bara på inomhusvägg men ändå… Jag vågar knappt visa min entusiasm. Det är känsligt där. Om jag verkar alltför angelägen är det risk att det blir tvärstopp.

Visst får jag med dem ut ibland. Någon gång blir det riktigt lyckat, en annan gång slutar det i smärre katastrof. Men hur mycket ska man anstränga sig för att vägleda dem? Hur mycket ska man förlita sig på att de hittar ett eget förhållningsätt till natur och friluftsliv av sig själva? Antar att det är frågor som de flesta av oss har, har haft eller kommer att kämpa med.