Vintern tog slut i ett nafs. Plötsligt var snön borta, knoppar sticker fram ur gräset och vårvintern blev vi snuvade på, åtminstone i mina trakter. Jag tog en sista chans att få uppleva lite av den och kanske få möjligheten att se vargspår eller höra vargyl och åkte upp på Glaskogen tillsammans med hunden och ryggsäcken.
Där uppe var det lite mer snö kvar men den låg ojämnt. I skogen var det fläckvis bart men på hyggen och myrar ett par decimeter. Det var tungt att gå, ömsom bar det, ömsom bar det igenom. Vi letade oss fram till några mindre tjärnar, bl.a. Vackerängstjärnen. Jag undrar om någon kom vandrande och så öppnade sig skogen som en vacker sommaräng där.
Vid Björntjärn hängde vitmossorna i fina färger på utskjutande klippor. Har jag nämnt att jag är förtjust i mossornas färger? De senaste veckornas blidväder har gjort att spåren har smält ut till stora blaffor. Några tydliga vargspår såg jag inte till, däremot var det väldigt gott om älgspår.
Solen sjönk tidigt mot horisonten och det skymde på mellan träden. Vi kom fram till vindskyddet vid Bergtjärn i det sista blåa kvällsljuset. I ett hål i isen skopade jag upp vatten och snart kokade det i kastrullen över elden. Det satt väldigt fint med te och mackor.
Veden var sur och röken vass i ögonen. Nordanvinden låg på och virvlade in röken i vindskyddet. Jag drog mig till minnes en rapport jag hörde nyligen på radio om att fler människor, i världen, dör av röken vid matlagning över öppen eld än som dör av malaria. Så var det med det friska friluftslivet.
Men trots stundtals tårande ögon var det ändå skönt att sitta där och titta in i elden, upp på månen och prata med hunden medan himlen sakta mörknade.
Tittade på klocka och den var strax över åtta. –Oh Shit! Jag höll på att missa Melodifestivalen. Snabbt fram med den bärbara. Det trådlösa modemet sökte sig mödosamt fram till en signal. Jag hade svårt att bestämma mig, Perelli eller Danny…, ringde och röstade på fyra olika.
Nej, stopp! Nu håller jag på och luras igen. Bilden är fejkad. Nej, det är ganska skönt att lämna vissa delar av livet hemma när man ger sig ut.
Någon vidare sömn blev det inte denna natt. Jag hade lite för lite på och med mig och både jag och hunden frös. Hon hade eget liggunderlag och jag la duntröjan över henne men hon har just börjat tappa vinterpälsen och är lite tunn.
Något vargyl fick vi inte höra och inga ugglor heller. Det blåste nog lite för mycket. Vi tog tidig morgon och tände brasan igen för frukosten. Sen fortsatte vi som dagen innan och letade oss fram över myrar och skogsåsar.
Utsikten över sjöarna Övre och Stora Gla var fin. Råtakahöjden vid horisonten ligger ca 15 kilometer bort.
Annars så är det bara ett visst bolag med anor i ett gammalt statligt verk som (ibland) har täckning på Glaskogen. Men om det går att köra bredband på är tveksamt;-)
(Du måste tydligen vara ännu tydligare när du talar om att du luras) :-)
Ja nyanser förvinner lätt i text på Internet så man kan nog aldrig vara nog tydlig när man uttrycker sig.
hoppas inte det ;)
/H
Man brukar ju säga att “Månen antagligen var den första teven“, - för stenåldersmänniskan alltså. Den hade ju inget annat att titta på som var overkligt. ‘Gubben i månen’ fanns för sagoberättelser och var säkert lurig han med.
Nu har vi ju, som du så fint fångat i din blogg, plastpingel i schlagerfestival att underhålla oss med i tältet i skogsmörkret istället‘.
Kul att se att din hund hänger med! Dom finner sig ju i allt, även tevetittande.
Anders.
Eldslågor är underhållning som räcker länge. Att titta in i en eld tröttnar man inte på i första taget och det är helt fritt från reklaminslag. Jag tror flammornas och glödens pulserande rörelser och ljus fungerar meditativt och skapar både ro och utrymme för tankarna.
"Har jag nämnt att jag är förtjust i mossornas färger?" Samma här (och mönster), får mycket inspiration till mitt måleri där. Samtliga bilder är fina utom en....