Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra men det ordnar sig på plats. Strax efter andra jordbävningen bar det av. Landet var i kaos. Människor som följer mig på Facebook ville gärna hjälpa till så jag ordnade med swish och "NEPAL will rise again" hade fötts. 

Det här tyckte jag lät toppen. Jag ville veta mer och gärna supporta. Jag behövde inga guider men valde att bo på deras Guest House i Pokhara. Ville veta mer och kanske hitta ny bra kontakter, känna in stället, hur seriöst det är osv. Jag har höga krav på vissa grejer inom bergslivet. 

Japp, det här är toppen, seriöst, bra, allt. Jag pratade med gäster som kom tillbaka från guidade turer, jag pratade med guider och två av systrarna. Bra bra!

Så vi dealade lite, de här vill jag blogga om och de supportade med med några nätters boende som tack. Fast jag blev kvar i tre veckor. Livet ska va' gott! 



Behöver ni trekkingguider i framför allt Annapurnaområdet eller någonstans att bo så är 3 Sisters trekkingguides verkligen en winwin. Ni har ett stort företag med kvalitet och backup om det händer något och ni bidrar till ett unikt, positivt och viktigt arbete här.

Ska man inte ut och vandra så kan man ändå bo på 3 Sisters Guest House. Det ligger nere vid sjön i Pokhara i området som kallas Seaside, där det mesta som är intressant för turisterna finns, på huvudgatan fast inte precis inne i vimlet utan på kanten, lite lugnare. De har en himla fin frukostbuffé som ingår och väljer man att sitta på balkongen så har man härlig utsikt över sjön och kullarna på andra sidan.


Frukost åt ena hållet...

…och åt andra! 


3 Sisters Guest House framför bussen!


Anneli was here! 


Kullarna ligger precis bakom huset.  


Sea Side, Pokhara. 3 Sisters ligger längst in i den bortre viken.

Inom buddismen brukar man säga att tankarna är som en apa som så snart den ser nåt skuttar den dit, sen ser den något nytt och skuttar iväg igen, den far än hit än dit, högt och lågt. Precis som våra tankar lätt far iväg med oss. I vissa sammanhang kan det vara bra att kunna låta tankarna fara runt fritt hej vilt, barinstorma, men det är också bra att ha förmågan att inte göra det, att slippa störas och distraheras av att ens tankar far iväg. Desto mer man övar upp förmågan desto lättare kan man att fokusera på det man vill fokusera på eller rent av bara vila i att tankarna är stilla, det är en väldigt behaglig vila, framför allt för såna som mig som tänker så inibänken mycket, intensivt och snabbt.  



Vitsen med den här sortens övning är att öka förmågan att inte vara så apig i tankarna, att de inte far iväg så lätt, man övar upp sin tankekontroll så tankarna inte skuttar runt som en apa.

En del upplever att tankarna skuttar runt, andra upplever mer att tankarna bara snurrar, det spelar ingen roll på vilket sätt just du upplever, grejen är att träna upp att släppa det och hitta stillheten genom fokus. 
 

Monsunen kommer upp söderifrån mot Nepal och Tibet i slutet av maj/början av juni och drar sig tillbaka igen i slutet av augusti/början av september. Det är så det brukar vara. Så här är det vandrings- och klättersäsong på våren och på hösten, innan och efter monsunen. I bergen i Pakistan och på Kina-sidan norr om Pakistan, dit monusnen inte når, där t.ex. 8000-metersbergen K2, Broadpeak och Gasherbrum I och II ligger, är det högsäsong under sommaren. Så just nu, i oktober, är det högsäsong här i Nepal. 

Jag har sagt det förut och säger det igen, jag håller på att testa olika filter till bilder, bilder funkar olika i olika medier, det här är testat till t.ex. Facebook som oftast använda via mobiler. Ska en bild tryckas i en tidning måste den se helt annorlunda ut. Det här är bara test och funkar inte alltid så bra i en blogg som ofta läses via dator, men jag har valt att inte göra om bilderna hit utan tar de som de är nu. Säger det ifall någon fotonisse får araben på redigeringen, så kanske det inte blir så stark araben.

Här är del ett och här är del två om den här resan.

Okej, då kör vi.