N E P A L R U L E S ! 
Jag reste till Nepal första gånger redan på 1990-talet och var där senast tre månader i höstas där jag bl.a. gick en meditationskurs i ett buddisttempel i Kathmandu.

Jag kan landets kultur och traditioner och delar med mig av färgstarka bilder fulla av liv och berättar om det fantastiska landet, om den världsunika staden Kathmandu där kulturen, templen och vardagslivet vimlar intensivt tätt inpå, om dess så fantastiska befolkning som jag säger ”lär mig så mycket om mig själv och livet”, om livet i templen där jag har bott och gått meditationskurser, om bergen, både dess stillhet men också om expeditionslivet och massa annat!


Nepal är så mycket mer än Himalaya. 


Kopan monastery i Kathmandu som håller kurser på engelska. 


Kathmandu, de så intensiva gatorna gatorna i Kathmandu.


A N N E L I  
Jag studerar dharma som man säger i Nepal, kunskapen om livet – inre stillhet, frihet och livglädje – men i min egen Annelistyle och delar med mig av mina kunskaper.

Mitt liv handlar om den come back jag har gjort i livet – från sexuella övergrepp i uppväxten som ledde till att jag skadade mig själv, vanvård i psykiatrin i sju år som ledde till att jag brände upp mina fingrar och till slut hängde mig – till juristexamen, maraton och vasalopp, resor i 70 länder och magiska världsrekord på topparna i Himalaya och slutligen till att hitta stillheten och lita på livet och mänskligheten igen.

F Ö R E L Ä S N I N G 
Yeah! Jag föreläser i Göteborg 24 februari! 
Läs mer här!

Haha. 

L I F E R U L E S !
Med hjälp av glädje, självdistans och total nakenhet delar jag med mig av min starka livsresa på ett sätt så det är omöjligt att inte beröras – från sexuella övergrepp i uppväxten som ledde till att jag skadade mig själv, vanvård i psykiatrin i sju år som ledde till att jag brände upp mina fingrar och till slut hängde mig – till juristexamen, maraton och vasalopp, 70 länder och magiska världsrekord på topparna i Himalaya och slutligen till att lita på mänskligheten och kärlek igen.

PetterNikolina. Kissemoj. Plastsnopp. Eller vad man ska kalla den. En av mina absoluta favoriter.



Vad ska man med den till? Man kan väl dra ner brallan? Ja. Ibland. Ibland är det ingen favorit alls. Rent av direkt olämpligt när det blåser storm. Jag brukar ha min i damasken (snöskydd mellan skon och byxorna), olala, men det är jättepraktiskt, nära till hands men inte i vägen. 

Med den här kan man också lätt kissa i flaska i tältet. Företrädesvis en med vid öppning. Den här flaskpåsen är toppenbra eftersom den rymmer mycket, över en liter och ibland kissar man enorma mängder i bergen, samtidigt som den tar liten plats i packningen. Present från en kompis i Canada så jag vet inte var man kan köpa. Jag fick den begagnad, använd som hennes kisseflaska. Olala. Hon fick en begagnad plastsnopp av mig. Olala på den med. Haha. Bästa bytet ever – girlpower-byte! 



Jamen varför är just den här så himla bra?

En del kissemojer går rätt ner som en tratt. Det är lika praktiskt som att killar skulle kissa med sin grej rätt ner. Den måste ju ut. Framåt och ut. Genom gylfen eller nåt. Den här är sån. Framåt och ut. 

Sedan har just den här ett bra material som är lite löst men inte lösare än att den klämmer åt lite i underredet. Sluter tätt. Så det inte skvätter ut och har sig.

Och en grej till. Den har lite volym. Det finns varianter som är betydligt mindre. Då måste man hålla igen och pyskissa annars blir det översvämning.