PetterNikolina. Kissemoj. Plastsnopp. Eller vad man ska kalla den. En av mina absoluta favoriter.



Vad ska man med den till? Man kan väl dra ner brallan? Ja. Ibland. Ibland är det ingen favorit alls. Rent av direkt olämpligt när det blåser storm. Jag brukar ha min i damasken (snöskydd mellan skon och byxorna), olala, men det är jättepraktiskt, nära till hands men inte i vägen. 

Med den här kan man också lätt kissa i flaska i tältet. Företrädesvis en med vid öppning. Den här flaskpåsen är toppenbra eftersom den rymmer mycket, över en liter och ibland kissar man enorma mängder i bergen, samtidigt som den tar liten plats i packningen. Present från en kompis i Canada så jag vet inte var man kan köpa. Jag fick den begagnad, använd som hennes kisseflaska. Olala. Hon fick en begagnad plastsnopp av mig. Olala på den med. Haha. Bästa bytet ever – girlpower-byte! 



Jamen varför är just den här så himla bra?

En del kissemojer går rätt ner som en tratt. Det är lika praktiskt som att killar skulle kissa med sin grej rätt ner. Den måste ju ut. Framåt och ut. Genom gylfen eller nåt. Den här är sån. Framåt och ut. 

Sedan har just den här ett bra material som är lite löst men inte lösare än att den klämmer åt lite i underredet. Sluter tätt. Så det inte skvätter ut och har sig.

Och en grej till. Den har lite volym. Det finns varianter som är betydligt mindre. Då måste man hålla igen och pyskissa annars blir det översvämning.

Jag har sagt det förut och säger det igen, jag håller på att testa olika filter till bilder, bilder funkar olika i olika medier, det här är testat till t.ex. Facebook som oftast använda via mobiler. Ska en bild tryckas i en tidning måste den se helt annorlunda ut. Det här är bara test och funkar inte alltid så bra i en blogg som ofta läses via dator, men jag har valt att inte göra om bilderna hit utan tar de som de är nu. Säger det ifall någon fotonisse får araben på redigeringen, så kanske det inte blir så stark araben.

Här är del ett och här är del två om den här resan.

Okej, då kör vi. 

Linda Västrik, filmtjejen som blev Årets Äventyrare efter mig, var hemma och filmade lite inför min resa. 

Mest kul hade jag åt att se filmmaterialet. Hade ingen aning om att mitt kroppsspråk ser ut så där. Snopen. Så naket. Bart. Vad det än var så var jag det med allt jag är. I hela kroppen. Trivdes bra med det. Att vara det jag är. Skönt. Tänk om jag inte hade gillat. Huja. Och så mycket glädje. All in. Det trivs jag också med. 

Jag kan stå på huvudet sa jag. Men varför stå på huvudet? Vad drar? Jordens kraft drar i boobisarna. Vi hade kul åt det. 

Men varför?
Jag vet.
Livet. 
Bara livet.
Så skönt.
Så vilsamt.
Att veta.
Även om det är upp och ner ibland.  

Själv är det ett stort äventyr för mig här hemma nu. Gemenskap, kärlek, tillit till andra. Att känna mig ovillkorligt älskad, som t.ex av fina Luna. Vi har uppfunnit en ny kram – en ryggsäckskram! Perfekt för kärleksäventyr och skapar tindrande blickar det också. Jag själv bara njuter all in.