Kiting och fri som vinden

Söndag och dags för äventyrsdag. Kitekalle i Halmstad bjussar på kitekurs. Jag gick nybörjarkurs förra sommaren, hur kul som helst. Denna gången är min fin-granne Julia med.  Jag låter bilderna sköta det mesta av snacket.

Ugglarp, mellan Falkenberg och Halmstad. Vi babblade i bilen och plötsligt, wtf, Halmstad? Och skrattade. Och jag sa "vi" glömde svänga. Och strax därefter sa jag "vadå vi"? Det var ju jag som körde. Det var ju jag som hade missat. Så skrattade vi åt det också. 



Vädret var omväxlande blåsigt, jätteblåsigt, alldeles för blåsigt och oj vilken kallfront, vi pausar lite och regn och, äh, fullt av liv all over the place!  



Ett jädra meck med våtdräkten när man inte är van. Julia slet tappert. 



Julia var en glädjekämpe och lärde sig mycket trots den hårda vinden som inte var direkt nybörjarvänlig. Hon fastnade tyvärr med foten i nån tångruska eller vad det var när hon tränade på land och vred både foten och knäet illa och vristen var redigt svullen när vi kom hem. 



Himla proffsiga instruktörer. Jag hängde med Tim. 



Kiting funkar utmärkt med mina händer, jag tappar bommen lite ibland men det gör ju inget, på't igen bara. 

Kolla här. Lalalala...



Och så KiteKalle själv. Så himla go. Och coolaste brillorna i hela Halland. Jämt. Det hör till. 



Det blåste så mycket så ibland behövde jag vila skallen. Jo, det liksom blåste rätt genom hela skallen. Men shit vad vackert det var. 



Mycket fika, det är grejer det! Tim fixar med pinalerna. 



På't igen och yeah, jag får det att funka. Kan styra dit jag vill och stanna när jag vill och tjohej vad man flyger med ibland. Ingen bräda, bara kroppen och fri som vinden! Och massa vågor så jag tror jag gjorde tio kallsupar på raken ibland. Haha. Tur man har skills i att leva utan luft. Haha.