Gömde ju alldeles bort att göra klart det här! Här kommer del 3 från syriska gränsen tidigare i år. Skulle åkt dit igen häromveckan, biljett var köpt och allt, men var tvungen att ställa in. Nästa vecka blir det en sväng tillbaka till Nepal. Men här är tredje del en av resan till syriska gränsen tidigare i år. Jag är i Reyhanli precis vid syriska gränsen, vid den gränsövergång där flest flyktingar lämnat Syrien. 

Jag gör som de andra delarna, lägger in mina Facebookinlägg och bilder. Välkomna att följa mig där, länk längst ner i inlägget. Det är lite mer live-känsla och väldigt mycket mer respons och liv där. 

Här är del 1 och här del 2 för er som vill ta det från början.

Den turk-syriska gränsstationen precis utanför stan är om jag förstått det rätt den gränsstation där flest flyktingar tagit sig ut ur Syrien. De flesta tar sig vidare. En del stannar här. Startar ett nytt liv. 

Packar. Minipackning. Det blev inte ens 5 kilo. Och hälften behöver jag egentligen inte. Funderar på att köra micropackning och slänga ut den halvan.

När regnskogarna skövlas och förstörs av ensidigt jordbruk bildas öken som tvingar människor på flykt. Utöver att nyskapande av regnskog så klart är bra för miljön så stärker det samhällen på landsbygden, det hjälper socialt, skapar arbetstillfällen och stärker ekonomin, underbart!

Så jag gick dit. Herregud. Herregud min skapare. Mamman var samma kvinna som fick min mormors filt i somras, när de bodde i tältlägret efter jordbävningarna. Hon hade den omkring sig. Och pappan är den blinda farbrorn som tigger pengar utanför zoo. Hemmet var ett kolsvart skyffe, sååå smutsigt, och där låg mamman med ett knä svullet som en ballong. Och inga fötter. Amputerade.



Jag planerade att ta henne till sjukhuset nästa dag. Kolla upp knäet. Så länge köpte jag två kassar mat till dem. en med färdiglagat och en med frukt och grönsaker. Så här skrev jag på Facebook sen.