Gömde ju alldeles bort att göra klart det här! Här kommer del 3 från syriska gränsen tidigare i år. Skulle åkt dit igen häromveckan, biljett var köpt och allt, men var tvungen att ställa in. Nästa vecka blir det en sväng tillbaka till Nepal. Men här är tredje del en av resan till syriska gränsen tidigare i år. Jag är i Reyhanli precis vid syriska gränsen, vid den gränsövergång där flest flyktingar lämnat Syrien. 

Jag gör som de andra delarna, lägger in mina Facebookinlägg och bilder. Välkomna att följa mig där, länk längst ner i inlägget. Det är lite mer live-känsla och väldigt mycket mer respons och liv där. 

Här är del 1 och här del 2 för er som vill ta det från början.

Den turk-syriska gränsstationen precis utanför stan är om jag förstått det rätt den gränsstation där flest flyktingar tagit sig ut ur Syrien. De flesta tar sig vidare. En del stannar här. Startar ett nytt liv. 

Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra men det ordnar sig på plats. Strax efter andra jordbävningen bar det av. Landet var i kaos. Människor som följer mig på Facebook ville gärna hjälpa till så jag ordnade med swish och "NEPAL will rise again" hade fötts. 

Monsunen kommer upp söderifrån mot Nepal och Tibet i slutet av maj/början av juni och drar sig tillbaka igen i slutet av augusti/början av september. Det är så det brukar vara. Så här är det vandrings- och klättersäsong på våren och på hösten, innan och efter monsunen. I bergen i Pakistan och på Kina-sidan norr om Pakistan, dit monusnen inte når, där t.ex. 8000-metersbergen K2, Broadpeak och Gasherbrum I och II ligger, är det högsäsong under sommaren. Så just nu, i oktober, är det högsäsong här i Nepal. 

Sen blir jag hypernervös av att det ska gå sönder – och det gör det stup i ett vad jag förstått på mina tältgrannar genom åren. Och jag vill kunna tappa kniven i tältet och ops, tappade stegjärnen och olala, nä nä, lugnt och snällt i mitt tält, där kan man tappa prylarna hej vilt.