N E P A L R U L E S ! 
Jag reste till Nepal första gånger redan på 1990-talet och var där senast tre månader i höstas där jag bl.a. gick en meditationskurs i ett buddisttempel i Kathmandu.

Jag kan landets kultur och traditioner och delar med mig av färgstarka bilder fulla av liv och berättar om det fantastiska landet, om den världsunika staden Kathmandu där kulturen, templen och vardagslivet vimlar intensivt tätt inpå, om dess så fantastiska befolkning som jag säger ”lär mig så mycket om mig själv och livet”, om livet i templen där jag har bott och gått meditationskurser, om bergen, både dess stillhet men också om expeditionslivet och massa annat!


Nepal är så mycket mer än Himalaya. 


Kopan monastery i Kathmandu som håller kurser på engelska. 


Kathmandu, de så intensiva gatorna gatorna i Kathmandu.


A N N E L I  
Jag studerar dharma som man säger i Nepal, kunskapen om livet – inre stillhet, frihet och livglädje – men i min egen Annelistyle och delar med mig av mina kunskaper.

Mitt liv handlar om den come back jag har gjort i livet – från sexuella övergrepp i uppväxten som ledde till att jag skadade mig själv, vanvård i psykiatrin i sju år som ledde till att jag brände upp mina fingrar och till slut hängde mig – till juristexamen, maraton och vasalopp, resor i 70 länder och magiska världsrekord på topparna i Himalaya och slutligen till att hitta stillheten och lita på livet och mänskligheten igen.

PetterNikolina. Kissemoj. Plastsnopp. Eller vad man ska kalla den. En av mina absoluta favoriter.



Vad ska man med den till? Man kan väl dra ner brallan? Ja. Ibland. Ibland är det ingen favorit alls. Rent av direkt olämpligt när det blåser storm. Jag brukar ha min i damasken (snöskydd mellan skon och byxorna), olala, men det är jättepraktiskt, nära till hands men inte i vägen. 

Med den här kan man också lätt kissa i flaska i tältet. Företrädesvis en med vid öppning. Den här flaskpåsen är toppenbra eftersom den rymmer mycket, över en liter och ibland kissar man enorma mängder i bergen, samtidigt som den tar liten plats i packningen. Present från en kompis i Canada så jag vet inte var man kan köpa. Jag fick den begagnad, använd som hennes kisseflaska. Olala. Hon fick en begagnad plastsnopp av mig. Olala på den med. Haha. Bästa bytet ever – girlpower-byte! 



Jamen varför är just den här så himla bra?

En del kissemojer går rätt ner som en tratt. Det är lika praktiskt som att killar skulle kissa med sin grej rätt ner. Den måste ju ut. Framåt och ut. Genom gylfen eller nåt. Den här är sån. Framåt och ut. 

Sedan har just den här ett bra material som är lite löst men inte lösare än att den klämmer åt lite i underredet. Sluter tätt. Så det inte skvätter ut och har sig.

Och en grej till. Den har lite volym. Det finns varianter som är betydligt mindre. Då måste man hålla igen och pyskissa annars blir det översvämning.

För de som är nyfikna att se och uppleva en expedition på nära håll, här har ni ett unikt tillfälle!! Det finns tre varianter på support-trekk, i olika antal dagar. Man är då med i samma gäng, man åker i samma bilar, man bor i samma tältläger, man äter i samma mässtält, man tja, man skattar samma skratt och gråter samma tårar. Ibland är det så vi har det. 

Annelistyle rules i mitt liv, vilken style rules i ditt liv? 

Jag trivs med Sverige, jag gillar hemma och jag har inte längre något behov av att fly, och känner inte att jag behöver ut i världen för att söka reda på något heller Men ändå åker jag. Vet faktiskt inte riktigt varför. Kanske jag vet varför jag åkte när jag kommer hem igen. 



Sicken tid det har varit, ända sen jag kom hem från Argentina i februari förra året, jag kunde inte föreställa mig nåt sånt här i min vildaste fantasi, och sicken knock det blev, en finknock, och här är jag, redo att åka igen, heja livet! Och hej då hemma, vi ses till jul igen. Eller efter jul. Eller nåt. Det visar sig. 



Har med mig ett gäng bilder till visum och tillstånd och simkort och allt vad det kan behövas till. Taget i en fotoautomat dagen innan jag åker. Okej, heja dig Anneli, det blir skitbra det här, nu kör vi! 



Jag börjar med ett par dagar i Stockholm. Har lite allt möjligt att fixa med. Jag jobbar aktivt med att vad jag kallar plocka hem min bakgrund. Om det hänt något knas så kan sånt som påminner om det väcka jobbiga känslor som har med det där knaset att göra, typexemplet är en låt som hör ihop med något man gjort. Jag kan då jobba med att programmera om mina reaktioner på en sån låt som väcker jobbiga känslor, lyssna på låten i en ny situation med en ny känsla, på så sätt laddas den av, och jag får på köpet att det som hänt, själva knaset, också laddas om. Den här statyn utanför MOOD-gallerian är en sån grej som jag har massa känslor kring så jag brukar ta en sväng eller två om den när jag är i Stockholm, och på så sätt jobba med det som hänt. Jag har massa såna här grejer som väntar på mig i Kathmandu. Fast det hade jag alldeles glömt bort. 



Stillhet. Där jag tar av mig mina skor.

Jag bor lite varstans. Bland annat på Nordic Light och betalar med mina sociala medier. Innan har jag haft vanliga samarbeten men det här är inget samarbete, jag bara betalar med inlägg och klart. Johodå, se här!



Haha, knas, fina jag, jag älskar de där goa leendet. 



Ut till Primus och Brunton och hämta grejer att testa, fick kamera av filmpolaren Linda Västrik att träna med, bara fota och filma hej vilt, okej, och Brunton har utrustat mig med olika batterier och solpaneler att testa. Det går faktiskt att vara självförsörjande på energi och hålla kvalitét som funkar för biofilm med det här kitet. Ja, lite mer minneskort bara, det har jag från Kingston, fick några fler av Linda också, jag ska testa olika. Har extra batterier till kameran också, ska se om vi inte kan snickra ihop en liten, obs liten, extern laddare till kamerabatteriet så det inte måste gå via kameran. Jag har förresten en liten extern inspelningsgrunka att prata i också. 

Och hörrni, bilderna här i inlägget, jag testar olika filter, det är olika hur bilderna behöver vara beroende på vad man ska ha dem till, de här är Facebookvarianter, de flesta facebookar med smartphone eller surfplatta idag, smått, så det behöver vara annorlunda, och nu tar jag de bilderna här, skulle t.ex. en tidning vilja ha en bild måste den se lite annorlunda ut, bara säga det så ni vet ifall nåt fotofreak ser rött eller nåt. Okej, klart. 

Jag märker att jag ser Stockholm så annorlunda. Sen sist jag var här. Att jag ser annorlunda över huvud taget. Ser så mycket människor. På ett nytt sätt. Starkt. Blir alldeles snurrig av alla intryck. 



Ja, redan trött, så intensiva dagar i Stockholm, skönt att dra ut ur stan, kaffe och glass på ett litet oansenligt fik är lika stort var jag än är i världen, men också en liten oas att vila i. Om jag villl att det ska vara det. Och det vill jag. 



Sen till finpolaren Anna Rosengren för att tanka livsgrejs innan resan – en soffa, en kopp te och nära livet. Så ska vi ha det. Hon hade sängar men nä, jag sover gärna på soffa om den är liggvänlig.