Jag minns inte vad Janne gjorde, men jag stack till en polare inne stan där jag skulle sova. Vi tjötade lite som bara tjejer tjötar och stack sen till Berns och käka asiatiskt och spanade in stället och utan tvekan så snackade vi ännu mer sånt som bara tjejer snackar om, herregud, men jag kan väl säga så här, helt klart skön avslappnad stämning där på Berns så bjuder du ut mig dit så är jag förmodligen på!

Dagen efter var ju lång så det blev inte sent, vi promenerade hem, men shit, när vi kom hem fick för mig att börja röja på min hemsida. Jag har en hemmasnickrad hemsida som behöver fräschas upp men jag har väntat med förhoppning att kunna få en sponsor som kan hjälpa mig med den en dag, men nu fick jag för mig att det i alla fall behöver rensas bort lite info eftersom jag ju numera har både facebook och den här bloggen. Sagt och gjort, jag tog tag i det där och då. Klockan var halv tre när jag var klar. Herregud vilka ryck man kan få. Hur som helst, mycket av det som är bortrensat dyker upp här i bloggen framöver, inklusive mina favvoprodukter och sånt.

Det behövs tillstånd både att visas i Tibet och att bestiga berget och då det är väldigt meckigt att ordna med det på egen hand var min idé att köpa in mig på ett tillstånd hos ett företag som ordnar sådant. Jag hittar dock inget företag som är villiga att låta mig gå helt själv. Jag kan dock inte tänka mig att gå annat än själv så jag ser ingen annan lösning än att jag får byta berg.

Innan jag går vidare vill jag snabbt nämna att det finns sätt att hjälpa kroppen att acklimatiseras fortare. Ett kanonbra knep är att se till att man hela tiden har bra vätskebalans i kroppen, dvs. att dricka mycket. Det finns dock en medicin som används av många, Diamox. Den gör att vissa processer i kroppen som har med acklimatiseringen att göra går fortare, dvs. vi acklimatiseras fortare. När man väl är acklimatiserad så är man acklimatiserad, man blir inte oacklimatiserad för att man slutar att ta medicinen.

"Det verkar numera vardag att folk ifrågasätter claims av diverse världsrekord och "world firsts" hit och dit, vilket iofs inte är så konstigt när många inte ens kan komma överens om vad alpin stil eller solo faktiskt innebär. Efter allt tjat fram och tillbaka mellan parterna som ska bevisa/motbevisa så känns det som att den ursprungliga charmen i själva klättringen som utfördes har försvunnit när debatten väl lagt sig. Själv beundrar jag folk som Urubko och Moro som låter deras prestationer tala för sig själva ("rekord" eller ej). Din prestation att klättra Muztagh Ata på det sättet du gjorde va fantastiskt stark. Hoppas du inte förlorar känslan din prestation gav dig just för att du ger dig in i "rekord/icke rekord" debatten. Rekord eller ej så kvarstår faktum att du gjorde en fantastisk prestation."

Tillägg sep: Jag har försökt förtydliga ännu lite mer och längst ner några ord om Muztagh Ata 2011.