Årets äventyrare. Den finaste utmärkelsen man kan få som äventyrare i Sverige. Jag var nominerad för mitt kämpande med topptältningen i hardcorestil på 7 546 m höga Muztagh Ata i somras. Jag var helt på det klara med mig själv att om jag skulle få det priset så skulle jag tacka nej.  Lik förbaskad så stod jag där på Vildmarksmässan lördagen den 10 mars och tog emot utmärkelsen. Hur i hela friden gick det här till?



Anledningen till att jag inte vill ha utmärkelsen var att jag tyckte det bara var ett spektakel hela alltet, att det var en del av en smutsig äventyrsbusiness i Sverige som jag så tydligt valt att ta avstånd ifrån, att utmärkelsen ibland bara handlade om att branschen behövde promota vissa äventyrare, att det var del av en mediekarusell som också var smutsig, som inte var oberoende och granskande utan också var del av att promota vissa äventyrare, oavsett vilka tabbar de gör och oavsett hur de skarvar sina bedrifter, oavsett what ever, bara man tjänar pengar. Kanske inget som man som korvgrillaräventyrare märker av, eller oavsett hur insatt man är så kanske man inte alls håller med, men enligt min uppfattning har det varit mycket sånt i Sverige, ingen nämnd och ingen glömd men Årets Äventyrare var en del av det, och det är min uppfattning som bossar när jag gör mina val och det här ville jag inte vara del av.

Samtidigt visste jag att det inte kunde fortsätta länge till, inom flera äventyrsled var det som en hel bunker full av krut som väntade på att explodera. Kritiken handlade om lite av varje, bl.a. om att branchen är med och håller vissa äventyrares skarvande bakom ryggen och det var de som laddade för att lägga korten på bordet. Allmän hängning inför öppen ridå diskuterades. Flera tidigare vinnare av utmärkelsen hade sagt att de laddade för att stå och riva sina certifikat, eller vad man ska kalla dem, mitt under prisutdelningen. Kaos och katastrof var i antågande.

Branschen verkade snappa upp signalerna, eller om de själva tyckte att nu har det gått för långt, eller what ever, så de gick att snappa upp signaler om att det var tillskärpning på gång. Man hade själv tyckt att det gått för långt, det var i alla fall så jag uppfattade signalerna. Bra. Sånt gillar jag. Sånt gillar jag rent av skarpt bra.

Så när jag fick reda på att jag vunnit, när jag var i Oman, så tog jag mig en funderare och bestäme mig för att tacka ja. Det betyder inte att jag tycker att allt är bra, inte alls, det är en lång väg att gå för att styra upp äventyrsbusinessen i Sverige, men det är ett steg i rätt riktning.
Det räcker för mig. Det var också orsaken till att jag lyckades få dit en stark kritiker av karusellen som prisutdelare, hardcoreäventyraren och min polare Janne Corax. Det skulle förankras både hos Årets Äventyrarfolket och hos Janne och med hjälp av lite allmänna diplomatskills så gick det. En symbol på att vi stödjer att det finns en vilja till förändring.

Jag berättade vad jag har för uppfattning om karusellen för Outsidekillen när jag träffade honom på mässan, att jag vill få det här sagt, och sen hoppas jag att vi aldrig mer behöver pratat om det. Eller rättare sagt, det var meningen att jag skulle säga det, men shit, jag blev så värstinggrinig som bara jag kan bli så det blev nog lite annat sagt också, men nu är vi alla fall klara med det. Jag säger det här också, för första och förhoppningsvis sista gången.

Nu kan man välja att sortera ut vad som har gjorts och inte gjorts och bla och bla i all evinnerlighet, men jag tycker att istället för att använda stenarna till att kasta på folk och fä så använder vi dem till att bygga upp något nytt. Fokus framåt. Kreativit fokus framåt!

Det här är min upplevelse kring det hela. Man kan tycka att jag är alldeles ute och cyklar, det respekterar jag, men man kan inte säga att min upplevelse är fel. Och det är min upplevelse som är grund för mina beslut. Nu blev det ja tack till utmärkelsen och jag tackar för det.

Jag tackar också för alla otroligt glada tillrop både på mässan, i meddelanden, mejl, sms, whatever. Jättekul att så många gläds åt att jag fick utmärkelsen, och också gläds med mig. Och som sagt, nog om det här, så jag kommer att vara restriktiv med att kommentera era kommentarer den här gången.

Snart kommer ett inlägg om den minst sagt tokigt glada mässan, och haha, det blev faktiskt ett praktexempel på när jag får mina Anneligladtokighetsryck!!

Nu kööööör vi!!! =:)

Till Årets Äventyrare 2011 #2

________________________
Här har ni min engelska facebooksida. 
Här är min privata svenska facebook, där går det bra att följa mig.  
Och här har ni min hemsida. Där kommer snart nytt, heja!
________________________