Det här inlägget är ett gammalt inlägg som jag har gjort om en del. Tidigare var det en del om min planerade tur till Cho Oyu men nu är det ett mer allmänt inlägg om olika stilar. Jag får ofta frågor om detta och därför är det bra att ha ett inlägg om hur jag resonerar om det här som jag kan hänvisa till. På slutet är det lite om hur jag själv föredrar att bestiga berg.

Tillägg sep: Jag har försökt förtydliga ännu lite mer och längst ner några ord om Muztagh Ata 2011.

Det finns många olika åsikter om termernas innebörd. Framför allt inom elitalpinism har det utvecklats en annan innebörd i termerna. En del anser att det är de finaste eller mest repekterade människorna som äger rätten att definiera begreppen, andra anser att det är den stora massan som äger företräde för de är fler. 

Jag anser att termerna används med olika innebörd och därför har flera betydelser. Det här är min uppfattning och absolut inte en slags manual över hur "det är" och en del av de uppdelningar jag gör är inte vedertagna utan bara något jag använder själv.

Expeditions stil kontra alpin stil
Expeditionsstil innebär att man har burit upp utrustning och/eller mat innan man ska klättra/gå upp på berget för att nå toppen. En del har bara lagt utrustning uppe på berget medans andra har byggt värsta campen med tält, sovutrustning, mat, bränsle, syrgas, rubbet.

Sen har vi alpin stil som innebär att när man går mot toppen så har man allt man behöver med sig i ryggsäcken. Man har ingen utrustningen eller annat som väntar på en på berget i förväg. Man reser sitt tält varje kväll och packar ihop det på morgonen och tar med sig.

Det här är en vanlig definition bland motionsalpinister, eller vad man ska kalla oss. Men en del anser, framför allt de som befinner sig i elitalpinismsfären, att det ingår en massa annat också för att kunna kalla det alpin stil, t.ex. att man inte får ha acklimatiserat sig på samma berg, att det måste vara absolut orekat (se nedan) och framför allt att det måste vara utan syrgas. Nu senast hörde jag en som anser att andra inte får ha trampat upp i snön som man trampar i. Jag tycker det är önskvärt att hålla isär detta men kanske det är dags för nya termer om den här uppdelningen att man har med sig allt man behöver eller har utrustning eller annat uppburet på berget innan.

Aconcagua i alpin stil. Eller kanske inte, det fanns andra människor på berget som trampade på snön och lämnade en synlig stig.

Klättra på utrustning eller att klättra på berget
Sedan kan man dela upp i om folk klättrar på själva berget eller klättrar på utrustning. I vanlig klippklättringssammanhang så finns det en stil som innebär att man använder utrustning för att ta sig upp, "aida", från engelskans aid - hjälp, plus ett fint svenskt "a" för att göra ett verb. Det är en helt accepterad stil.

På samma sätt är det väldigt vanligt att folk aidar upp för de stora bergen. De har t.ex. klippt in sig på ett rep och använder inte repet bara som back up utifall att de skulle falla utan med hjälp av det redskap de använder, en s.k. acsender, kan de dra sig upp på repet. Acsendern låser neråt men löper uppåt. Det förekommer också att de inte bara har hjälp av t.ex. rep utan även klättrar på  själva utrustningen, t.ex. att man sätter upp stegar där det är besvärligt. Eftersom det är vanligt med nybörjare även på de stora bergen så står det mängder med stegar på en del leder.

Här kan man lägga till varianten att man tar lift upp på en del av berget. Nu är Mont Blanc inget jättehögt berg men det illusterar principen. Där kan man ta liften upp den första biten och det är väldigt vanligt. En del vill dock bestiga hela berget och går från botten av dalen. Det här ska inte blandas ihop med att man är ute och klättrar för att bara klättrar en viss led, dvs. inte nödvändigtvis bestiger ett berg utan kanske bara klättrar en viss del av ett berg, då är det ju strunt samma hur man tagit sig till leden. I just Chamonix som ligger nedanför Mont Blanc finns massor av människor som klättrar leder var stans i bergen och åker lift den första biten men en del personer som ska bestiga just Mont Blanc går från botten av dalen för att ha bestigit hela berget.

Jag tältade på toppen av Åreskutan i vintras och fuskade en bra bit upp med liften. Eller? Var det fusk eller bara en kul tur?

Motsatsen är då att man klättrar på själva berget. Man kan då fortfarande vara inklippt i ett rep utifall att man skulle ramla men man tar inte hjälp av det för att ta sig upp. Sedan finns de som inte ens vill ha ett säkerhetsrep. Det bör tilläggas att det finns massor av stora berg som inte fodrar något säkerhetsrep då det är mer av höghöjdspromenad än klättring.

Här hamnar väl också de som inte tar liften upp första biten på t.ex. Mont Blanc utan går från botten.

När jag tältade på toppen av Elbrus gick jag från dalen och fuskade inte upp med liften. Däremot tog jag liften ner en bit. Jag tycker det var lite fuskpoäng över det.

Bära själv eller andra bär
Oavsett om man kör expeditionsstil eller aplin stil så kan man bära själv eller ha andra som bär åt en. Jag har t.ex. sett ett gäng som körde vad som skulle uppfattas som alpin stil men som hade med sig två bärare i gruppen. Det förekommer också att en grupp kör alpin stil och bär allt själva men att det i den gruppen finns några som är lite av fripassagerare, dvs. de bär inte sin del av den gemensamma bördan men de alltså ingår i en grupp som bär allt själva. Det vet jag inte riktigt vad man ska kalla.

Det är dock väldigt vanligt att folk anlitar bärare för att bära upp utrustning till lägren på berget när man kör expeditionsstil. Det kan gå långa lämmeltåg med bärare som bär upp allt mellan himmel och jord. Det är enbart en kostnadsfråga hur många bärare man vill betala. Jag har också sett klättrare som har gått hela vägen till toppen, 7 546 m, utan att en enda gång bära ens en liten dagstursäck.

Andra fixar eller fixa själv
Sedan skulle jag vilja dela in i två kategorier till, dvs. vem som fixar vad. Då tänker jag inte bara på om man lagar sin egen mat och smälter sitt eget vatten eller får allt det här serverat, utan även om man har fixat sin egen säkerhetsutrusning, t.ex. vem som har satt upp repen. Det är väldigt vanligt att folk klättrar/går inkopplade på rep som andra har satt upp åt dem. Ofta finns ett replag som sätter upp rep på berget och sedan köper andra in sig på det repet men de kan ändå säga att de har varit ett team som skött sig själva.

Det är vanligt att folk har kock med sig upp på berget och får maten serverad och sin termos fylld med kokt vatten. Jag har ännu inte sett någon business uppe på berget där man kan köpa mat eller Coca Cola men jag tror det bara är en tidsfråga.

Motsatsen är då att man fixar själv. Inte bara att man fixar sin egen mat och sitt eget vatten utan att man också sätter upp sina egna rep, sina egna säkringar osv.

Det måste väl här tilläggas att det ibland finns säkerhetspinaler att tillgå varken man vill det eller inte. Det kan jämföras med att bestiga Kebnekaise via östra leden, där sitter ett rep eller en vajer eller vad det är på, en liten bit. Man kan ju klättra där själv och inte alls använda det som sitter där, men det finns ju ändå där lik förbaskat. Då har man ju ändå haft tillgång till det om det skulle skita sig på nåt vänster.

Kilimanjaro - jag bar all min utrustning själv och fixade min egen mat osv. men bangade en kväll och lät någon annan hämta vatten åt mig i bäcken. Undrar vad man ska kalla en sån urbangning? Var det en bärar-urbangning eller en fixar-urbangning?

Lämna prylar på berget eller inte lämna något
Sedan har jag min favoritindelning, dvs. om man har lämnat något på berget eller inte. På vissa berg måste man bära ner sin avföring av miljöskäl men det är inte främst sånt jag tänker på utan allt annat. Det är väldigt vanligt att folk lämnar utrustning och säger att vädret var så dåligt och bla. bla. Visst, vädret kan ha varit dåligt, och ibland kan det ha varit extremt dåligt och folk verkligen har behövt fly hals över huvud, men för det mesta är det bortförklaringar för lathet. Sönderblåsta tält är inte så kul att bära ner eftersom de ändå inte kan användas, de sorteras så att säga in bland sopor. Sopor är väldigt vanligt att dumpa på berget.

Om man har lämnat något, även om det var en nödsituation, så tycker jag att man har misslyckats vad gäller att inte lämna prylar på berget, på samma sätt som man har misslyckats med att bestiga ett berg utan syrgas om man har använt syrgas i en nödsituation.

Men det finns en annan sak jag oftare tänker på. Det är att lämna säkerhetsutrustning. Har man lämnat repen, säkringarna som håller repen osv, eller har man allt med sig? Det är vanligt att folk lämnar repen och säkringarna, i alla fall någon säkring eller isskruv.

Det är väldigt vanligt att folk som säger att de har klättrat alpin stil har lämnat utrustning. Tja. Jag tycker det borde vara ett krav att man har med sig all utrustning ner för att det ska kallas "riktig" alpin stil men eftersom det är så himla vanligt att man inte har det så har jag valt att ta det här som en egen indelning.

Ett intressant aspekt på det här är att om man nu går alpin stil så ska man ju ha med sin prylarna man behöver. men är det okej att lämna en del av pinalerna på berget på uppvägen om man hämtar med på nedvägen eller måste man verkligen ha med sig grejerna? Är det okej att sätta upp ett rep, lämna det och ta med det på nedvägen? Är det okej att lämna en del av utrustningen som man inte längre behöver? Är det i så fall skillnad på utrustning och sopor? Tål att tänkas på!

Det bör tilläggas att om man går i grupp så ingår det väl att man inte heller lämnar polare på berget. Varken döda eller levande.

Sedan är motsatsen att man inte lämnar prylar. Inget, inte ens en enda isskruv som håller repet när man firar sig ner.

Bajspåsarna ska med ner på Aconcagua. Hrm, allt har nog inte hamnat i bajspåse på det där berget om jag ska vara helt ärlig.

Med eller utan syrgas
Vad gäller syrgas så brukar man säga att man kan gå med eller utan syrgas och då har alltid inbegripits att man också använder syrgasen om man har den med sig.

Nu finns det också folk som har med syrgas men som inte avser att använda den, utan bara som en del av förstahjälpenkitet. Det här har det blivit ett jäkla liv om men inget jag stör mig på, - varför skulle jag störas av vad andra har i sin förstahjälpenkit? Däremot skulle jag kunna störas av att man inte är tydlig med vad man gör.

Det bör tillaggas att de som går utan syrgas på de högre bergen oftast omges av folk som har syrgas, det kan t.o.m. vara del av ett team där en del använder syrgas, men just de själva gör det inte. Jag tycker inte det är så jättestorskillnad mellan att ha med egen syrgas som backup eller faktiskt kunna bli hjälpt av andra som har syrgas.

Kanske det är dags att dela in det hela i ytterligare två kategorier, - det har funnits syrgas tillgängligt eller det har inte funnits tillgängligt, och vem som i så fall bar på syrgasen, man själv eller andra. Det måste ju vara snyggare att bära på den syrgas man kan tänka sig vilja använda om det skiter sig, än att förvänta sig att andra ska komma springandes med den, då snyltar man ju på andras bärande. Äh, himla rörigt, jag får nog fundera lite till på det där.

Med eller utan mediciner som hjälper en på traven
Det finns en del diskussion om att det är "fusk" om man har tagit mediciner som hjälper en på traven.

Aspirin anses oftast helt okej. Det lindrar eller tar bort smärta, t.ex. en mentalt väldigt jobbig huvudvärk som man kan få när man inte är tillräckligt acklimatiserad. Dessutom gör Aspirin blodet tunnare (det blir tjockre på hög höjd) vilket i sin tur hjälper till att förebygga köldskador (blodet cirkulerar sämre när det är tjockt) och tunnare blod minskar också risken för blodproppar (som man lättare får pga. av det tjockare blodet).

Däremot blir det ibland ramaskri om någon tagit medicin som hjälper till att höjdacklimatiseras eller lindra andra höjdsymtom än de som aspirin råder bot på.

Jag själv tycker att om man nu inte ska ta medciner som hjälper en på traven så är det minst sagt fusk att äta Aspirin eftersom det ger så stora fördelar. Jag anser att Aspirin ger väldigt stor mental fördel av att man just slipper att dras med den mentalt väldigt jobba huvudvärken. Skulle folk gå och dras med huvudvärken skulle de inte gilla läget och antingen banga ur eller tvingas gå långsammare (så de har mer tid till att acklimatiseras) och då skulle betydligt fler också banga ur för de skulle inte palla att vara i bergen så länge. Det ska tilläggas att huvudvärken oftast är helt självförvållad pga. att man har gått för fort.  

Rekat  eller orekat.
Det finns också också olika indelningar i hur mycket man har kollat på leden eller berget innan. Det anses snyggare att klättra en led om man inte har sett den innan. Detta är mest relevant för klätterleder där svårigheten ligger just i att hitta ett sätt eller en väg att ta sig upp över huvud taget. Jag tycker däremot inte det är speciellt relevant på t.ex. såna berg jag har bestigit eftersom det är rena promenadleder.

Däremot har det ju betydelse om en led är markerad, om det finns stigar osv, eller om man måste navigera helt själv. Det skulle ju vara svårare att bestiga Kebnekaise i dålig sikt på västra leden om det inte fanns någon stig eller några markeringar. Sen är det alltså skillnad om man gått där förut eller kikat på bilder eller annat innan, det som jag beskriver ovan.

Det finns många "expert-klättrare" som anser att om man ska kunna säga att en tur är i alpin stil så måste den vara orekad men det tycker inte jag alls, det är två helt olika saker. Man kan köra alpint rekat eller orekat. Jag tycker att jag körde alpin stil på Muztagh Ata eftersom jag körde enligt stilen jag beskrev ovan, men enligt de här personerna skulle det alltså inte vara det eftersom jag ju var på berget året innan.  

Solo eller flera
För de flesta som bestiger Kebnekaise utan sällskap skulle kalla det en solobestigning eller solovandring. Det gör jag också. Men inom höghöjdsalpinism finns det de som anser att för att det ska vara en solovandring så får det inte finnas andra människor på leden, inte i närheten och en del anser rent av att det inte får finnas andra människor på hela berget och inte heller i baslägret. Om man jämför med att bestiga Kebnekaise solo så skulle det då vara helt omöjligt att veta om man har gjort det för det kanske finns någon människa som passerar nere vid Kebnekaise fjällstation även om den är helt igenombommad för säsongen. Med solo menar jag att man är solo i sitt sällskap. Ola Skinnarmo skidade enligt mig solo till Sydpolen även om det fanns folk både vid start och mål. Mötte han någon på vägen eller såg några skidspår så tycker jag fortfarande han var solo. Jag tycker man kan använda begreppet solo på samma sätt i bergen och man kan vara solo även om man möter tio personer på vägen.

Vad gör jag då?
Först och främst så är jag inte någon fast principmänniska. Jag har inget behov av att jag måste göra si eller så. Bevare mig väl. Än mindre att andra måste göra si eller så.

Kulstil och finstil enligt min smak
- Jag kör helst alpin stil, dvs. jag bär inte upp någon utrustning eller annat på berget i förväg. Kan inte minnas att jag någonsin kört expeditionsstil men har ibland bjudits på mat eller dryck av andra eller fått någon utrustningsgrejs eller nåt. Allt beror på hur strikt jag vill vara på just den turen.

- Jag tycker att man inte ska skada andra eller miljön och det gäller både mig och andra, och då inbegrips naturligtvis att inte lämna något kvar. För min del innebär det att allt ska med ner. Allt. Nödsituationer kan naturligtvis uppstå men om det handlar om att jag är allmänt trött och lat så är det inte okej att skylla på någon nödsituation. Är det en nödsituation så kan jag försöka fixa så andra kan hjälpa mig med det som ska ner. Om t.ex. jag skadar mig och inte kan bära så kan jag kanske hyra in en bärare, just för att inte lämna något på berget. Vad gäller bajs så gör jag en bedömning på plats.

- Om jag ska bestiga ett berg så tycker jag att det är roligare att bestiga hela berget så jag skippar vanligtvis liften och knatar från botten av dalen.

- Jag föredrar att klättra på berget och inte på utrustning men kan tänka mig att ta hjälp av utrustning om det är för svårt men då vill jag ha satt upp den själv.

- Jag vill heslt fixa allt själv, mat, vatten, eventuella rep och säkringar, allt.

- Naturellt, dvs utan syrgas men kan tänka mig att ha med syrgas i förstahjälpenkitet. Jag tycker det är helt klart snyggare om jag bär min egen säkerhetsutrustning än att andra ska komma springandes med den om jag skulle behöva.

- Jag pillar i mig lite av varje i medicinväg som hjälper mig, av den enkla anledningen att jag alltid äter viss medicin och alltid måste äta den, annars är det over and out med hela livet tämligen omgående även på havsnivå. Jag börjar dock misstänka att jag faktiskt har fördel av mina mediciner på hög höjd men jag håller fortfarande på att utforska det. Hur som helst, utöver mina vanliga mediciner så tar jag ofta Aspirin. Jag har sällan huvudvärk men jag tar det för att få tunnare blod.

- Jag tycker det är kul att förbereda mina turer och kollar gärna på bilder på lederna innan. Det är ju den informationen som väcker mitt intresse att bestiga ett visst berg. Det är också en del av mitt säkerhetsarbete, så jag inte ger mig ut på något som jag inte tror mig behärska. Jag acklimatiserar mig gärna på berget som jag ska bestiga av samma anledning.

That's it. Så när som på medicinerna och att jag har kollat in berget innan jag går mot toppen så kan man antingen säga att det är enklast möjliga, dvs. minsta möjliga kring-grejs. Eller så kan man säga att det är värsta tänkbara. Mentalt befinner jag mig i det första läget. Så enkelt som möjligt. Jag och berget.

När jag var ung gjorde jag på ett sätt, ofta som de jag hade runt omkring mig för det är så man ofta lär sig som ung. Idag gör jag på andra sätt. Jag hoppas jag tar mig upp på berg även när jag är så gammal att jag knappt kan gå men gärna åker lift och förmodligen föredrar att sova i en säng i en bergshytta. Inget är hugget i sten!

Muztagh Ata
På Muztagh Ata gick jag helt ensam i mitt sällskap men det fanns andra människor på berget samtidigt och jag pratade med några av dem vid några tillfällen.

När jag säger att jag gick alpin stil avser jag att jag bar med mig allt jag behövde och inte hade några camps eller annan utrustning uppburen på berget i förväg. Det var inte alpin stil enligt definitionen att andra inte har trampat på den snö som jag trampar på osv.

På väg till bergen hemma i Utby i Göteborg. Drygt 15 år och störtcool. Undrar var jag hade tänkt sätta i sladden till bergsprängaren!!

------------------------------------------------
Här har ni min engelska facebooksida.
Här är min privata svenska facebook, där går det bra att följa mig.  
Och här har ni min hemsida.
------------------------------------------------