Väckarklockan ringer kvart över fyra men jag har inga problem att ta mig ur sängen. Det är början på maj, ljust ute och jag har alltid varit sån. Inte ens i tonåren kan jag minnas att det var svårt att kliva upp tidigt. Visst kan det vara skönt att ligga kvar i sängen och dra sig en stund, men ganska tråkigt. Om jag inte somnar om snabbt tröttnar jag snart och går hellre upp.

Ute är det några plusgrader, klart i luften och jag möts av en våg av fågelröster. En komplett ljudmatta. Från sirliga kvitter till ljudliga trumpetanden. Det är högsäsong för fågelsång.

”Morgonstund har guld i mun” heter det och uttrycket känns en aning dammigt. Men jag kan inte annat än hålla med. Det är något alldeles speciellt med mornar. ”Fånga dagen” är ett annat populärt uttryck och för mig innebär det att ta vara på morgonen. Jag tror det handlar om känslan att morgontimmarna blir tid som jag får till bonus. Tid som andra slösar bort till att ligga och sova. Tid som ingen annan kan kräva att jag ska utnyttja till något annat. Ingen förväntar sig att jag klockan fyra en lördagsmorgon ska jobba, städa, handla, klippa gräset, krångla med datorn, laga mat eller vara social. Morgontimmarna är helt mina egna och jag kan utnyttja dem till precis vad jag vill.

Den här morgonen går jag uppåt skogen och ljudet förändras. Antalet fågelröster minskar när jag lämnar åkrarna och buskvegetationen och kommer upp i först gran- sen tallskog. Orrarnas bubblande kutter hörs tydligast liksom duvornas pumpande. På håll även tranor, canadagäss och en nyanländ gök.

Jag går stilla och stannar med jämna mellanrum för att lyssna och rätt som det är hör jag svagt ett ”klunk”. Tjädern, denna bjässe till fågel men ändå med ett spelläte som inte på långa vägar kan mäta sig med lille kusin orrens, i fråga om styrka och bärighet.

Jag står en stund och försöker lokalisera var ljudet kommer från och smyger sen försiktigt lite närmare för att höra mer. Men plötsligt är det tyst. Jag står kvar en stund och hör sen ”klunket” från ett nytt håll. Har den flyttat på sig eller är det flera? Jag följer kanten på en liten myr och hör nu även knäppningarna och det avslutande ”sisandet”.

Tjäderspel på Youtube (Inte min inspelning)

När jag var barn hörde jag sägas att om man smög sig på en spelande tjäder skulle man bara röra sig när den ”sisade” för då var den helt förblindad och döv av sin egen extas. Däremellan skulle man stå blixtstilla. Gjorde man rätt kom man så nära att man kunde ta tjädern runt nacken med bara näven.

Den här morgonen kommer jag inte närmare än att jag på håll ser något stort som lyfter ur en talltopp och flyger iväg på tunga men kraftfulla vingar.

Solen värmer över de lavklädda hällarna, letar sig in mellan trädstammarna och lyser upp tuvor av ljusgrönt, nyutslaget blåbärsris. Massor av blom i riset ger förhoppning om en god kommande blåbärssäsong. Orrarna fortsätter bubbla på ute på myrarna medan jag äter min medhavda matsäck. Sen är det dags att återvända hemåt till en uppvaknande människovärld.