Vad drar i mig?
Varför?
Drar till Himalsya nästa vecka. Jag drar. Nåt drar i mig.
Linda Västrik, filmtjejen som blev Årets Äventyrare efter mig, var hemma och filmade lite inför min resa.
Mest kul hade jag åt att se filmmaterialet. Hade ingen aning om att mitt kroppsspråk ser ut så där. Snopen. Så naket. Bart. Vad det än var så var jag det med allt jag är. I hela kroppen. Trivdes bra med det. Att vara det jag är. Skönt. Tänk om jag inte hade gillat. Huja. Och så mycket glädje. All in. Det trivs jag också med.
Jag kan stå på huvudet sa jag. Men varför stå på huvudet? Vad drar? Jordens kraft drar i boobisarna. Vi hade kul åt det.
Men varför?
Jag vet.
Livet.
Bara livet.
Så skönt.
Så vilsamt.
Att veta.
Även om det är upp och ner ibland.
Himalaya. Känns som att åka hem.
Det är lättare att tänka i den tunna luften.
Lyssna på livet.
Inget hålla.
Men ändå så nära.
Som att stå på huvudet.
Orden fejdar bort.
Och livet blir närmre.
Foto Linda Västrik
Det är lättare att tänka i den tunna luften...
Jag har aldrig varit så högt upp att jag känt av det... men jag tror jag förstår. Om hjärnan är fylld glider tankarna lättare när trycket utifrån minskar...