Etiketter:
Januari, Februari, Mars, April
2024:
Februari, Mars, April, Maj, Juli, September, November, December
2023:
Januari, Mars, Maj, Juni, September, Oktober, November, December
2022:
April, Juni, Augusti, September, December
2021:
Januari, Mars, April, Juni, Juli, Augusti, Oktober, November, December
2020:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juli, Augusti, Oktober, November, December
2019:
Januari, Mars, April, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2018:
Mars, April, Maj, Juni, Juli, September, December
2017:
Januari, Februari, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, December
2016:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, Oktober, November, December
2015:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Augusti, September, Oktober, November, December
2014:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2013:
Januari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2012:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2011:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2010:
Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
Med ubåt 200 meter under ytan
Ända sedan jag såg Jacques Costeau har jag närt en liten omöjlig dröm att få se världen underifrån. Inte blev det bättre, den längtan och önskan, när jag såg en av mina favoritfilmer, Le Gran Bleu av Luc Besson med en av mina favoritskådisar Jean Reno. Men jag misstänkte att chansen var lika stor som om att jag en dag skulle hamna på månen. Lyckligtvis har jag de bästa och mest spännande av vänner. Så min gamle vän Olly Steeds, som jag träffade redan år 2000, har en drivkraft som få andra. hans dröm har varit att undersöka vår värld som finns under havsytan, en värld få känner till. Han jobbade många år med Nekton och jag introducerade min bästa polare till honom vid ett möte i Ituriskogen i Congo-Kinshasa 20011 och de har nu bland annat lett fram till att Jeff Willner´s företag Kensington Tours är en av de två stora sponsorerna av projektet.
Svante är död.
Svante är död. Skjuten av Malmö stads skyddsjägare med licens att döda, Agent 0045/4 och 3/4-delar. Svante är en knölsvan pappa som jag och barnen har följt under många år. Svante är gift med White Rose som nu ligger på äggen själv utan att någon som försvarar hennes revir mot inkräktare. Det är inte lätt att vara starkt revirtänkande knölsvan mamma, eller pappa, för vi vet som följt dem genom åren att i regel får mamman 8 ägg, men när de väl börjar simma, ungarna, går det fort. Ett år överlevde bara två och förra året tre, varav den starkaste döpte vi till Superducky. Ungarna har älskat de berättelser vi skapat runt denna familj. Något som också fört med sig att de lärt sig uppskatta och tycka om djur, få förhöjd empati.
I morse gick jag upp tidigt, gick ut på balkongen under tiden kaffekokarn drog igång morgonkaffet och såg då att någon satt upp en skrift framför honans bo. jag gick ned och tittade och såg upprörda känslor. Så såg jag min vän Emma skriva på Facebook och jag kollade media, där stod att läsa om händelsen både i Aftonbladet och Expressen, lätt sensationalistiskt, men ändå, klart folk blir upprörda. Så oerhört onödigt att skjuta hanen.
Nekton Mission: Följ Med Olly Steeds ned i djupet
Våra hav. Vi vet så lite om dessa för framtiden helt avgörande jättar. Det sägs att vi enbart dokumenterat runt 6% av dess invånare. Och i dessa tider av oro runt klimatet och människans framtid, så självklart är det så att oerhört mycket hänger på kunskapen om våra hav. Osannolikt nog så är det så att en mycket god vän till mig, Olly Steeds, ägnat de senaste 10 åren att försöka få sitt Nekton Mission projekt på fötterna. Och plötsligt har han lyckats få ihop de summor som krävs och de människor som behövs. Helt osannolikt egentligen. Och jag vet hur oerhört mycket arbete och sin själ han lagt ned i denna livsuppgift. Och nu har han nått fram till starten. En berg- och dalbanetur helt klart.
Från iskallt till varmt
De sista två veckorna har sannerligen varit med de mest fantastiska i mitt liv. Första veckan tillbringade jag tillsammans med Pam runt inlandsisen och ett plejs som går under namnet Point 660, som ligger drygt 53 km:s pulk dragning från Grönlands huvudflygplats i Kangerlussuaq. Temperaturen varierade starkt från en dag till en annan, från -23 C till runt -7 där i stället den legendariska vinden som kallas föhn präglade hela turen med sin stormstyrka. Det var underbart att åter leva i tält under dessa omständigheter, vilket också förde med sig att inlandsisen visade sin mest fantastiska sida. Nästan all snö var borta och där låg denna vår världs andra största ishätta och blotta sig bar. Vilken enastående upplevelse! Klart man skulle vilja korsa den, något Pam vill göra. Hon bor nu på Grönland och förbereder sig för detta. Här är bilder från den färden https://photos.app.goo.gl/BdqLxxE1ktKyE84t5
Utan minsta tvekan är det så att 2018 har varit det viktigaste året i mitt liv. Jag skulle vilja påstå att det gjort mig till en bättre människa. Framförallt till en bättre pappa. När vi insåg att min äldsta dotter Eva var på väg att bli blind, samtidigt som vi bodde på en av de mest isolerade platserna på jorden på Grönland, förändrades jag för alltid. Först då fattade jag på allvar att ingenting i livet är viktigare än ens barn. Jag tror att jag i och för sig hade varit en bra pappa ända fram till den dagen, men att jag fortfarande var borta i tankarna för mycket främst i alla projekt och jobbet. Tankarna var inte alltid där de borde vara. Evas sjukdom, JIA kallad, tillsammans med druvhinneinflammation är en sällsynt sjukdom så vi tar en dag i taget. Lyckligtvis träffade vi från första stund de bästa människor på alla nivåer och utan deras stöd och hjälp hade det kunnat gå riktigt illa.