Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Från iskallt till varmt

De sista två veckorna har sannerligen varit med de mest fantastiska i mitt liv. Första veckan tillbringade jag tillsammans med Pam runt inlandsisen och ett plejs som går under namnet Point 660, som ligger drygt 53 km:s pulk dragning från Grönlands huvudflygplats i Kangerlussuaq. Temperaturen varierade starkt från en dag till en annan, från -23 C till runt -7 där i stället den legendariska vinden som kallas föhn präglade hela turen med sin stormstyrka. Det var underbart att åter leva i tält under dessa omständigheter, vilket också förde med sig att inlandsisen visade sin mest fantastiska sida. Nästan all snö var borta och där låg denna vår världs andra största ishätta och blotta sig bar. Vilken enastående upplevelse! Klart man skulle vilja korsa den, något Pam vill göra. Hon bor nu på Grönland och förbereder sig för detta. Här är bilder från den färden https://photos.app.goo.gl/BdqLxxE1ktKyE84t5

Vi hade en del problem med köket. Vi fick diesel i stället för bensin och Soton gillar inte det, så vi fick exprimentera några dagar, men det gick bra det med. Men det visar att man inte skall ge sig iväg innan allt testats! Som helhet, en underbar tid! Bilder därifrån https://photos.app.goo.gl/iX3k5SHJF6FzbrNb7

Härifrån begav jag mig direkt till den gamla svenska kolonin i Västindien, St Bartolomew och levde livet på en yacht under några dagar. Sannerligen en total kontrast! Jag träffade den gamle NHL-hjälten Chris Pronger här, han liksom jag gillande detta ställe. 

Nu tillbaka i vardagen. Helt ok det med.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2019-03-08 07:14   Sejrla
Det kan man kalla kontraster! Häftigt och kul att ha förmånen att kunna uppleva det :-)
 
2019-03-08 17:49   OBD
Stort projekt som Pam förbereder. Håller tummarna.
Snacka om kontraster som du upplevde!
Kontraster i mindre skala upplevde jag för många år sedan då jag och min hustru bilade runt ibland Norges höga berg och djupa dalar och bodde i tält. Efter två veckor drog vi ner till Öland för en veckas tältsemester på "platten".
 

Läs mer i bloggen

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.

Bestigning av Kilimanjaro, del 3, slutet

Kilimanjaro-dagboken, del 3


”Jag mår lite bättre idag”, sa Richard när vi alla samlades i mattältet för frukost. ”Jag tog en paracetamol och tro mig, de där tabletterna är magiska. Ingen huvudvärk, ingen feber, inga problem. De är så bra att jag vill bli försäljningsagent för dem i Kanada!”

Bestigning av Kilimanjaro, Rongai-leden, del 2

Kilimanjaro-dagboken, del 2


”Jag sov inte alls”, sa MJ när han steg in i mattältet. ”Jag hade diarré hela natten.”
”Jag fick inte heller någon sömn”, sa Richard. ”Och jag mår illa.”
Alla tecken på höjden. Och på att anpassa sig till Afrika. Jag sa:
”Fortsätt att dricka mycket, 2 liter när ni vaknar, 2–3 liter under dagen, och 2 liter vid ankomst. Det kommer göra stor skillnad. Börja ta Immodium och paracetamol direkt. Det kommer också hjälpa mycket.”
Richard verkade inte övertygad. Han har inte kommit så här långt i arbetslivet genom att bara hålla med och inte ifrågasätta. Precis som jag är han lite av en hälsofreak och har många prylar som talar om hur han mår. Eller borde må. Det hjälper inte alltid. Hans prylar visade att han inte mådde bra. Vilket vi alla kunde se. Moses, vår huvud-sherpa, kom in med ännu en pryl. Detta var en ultraproffsig utrustning, så de hade med sig syrgas, en syrgassäck , professionella tält, sovsäckar och så vidare. Han hade en pryl att sätta på fingret för att mäta puls och syremättnad. Richard var inte nöjd med sitt resultat. Vi serverades en enorm frukost som Norm och jag slukade som hungriga lejon vid ett byte. Men att må illa, vara sömnlös och orolig för toabesök gjorde det svårare för MJ och Richard att äta. En tuff start för båda, men jag var säker på att de båda skulle klara hela vägen. De var väldigt beslutsamma, även om jag redan visste att det skulle bli utmaningar på vägen.


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg