Etiketter:
Februari, Mars, April, Maj, Juli, September, November
2023:
Januari, Mars, Maj, Juni, September, Oktober, November, December
2022:
April, Juni, Augusti, September, December
2021:
Januari, Mars, April, Juni, Juli, Augusti, Oktober, November, December
2020:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juli, Augusti, Oktober, November, December
2019:
Januari, Mars, April, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2018:
Mars, April, Maj, Juni, Juli, September, December
2017:
Januari, Februari, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, December
2016:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, Oktober, November, December
2015:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Augusti, September, Oktober, November, December
2014:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2013:
Januari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2012:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2011:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2010:
Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
Jag såg Ho Chi Minh, en sorts betraktelse
Jag har förut undvikit mausoleum över döda ledare. Som exempelvis Lenin på Röda Torget. Tyvärr. Jag måste säga det var en upplevelse att se Ho Chi Minh balsamerad, men främst själva dramaturgin runt det hela. Jag har ju lärt mig nu att bolsjevikerna var mycket duktiga dramaturger. Det räcker med att titta på Sergej Eisenstein´s mästerverk Potemkin för att förstå vilket värde den hade att få med sig massorna på Stalin´s galenskaper. Ho Chi Minhs Mausoleum är påfallande lik Lenin´s och i likhet med den bolsjevikiske ledaren ville inte Ho Shi Minh blasameras och ställas ut heller. Men så blev det. Och idag är det ett mästerverk i dramaturgi.
Härom veckan satt jag med i en panel som handlade om frågan hur mycket spelar vatten in gällande den nuvarande utvandringen av människor från Mellan Östern. Detta inträffande på den legendariska The Front Line Club i London, som en gång i tiden startades av krigsjournalister som återvände hem från omvälvande intryck efter att ha rapporterat från krig, så att de hade någon att prata med om vad de gått genom. Därför är det idag ett fantastiskt ställe att besöka. Atmosfären sitter i väggarna på alla sätt och vis.
Äntligen är dokumentären Frozen Frontiers (Frusna Gränser) klar som i stora drag handlar om färden med 35 renar, 4 evener, tre jakuter och så jag under 8 veckor. Se trailern här: