Recension: Friluftsmat

Jag minns med en viss skräck Blå Bands tunga och solida förpackningar med utemat på mina första vinterturer i Sarek i början av 1990-talet. De hade en rätt, köttfärssås med makaroner som smakade bra, men mag- och halsbrännecirkusen efteråt var i det närmaste helt osannolik. De satsade mycket på kolhydrater och kalorier. Lyckligtvis finns det fördel med utveckling! Med åren har torrfödan blivit mycket bättre. Efter Blå Band så kom det en hel del olika varianter och egentligen var dte först när nosrka Turmat och Real kom, som det fanns många olika rätter och smaker att välja på och som man verkligen såg fram emot att äta. Jag har provat en hel del varianter där mellan, men inget hitta som varit bättre. Anita Forsell hade en gång i tiden en serie rätter som inte kändes lika tunga utan lättare för hela kroppssystemet och jag har väntat på en ny variant av hennes torkade mat, men inget sett förrän nu!