Jag har länge haft ett genuint stort intresse för arabvärlden, islam och muslimer. Det har självklart gjort att jag de senaste åren märkt det ökade motstånd som växer fort i mitt eget samhälle Sverige och den övriga västvärlden. Det är med stor förvåning som jag följt den okunskap och missförstånd som råder, både här hemma och i arabvärlden beträffande vår värld. Så i början av 2007 började jag planera för en färd per kamel genom hela den arabiska världen med start i Oman och med slut i Mauretanien. Jag tillbringade mer eller mindre två år i Mellan östern med att skapa de möjligheter som krävdes och när allt var mer eller mindre klart, så blev jag pappa. Så jag fick lägga idén på hyllan och tala om för alla sponsorer och medhjälpare att förmodligen blir det aldrig av. Så inträffade den arabiska våren, vilket skulle ha satt stopp för mina planer i vilket fall som helst. Av alla arabländer så gillade jag allra mest Jemen. Detta ursprungsland för araberna, som i mångt och mycket fortfarande känns antikt och extremt spännande. Jag träffade min fru Pamela i Jemen och vår dotters andra namn är Belquis, det arabiska namnet för vår civilisations första kvinnliga ledare, drottningen av Sheba (Marib), och hustruns studier har allt att göra med Mellan Östern och Jemen, så vi följde mycket noga den utveckling till det mycket sämre som skedde med start februari 2011. Ett internt krig mellan tre stridstuppar. Presidenten Ali Abdullah Saleh, hans forna högra hand, general Ali Mohsen och så ledaren för den största stammen, hashid, Sadiq Al Ahmar och hans familj.

Ursäkta tystnaden och alla gamla rapporter, men till följd av det säkerhetsläge som rådde i Jemen under en stor del av det gågna året, ville jag inte göra känt att jag var här förrän jag gjort det jag kommit hit för att göra, en film för SVT samt del ett av min första riktiga Expedition sedan Sibirien, med kamel genom detta fantastiska land. För att visa hur överdramatiserade artiklar som skrivs i utlänsdsk media om detta fantastiska land. Men till följd av kriget har det ansetts varit omöjligt. Nu är det gjort. och rapport ett kommer nästa vecka. Fram tills dess lite bilder att kikpå här från detta fantastiska land!

"Du skriver ju bara om böcker skrivna av icke-svenskar om icke-svenska äventyr" , skrev någon och undrar om svenska äventyrare och äventyr inte räcker till.