Rockar livet i Annelistyle.

Användarnamn: Anneli

Intressen:

Mer på profilsidan


Årets Äventyrare 2011 #1

Årets äventyrare. Den finaste utmärkelsen man kan få som äventyrare i Sverige. Jag var nominerad för mitt kämpande med topptältningen i hardcorestil på 7 546 m höga Muztagh Ata i somras. Jag var helt på det klara med mig själv att om jag skulle få det priset så skulle jag tacka nej.  Lik förbaskad så stod jag där på Vildmarksmässan lördagen den 10 mars och tog emot utmärkelsen. Hur i hela friden gick det här till?



Anledningen till att jag inte vill ha utmärkelsen var att jag tyckte det bara var ett spektakel hela alltet, att det var en del av en smutsig äventyrsbusiness i Sverige som jag så tydligt valt att ta avstånd ifrån, att utmärkelsen ibland bara handlade om att branschen behövde promota vissa äventyrare, att det var del av en mediekarusell som också var smutsig, som inte var oberoende och granskande utan också var del av att promota vissa äventyrare, oavsett vilka tabbar de gör och oavsett hur de skarvar sina bedrifter, oavsett what ever, bara man tjänar pengar. Kanske inget som man som korvgrillaräventyrare märker av, eller oavsett hur insatt man är så kanske man inte alls håller med, men enligt min uppfattning har det varit mycket sånt i Sverige, ingen nämnd och ingen glömd men Årets Äventyrare var en del av det, och det är min uppfattning som bossar när jag gör mina val och det här ville jag inte vara del av.

Samtidigt visste jag att det inte kunde fortsätta länge till, inom flera äventyrsled var det som en hel bunker full av krut som väntade på att explodera. Kritiken handlade om lite av varje, bl.a. om att branchen är med och håller vissa äventyrares skarvande bakom ryggen och det var de som laddade för att lägga korten på bordet. Allmän hängning inför öppen ridå diskuterades. Flera tidigare vinnare av utmärkelsen hade sagt att de laddade för att stå och riva sina certifikat, eller vad man ska kalla dem, mitt under prisutdelningen. Kaos och katastrof var i antågande.

Hardcore - Årets Äventyrare 2011!!

Haha, nu har jag fått lite mer hardcorepoäng!! Jag har idag varit på Vildmarksmässan i Stockholm och tagit emot priset som årets kvinnliga äventyrare 2011.


Motivering: Med orubblig beslutsamhet och livsglädje har denna äventyrare under året bevisat att vilja och mental styrka verkligen kan vända motgång till framgång. Trots fysiska hinder har hon under svåra omständigheter bestigit och tältat på några av världens högsta toppar och visat att hon verkligen förtjänar utmärkelsen Årets kvinnliga äventyrare.


Fantastiskt kul att min vän Janne Corax, vinnare 2008, ville komma som min prisutdelare, stort tack! 


I veckan kommer ett längre inlägg om hela dagen men jag vill bara kort säga att jag är på mässan i morgon söndag, jag håller inga föredrag eller så men minglar runt och heja gärna om du har vägarna förbi och ser mig!!

Och kom ihåg - never ever give up, life rules!

Till blogginlägg om helgen!!

Jag och mitt EV2-tält

Jag får mycket frågor om tältet jag använt de sista åren, ett Mountain Hardwear EV2, så nu får det bli ett blogginlägg om det. Jag skriver inte en vanlig produktrecension utan formar det efter de frågor jag får. Tänk på att det här är hur jag ser tältet utifrån mina behov.
 Anneli Wester Muztagh Ata

Genrellt
Jag har flera olika tält för olika ändamål. Det här tältet har jag mest i bergen på turer då jag går ensam, vädret kan vara precis hur blåsigt som helst och den största utmaningen på turen helt generellt är att palla mentalt. Skulle jag köpa ett tält för att ha i huvudsak i svenska fjällen skulle jag välja något annat.

Anneli Wester Muztagh Ata

Storlek och vikt

Ca 104 cm högt, 120 cm brett och 265 cm långt. Ca 2,5 kilo men mitt blir lite tyngre då jag har 4-5 mm repsnören istället för de tunna tältlinor som kommer med. Repsnörena har jag i och för sig till annat också och hade ha behövt med i alla fall. Jag skulle gärna komma ner lite i storlek och vikt men man kan ju inte köpa tält som inte finns.

Anneli Wester Camping
Repsnören som håller tältet på plats istället för tältlinor. Vanliga tältlinor syns som de tunna röda snörena bakom. De brukar jag inte ha med alls längre. De pallar inte lika busväder som jag pallar så jag vill inte tvingas bryta för att tältlinorna gav upp. 

Hur man minskar risken att bli höjdsjuk

Jag får ofta frågor om hur jag vågar gå ensam med tanke på höjdsjuka. Mitt svar på det är att i stort sett alla som jag träffat som har varit allvarligt sjuka av höjden har gått alldeles för fort och dessutom fortsatt trots att de hade mycket symtom på höjdsjuka och att det i väldigt stor utsträckning går att undvika höjdssjuka.

Innan jag går vidare vill jag snabbt nämna att det finns sätt att hjälpa kroppen att acklimatiseras fortare. Ett kanonbra knep är att se till att man hela tiden har bra vätskebalans i kroppen, dvs. att dricka mycket. Det finns dock en medicin som används av många, Diamox. Den gör att vissa processer i kroppen som har med acklimatiseringen att göra går fortare, dvs. vi acklimatiseras fortare. När man väl är acklimatiserad så är man acklimatiserad, man blir inte oacklimatiserad för att man slutar att ta medicinen.

Stenarna lever igen

Jag sprang milen här hemma häromdagen. Tänk att en runda man har sprungit så många gånger kan bli så vacker - bara för att man kommit ihåg vad som är viktigt. Jag sprang vilse ett tag. Där i vilseskogen var stenarna döda och skogen bara grön. Nu har jag hittat hem igen. Hem till enkelheten.

Det är en del av alla rundor. Att gå vilse och att göra misstag. Även att brottas med dem, varken man inser det eller inte, och förhoppningsvis en dag bli vän med dem. Både inre och yttre rundor.

Sida: Första Föreg. 1 2 3 4 Nästa Sista 

Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg