Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Stackars Jemen

Den senaste tiden har jag fått en hel del förfrågningar från media, vad jag har för åsikter om oroligheterna i Jemen. Flertalet, i synnerhet de amerikanska, har redan en ganska klar åsikt vad de vill ha för svar.  Jag svarar att jag inte är expert, har inte varit till Jemen sedan 2012 och eftersom jag inte är på plats, så kan jag inte ha en åsikt. Tyvärr är det så att i nio fall av tio, de s.k Jemen experter vi ser i TV-soffor idag, s.k terrorist experter, har aldrig varit i Jemen, ändå är de experter. För är det någonting jag har lärt mig sedan jag först blev förälskad i Jemen 2009, så är det att den främsta bilden som framförs i framförallt västerländsk media sällan överensstämmer med verkligen. Ta en sådan märkvärdig sak som att det i stort aldrig visas några intervjuer med ledaren av de i västmedia kallade rebellerna, Houthis, Abdel Malik Al-Houthi ? I stora drag ingenting.  Så jag har lärt mig vad och vilka man skall följa för att förstå en mycket komplicerad situation.

I den anglo-saxiska median som styr det mesta av vad vi får veta i den här delen av världen, försöker få till situationen att den är sekteristisk mellan shia och sunni.  Det är det inte. Jemen har egentligen aldrig i modern tid störts av en sådan konflikt. Jag har under min tid där aldrig en enda gång hört någon från endera sunni eller shia uttala någonting negativt om den andre. Så jag var förvånad när jag första gången hörde talas om det. Lika förvånad som att jag aldrig stötte på AQAP under mina resor där, trots att media sade att de fanns överallt. Idag ritas det kartor över landet för att visa vilka som styr vilka delar. Och de mesta i anglosaxisk media visar där att AQAP kontrollerar mycket stora områden, vilket heller inte har någonting med sanningen att göra.

Expedition Yemen - 126 degrees In The Shade (OFFICIAL TRAILER) from Mikael Strandberg on Vimeo.

I början av min Jemen film försökte jag förklara att allting har att göra med stammen och klanen, i Jemen mer än något annat arabland. Samma denna gång. Detta är i stora drag ett nytt stamkrig. När jag första gången kom till Sanaa och Jemen 2009 så hörde den dåvarande presidenten Abdullah Ali Salehs bombplan varje natt på väg mot hans sjätte krig mot Al Houthis i norr. Den här gången verkar de samarbeta. Helt klart är att den gamle härskaren Saleh är involverad och vill tillbaka i maktposition. Frågan är var är hans klassiska motståndare och släkting, Ali Mohsen? Det finns de experter som tror att det här kan vara en ny omgång maktkamp de emellan.

Idag läser jag att de egyptiska nötterna i koalition med de lika dåligt stridstränade Saudi Arabien funderar på att sätta marktrupper på plats. Förmodligen genom hamnstaden Aden, dit den av den internationella utplockade presidenten Hadi flydde innan han krävde att de bombade hans land. I början av 1960-talet gjorde de samma sak och ångrade det djupt. Saudis har fått stryk rejält flera gånger i gränsslagsmål med al houthis och deras Irak erfarenheter lämnar en hel del att önska. Och att ge sig in i Jemen, ett Afghanistan liknande land, är ingen bra idé.

Vad handlar det om då? I stora drag om att Saudi Arabien är oroliga för vad som händer om det som de ser det kaotiska och vilda Jemen sprider sig in i kungadömet och då med självklarhet blir ett hot mot den styrande kungafamiljen al saud. De har jänkarnas stöd på grund av oljebehovet och landets extremt stora vapeninköp. Inget nytt där.

Det tragiska i det hela är som vanligt civilbefolkningen. Redan innan denna nya katastrof så var nästan hälften av landets 25 miljoner invånare under fattigdomens grepp. Nu är det än värre. Så hemskt att jemeniter börjar fly till Somalia. Jag pratar nästan dagligen med någon av mina vänner i Sanaa och den här bombningen håller på att driva dem till vansinnets brand. Jag fick ju uppleva bomber under mitt besök 2011, läs här, och jag kan bara av den lilla upplevelsen, till viss del förstå den skräck de upplever av den här dygnet runt bombningen. Jag har svårt att sova här hemma.

Vil ni förstå vad som händer, så idag får man gå utanför traditionell media till viss del.  Bloggare som Afrah Nasser, Atiaf Al Wazir och internationellt kända journalister och polare som Adam Baron och Tom Finn.

Jag skriver av och till om mina tankar om Jemen här på facebook https://www.facebook.com/explorermikaelstrandberg

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Glad att vara far till mina döttrar

"Tjejerna har sådan tur som har dig".
Så skriver många. Tvärtom, så är det tur att jag har dem. Jag lär mig av dem varje dag. I synnerhet i dessa tonårstider, där musik och kompisar tar mycket plats. Då är de helt vanliga tonåringar. Jag skriver så, helt vanliga, för verkligheten är att de tillbringat snart 300 nätter i tält sedan de föddes. Den gångna natten, ytterligare en. Och de har redan genomfört flera äventyr. Och det enda som jag kan se skiljer dem från deras kompisar, kanske, det är att jag ser att varje gång det blir tufft och svårigheter, så byter de direkt kostym. De blir mer koncentrerade, allvarliga och de hjälper verkligen till att ta tag i problem och gnäller vid dessa tillfällen aldrig. Annars ja.
De har två dagarna ute på fjället blev lite mer utmanande än väntat. Jag kollade väderleken, yes, rejält blåsigt med enstaka stormvindar upp till 19m/s. Yes, lite halvkallt, -5 och lägre med upp till -14 med kylnings effekt. Men jag tänkte, det klarar jag utan handskar och vi alla tre utan ett ombyte av kläder. På grund av brist på utrymme, små ryggsäckar för damerna, så tog vi de lättaste sovsäckarna, som ändå skall klara -25 grader. Jag tog med mig en tunn vindjacka. Väl på plats så förklarade tjejerna och de glömt handskarna och Dana hade t.o.m. glömt sin tjocka goretex jacka. Ja, jackan nämnde hon först på kvällen. Så här är jag med en tunn brynja och en mellan jacka med huva. Det är allt. Dana ungefär lika. Men jag vet hon är tuff. Eva hon har alltid tagit allt med ett stort lugn oavsett. Så länge hon har musik med sig.
Efter 7 km med mörkret på väg in, slog vi läger intill en frusen tjärn. Vinden var iskall, så snabbt in i tältet. 15 m/s, Dana hjälpte mig sätta upp tältet, Eva höll kontroll på de övriga livsviktiga grejerna så de inte blåste bort. Jag drog igång köket. Isen var så pass tjock att vi fick leta vattenhål och vattnet var lite rostfärgat, men det är ju tjärn vatten. Väl inne i tältet, märkte vi att vi tagit fel liggunderlag åt Dana, ett med punka. Mitt fel. Så blev det att dela två madrasser över den nu iskalla natten. Inne i säckarna märkte vi att, det här blir nog en kall natt. Men de minns från cyklingen att ibland är det så. Inget gnäll. Jag sov av och till. De också. Det var kallt, men inte besvärande kallt. Min Oura ring, som mätt min sömn och hälsa i 4.5 t.o.m. nämnde att det var min bästa sömn sedan jag kom hem från Grönland. Jag vet att det är en fördel att alltid vara lite för kall och inte bekvämt varmt. Hälsomässigt.
Klart det var rejält obekvämt att dela madrasser. men absolut inget gnäll. Och vi visste vi lär köra allt snabbt och dra nyttja av kökets värme. Snabbt i med mat, packa, ut i den kylslagna vinden och på med säckarna och dra. Vi valde vägen uppför för att få igång värmen. Tjejerna körde med mina strumpor som vantar. Lite halvkallt i kängorna de först 15 minuterna, men det gick.
Resten av färden snackade vi om ditt och datt på det bästa av vis, som när tjejerna ser sin förälder pappan som en jämlike man kan dela allt med. En fin tid.
Jag, att "utsätta" ungarna för detta sedan de föddes, är det bästa jag gjort. Dt har gjort dem lugna, de vet att de har en extra kraft, och tåliga. Utan gnäll.
Jag rekommenderar föräldrar att göra detta så ofta det går!

Korsningen av Grönlands Inlandsis är klar


Efter 32 dagar och 65 mil steg vi av isen och satte på oss ryggsäckarna och började gå. En dag senare fastnade vi vid en flodövergång och tvingades bli evakuerade med helikopter två dagar senare. Så vi korsade isen, men nådde aldrig havet. Så Lars Wallgren ich hans 2 kanrater är så vitt jag förstår de enda svenskar som helt korsat Grönland från hav till hav. Men jag är nöjd med att ha klarat isen.

Hur man kan följa Grönlandsturen...eventuellt


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg