Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Längtan och berättelsen bakom ett foto

Den här bilden är den mest betittade och kommenterade av all bilder jag någonsin tagit. Att jag tar upp det i en liten artikel här, beror på att jag drömt i bilder hela natten. Jag börjar längta ut igen. Det är som en förbannelse. Jag är aldrig nöjd med vardagen. Jag har onekligen haft ett priviligierat liv som fått leva och resa och framförallt möta så många helt fantastiska människor världen över. Ändå vill jag ha mer. Så jag som nästan aldrig tittar på de bilder jag tagit, tittade på de foton jag samlat på mig på denna sajt, http://www.mikaelstrandberg.500px.com/, och kom fram till att bilden ovan beskriver min längtan. 

Den här bilden är tagen någonstans i Jakutien år 2013 under den s.k Frozen Frontier Expeditionen, Det var den kallaste dagen på resan, vår termometer visade strax under -50 grader, men där var en pytteliten vind som gjorde livet extremet smärtsamt kallt. Ändå var det som att vara i den mest osannolika dröm. Här reste jag med 4 Evener och tre jakuter samt 35 renar genom ett av de minst utforskade platserna på jorden och trots kylan, var det en sådan oerhört vacker dag.  Luften var klar, inga andra människor eller djur och jag visste att när vi väl klättrat över det bergspass som väntade, så var den värsta kylan och skönheten borta. I allt detta kom Tolya dundrade med sina renar och jag fick snabbt upp kameran och tryckte bara av i kylan.

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2015-04-28 02:41   andyyy
Vart går tankarna över nästa tur?
 
Svar 2015-04-28 07:45   explorermikaelstrandberg
Hej Andreas, Hemmas nu efter 1½ år utanför den svenska bekvämligheten, så jag njuter av detta just nu samtidigt som jag funderar. Jag får ju inga andra jobb, så någpt lär jag hitta på snart....
 

Läs mer i bloggen

39 år i samma bransch

39 år. Så länge har jag lyckats behålla det här jobbet. Osannolikt egentligen. Men det hade inte gått utan alla de fantastiska människor jag mött längs vägen som ställt upp i vått och torrt. Och många gånger varit helt avgörande för att jag skulle kunna fortsätta.


Bilden nedan är tagen den 28 februari 1986 i mammas lägenhet i Dala-Järna. Jag hade vaknat på morgonen sittandes framför TV:n och ordentligt chockad över en nyhet som skulle förändra hela landet, statsminister Olof Palme hade blivit mördad. Samma dag som jag skulle transporteras till Stockholm av min älskade bror, och flyga till Santiago de Chile för att påbörja cykelturen från Chile till Alaska.
Min förhoppning då var att jag efter äventyret skulle kunna försörja mig på det jag hade genomfört. Föreläsningar, tidningsartiklar och böcker. Så blev det. Jag fick t.o.m. vara med i riksradio och på TV, i reseprogrammet Packat Och Klart. Här kan ni se inslaget med intervjuaren Rolf-Egil Bergström, https://vimeo.com/20589771

Vuxen ansvar

"Jag klarar det, pappa."

"Hä trodd int je öm dä"

"Hä trodd int je öm dä"


Översatt från järnamål till svenska så betyder det, det trodde jag inte om dig.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg