Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Vuxen ansvar

"Jag klarar det, pappa."

Jag stannade till, överraskad, och tänkte:
"Woow, det händer!"

Jag har haft turen att ha en väldigt nära relation med mina döttrar sedan deras födsel, för 12 respektive 14 år sedan. Och jag har insett att stora steg i deras utveckling som människor och uppväxt helt enkelt dyker upp så här – lite av en chock, och sedan förstår man: min flicka är på väg att bli en ansvarsfull vuxen! Stunder då man känner oändlig kärlek.

Mina flickor har väldigt olika personligheter. Eva, den äldsta, håller på att förvandlas till vad min agent Thierry kallar en typisk författartyp: tystlåten, kärleksfull, intellektuell, som till viss del kontrollerar sina känslor, alltid tänkande och observerande. Hennes syster Dana är raka motsatsen. Och just nu banade hon sig väg genom djup snö, klättrade uppför den brantaste delen av ett lokalt berg kallat Bullberget (som eventuellt betyder Bulleberg eller, enligt Dana, Kanelbullsberg på grund av alla lager vi fick passera för att komma upp). Det var hårt arbete, och Dana hade lett sedan vi startade för två timmar sedan, när vi traskade genom skogen för att nå berget. Tanken var att detta skulle vara en träningssession för alla tre som förberedelse för sommarens expedition och inspelning i Himalaya. Jag bar på 23 kg och behövde det tuffa arbetet, men Dana ville leda. När jag frågade om jag kunde ta över det tunga, tittade hon mig självsäkert i ögonen och sa att hon hade kontroll. Dana är i god form och stark för sin ålder. Hon är också väldigt peppande för resten av oss – hon lämnade till och med hjärtan i snön när vi inte kunde hålla jämna steg med henne. Alltid positiv.

Det här var ett stort ögonblick för mig. Jag har sådan tillit till mina döttrars förmågor utomhus (och inomhus!), att jag inte skulle tveka på att låta dem ge sig av på egen hand i några dagar på berget och genomföra en hel expedition själva: läsa kartor, laga mat, sätta upp läger. Snart kommer det hända. De vill det.

Att älska är underbart och livets mening.

PS. Varm choklad, kanelbullar, varmkorv, chips och godis på toppen. Naturligtvis. Även det livets mening. DS

Foto: Copyright Eva Strandberg

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2025-02-27 16:58   OBD
Varje människa är ju på ett eller annat sätt unik.
Dina döttrar är verkligen unika. På ett helt fantastiskt sätt.
Du har all anledning att vara glad, stolt och tacksam.
 
Svar 2025-02-28 06:10   explorermikaelstrandberg
:-) Tack Bertil. Så är det.
 

Läs mer i bloggen

Jag besteg Kilimanjaro för 25 år sedan, nu är det dags igen

25 år. Ett kvartssekel har passerat sedan jag senast stod på toppen av Kilimanjaro. Bestigningen ingick i en åttamånaders vandring genom Massajland år 2000. Jag var långt ifrån i toppform – på alla tänkbara sätt – men jag var välsignad med exceptionella följeslagare: Leif Skara Karlsson, en av de mest genuint varma människor jag någonsin känt, och Peter Spjut, en gångmaskin, utan tvekan den mest uthålliga vandraren jag någonsin sett i aktion.

39 år i samma bransch

39 år. Så länge har jag lyckats behålla det här jobbet. Osannolikt egentligen. Men det hade inte gått utan alla de fantastiska människor jag mött längs vägen som ställt upp i vått och torrt. Och många gånger varit helt avgörande för att jag skulle kunna fortsätta.


Bilden nedan är tagen den 28 februari 1986 i mammas lägenhet i Dala-Järna. Jag hade vaknat på morgonen sittandes framför TV:n och ordentligt chockad över en nyhet som skulle förändra hela landet, statsminister Olof Palme hade blivit mördad. Samma dag som jag skulle transporteras till Stockholm av min älskade bror, och flyga till Santiago de Chile för att påbörja cykelturen från Chile till Alaska.
Min förhoppning då var att jag efter äventyret skulle kunna försörja mig på det jag hade genomfört. Föreläsningar, tidningsartiklar och böcker. Så blev det. Jag fick t.o.m. vara med i riksradio och på TV, i reseprogrammet Packat Och Klart. Här kan ni se inslaget med intervjuaren Rolf-Egil Bergström, https://vimeo.com/20589771

"Hä trodd int je öm dä"

"Hä trodd int je öm dä"


Översatt från järnamål till svenska så betyder det, det trodde jag inte om dig.


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg