Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Expedition - sova i tält vid -42 grader

Hela veckan har jag hållit på med allehanda smådetaljer inför ett par veckors fjälltur. Bland annat har jag köpt ett tält. Och det fick mig ju självklart att fundera på hur det är att sova i tält. Jag har nog minst 2500 nätter i tält. Och jag har upplevt det mesta. Alltifrån inbrott till hästattack. Och stark Sahara hetta och extrem kyla. Men, jag måste villigt erkänna, att jag åter ser fram emot att sova i tält, den bästa sömnen!

Likaså vill jag dela med mig av Johan Ivarssons, nu på sin 13:e dag på Expedition Skelettkusten, anteckningar från Sibirien turen här nedan angående att sova i tält i extrem kyla.

Jag och Mikael vaknade vid 4 idag på morgonen och vi kunde båda känna kroppen värka av trötthet. Vi tog då beslutet att stanna vid den här övergivna skogskojjan och ta en dags välbehövd vila. N 66°18´52,0 och Ö 151°46´34,7. Bara -38°C idag men snöigt och dålig sikt, en lätt men iskall vind från syd.

´´Jag tror vi har ett problem!´´
Jag kan höra stressen i Mikaels röst inifrån tältet,
´´Köket är dött!´´

Jag har alltid trott att det skulle vara omöjligt att sova i tält någon längre tid när temperaturen är så låg som -43°C. Men jag har bevisat för mig själv att jag hade fel! Det är inte alls så farligt som jag har fått för mig. I alla fall inte när man väl har kommit in i tältet och köket är igång. Men det är alltid några ögonblick av stress innan vi har kommit dit eftersom det inte är specielt lätt att få köket varmt nog så att det tänder som det ska. än så länge har det dock ordnat sig tillslut.

Det är även ganska stressigt medans köket är igång, för att hinna få ordning på allting. Så att det enda vi behöver göra när köket stängs av är att, så snabbt som möjligt, krypa ner i den varma och sköna sovsäcken! Det är dock väldigt viktigt att inte bli för stressad eftersom det är oerhört lätt att göra ett otäckt misstag, som att bränna ett hål i sovsäcken på köket, eller som jag gjorde här om dan när jag välte en kastrull och hällde en liter vatten över mig själv och liggunderlaget. Ett sådant misstag kan orsaka stora problem!



Ett annat problem som uppstår när man sover utomhus i så låga temperaturer som de här, är de enorma mängderna kondens som uppstår. Snö som tillsammans med den egna kroppsvärmen och fukten, smälter och förångas och gör att allting blir blött. Ibland är det så dimmigt inne i tältet så att vi omöjligt kan se varandra! Kondens är även ett stort problem när det gäller all den tekniska utrustningen som vi har med oss.

Det första vi gör när vi väl har kommit in i tältet är att smälta lite snö och koka vatten till varsin kopp kaffe. Det är viktigt att få någonting varmt i sig så att kroppen håller sig varm. sedan smälter vi mer snö för middagen, ett packet frystorkad mat var och till det en skiva grovt bröd. Slutligen smälter vi ännu mer snö för två koppar te var innan vi lägger oss.

Det är varmt inne i tältet så länge som köket är igång, men så fort vi öppnar dragkedjan ut för att hämta mer snö så blir det kallt igen. Det tar heller inte lång tid innan det är iskallt igen efter det att köket har stannat. Och det är inte ovanligt att köket stannar både en och två gånger under tiden vi lagar mat, då köket helt har sotat igen på grund av den väldigt dåliga bensinen som finns här. Bästa kvalitet är 72 oktan!

Att komma ner i sovsäcken är inte alltid så enkelt som det låter, inte när man måste ta med tre par fuktiga vantar, en isig och blöt ansiktsmask, två par strumpor, en liten handdator och slutligen pannlampan med sin stora batteriväska. Först måste jag ta mig ner i fleece innersäcken, där även alla saker jag nämde tidigare ska ner, sedan in i själva dunsovsäcken. Förhoppningsvis har jag då lyckats så bra att det är möjligt att dra upp dragkedjan. Sedan, efter ungefär 30 minuter, när jag äntligen har fått allting på plats, så måste jag alltid upp igen för att tömma en full pissblåsa. Det i sig är ganska enkelt dock eftersom vi har tagit med oss en flaska som gör det möjligt att pissa inne i sovsäcken. Men jag måste fortfarande ta mig upp på knä, vilket gör att allting innuti sovsäcken rammlar ner och jag måste än en gång börja om med att plocka allting till rätta när jag är klar!



Och varje gång under natten när vi måste ta oss upp, eller när vi rör oss för mycket, så blir ansiktet blött och kallt av snöflingor, orsakade av kondensen från andningen som har frusit på insidan av taket på tältet.

Vi vaknar varje morgon klockan 6, i mörkret, för att starta dagen. Tälttaket är då helt täckt med snö och istappar, hängandes ner i olika former. Det är samma procedur på morgonen som under kvällen, först igång med köket för att smälta snö, vilket omedelart orsakar ett lätt duggregn att falla från taket. Efter det är det dags att hitta all utrustning, som har torkat i sovsäcken under natten, och sedan snabbt klä sig.

Frukosten består av en stor portion gröt (250 gram var) och två skivor grovt bröd. Vi måste även förbereda våra termosar med nudelsoppa till lunch, som vi äter några timmar senare tillsammans med två frusna skivor bröd var. Hårt arbete för tänderna!

Det enda kvar att göra sedan, efter två timmars frukost, är att packa ihop allting och ge sig ut för ännu en dag av slit och glädje i det kallaste bebodda stället på jorden- Sibirien!


Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-06-01 09:59   mathog
Inget jag skulle utsätta mig för... plusgrader är ett måste :)

Vad blev det för tält?
 
2011-06-01 11:05   explorermikaelstrandberg
Ett Hilleberg faktiskt, Keron 4 GT....från Jocke på Getout.
 
2011-06-01 15:04   Vandrare
Enda gången jag tältat kallt under flera dagar var på Svalbard för några år sen. På en vecka lämnade termometern aldrig bottenläget som var -34. Då var det skönt att ha gasol och slippa förvärma och sota ur. Det är fantastiskt vad mycket tid som går till koncentrerat fippel och bök när man tältar i kyla, minst lika mycket som att gå, borra is eller vad nu expiditionen går ut på.
 
2011-06-01 15:08   Glännman
Jag har aldrig sovit ute i extrem kyla. Bara ned till nollan. Att det skulle bli ytterligare 43 grader åt det kallare hållet låter grymt extremt, men för mig fortfarande logiskt att man kan hålla värmen vid sömn...

Något jag dock funderar över är hur lungorna och kroppen reagerar vid -43 grader och ansträngning. När man drar de där slädarna, eller vandrar, eller skidar eller vad man nu gör för att anstränga kroppen. De som bor där är väl vana men hur känns det i lungorna och bröstkorgen för en Svensk att anstränga sig i -43 grader ?

mvh // Johannes
 
Svar 2011-06-01 17:22   explorermikaelstrandberg
Vi hade luftrörskatarr hela vintern....ett evigt harklande, hostande....drygt var det.
 
2011-06-01 15:57   G-sus
Vad kör ni med för sovsäckar? När jag var på Sydpolen drog vi ut o sov i tält en natt som en liten utflykt. Det var -38 när vi åkte ut om jag minns rätt. Vi hade dubbla dunsäckar som var o en inte såg så våldsamt varm ut. Märket var OR (Outdoor Research) men vi sov mkt bra men som du säger orsakar utandningsluften massor av snö/kristaller som ramlar ner i ansiktet på en men vi körde gasolköket utanför tältet för att slippa kondensen. Visst är ni ute under en längre tid så det är mer kritiskt att inarbeta rutiner och få till bra sömn o mat jag upplevde det ändå som ett bra beslut att ha köket utanför. Man var ju varm i sovsäcken och man slapp det mesta i kondensväg, men ´ni har säkert mycket bra argument för att köra köket i tältet. Kan ju om inte annat vara skönt att ta av sig kläderna någon gång då och då även om de blir fuktiga.
 
Svar 2011-06-01 17:21   explorermikaelstrandberg
Vi hade TNF:S tjockaste, och den var ok tills det gick under -50, ja, när det närmade sig 60 frös vi oerhört. oerhört mycket och sov ingenting.
 
2011-06-01 20:48   fowwe
Alla dessa procedurer för att få det att funka i kylan - imponerande arbete och koncentration! En fråga: Hade ni vanliga batterier för turen eller hittade ni uppladdningsbara som fungerade?
En annan sak. På friluftskurser förr i tiden lärde man sig att prestationsförmågan går ner till ca ½ vid -20 grader (om jag minns rätt). Stämmer det? Och hur stor är den vid -40? ;-)
 
Svar 2011-06-02 07:53   explorermikaelstrandberg
Vi hade två typer av, nä, tre, uppladningsbara som ej gick att ladda upp i kylan, expeditionsbatterier för 75 stycket och så ett specialpaket från explorersWeb att ladda från 8 batterier åt gången....prestationsförmågan...nåja, man måste ju överleva....
 
2011-06-03 06:26   Arctic Fox
Jag upplever av texten att ni inte hade fuktspärr i sovsäcken. Frös inte sovsäckarna till is av all kondens till slut?
 
Svar 2011-06-03 08:38   explorermikaelstrandberg
Efeter ett tag var det som två stora isbitar vi drog omkring.....
 
Svar 2011-06-03 11:00   explorermikaelstrandberg
När Börge Ousland såg vilken säck vi haft så skrattade han som en galning.......och fattade inte hur vi överlevt månader i denna. Vad visste vi....
 
2011-06-03 09:07   Öhrnell
Fascinerande, minst sagt.
 
2011-06-05 11:47   greenjuice
Otroligt! Det krävs verkligen en förmåga och uthållighet för att hantera kylan och laga mat och äta i långsamt tempo under expeditionen.
 

Läs mer i bloggen

Min första långfärdscykel

Bilden är från december 1986. Ännu en lerig uppförsbacke i Colombia. Jag kan knappt minnas platta vägar i detta land. Upp och ned hela tiden, precis som de föregående länderna Ecuador och till viss del Peru. Anderna. Här hade jag precis fått ett helt hjul mig tillskickad -det tog en månad och hamnade hos den svenska Ambassaden i Bogota- från fantastiska Monark (Kroon) i Vansbro. De hade gått in och sponsrat min cykelfärd från Chile till Alaska med en cykel och backup. En tre växlad ballong cykel som användes främst av Posten om jag inte minns fel. Jag hade själv stått på monteringsbandet i 8 månader som 18-åring och monterat bakdäck.
Där fanns då som arbetskamrater lokala legender som Leif Sixtensson, Urban Boväng, Kurt Ilar, Mikael "Zulu" Englund, Kele och Lena Stark.
Helt klart är ju att det som de flesta industri arbeten, i alla fall för mig, var inte någonting man önskade göra hela livet. Men jag är extremt tacksam för deras stöd under min första Expedition!
Tyvärr läste jag idag att denna viktiga arbetsplats har gjort sitt, se https://www.siljannews.se/.../monark-varslar-personal-och..., men anledningen är svår att förstå. Någon som kan förklara?

Glad att vara far till mina döttrar

"Tjejerna har sådan tur som har dig".
Så skriver många. Tvärtom, så är det tur att jag har dem. Jag lär mig av dem varje dag. I synnerhet i dessa tonårstider, där musik och kompisar tar mycket plats. Då är de helt vanliga tonåringar. Jag skriver så, helt vanliga, för verkligheten är att de tillbringat snart 300 nätter i tält sedan de föddes. Den gångna natten, ytterligare en. Och de har redan genomfört flera äventyr. Och det enda som jag kan se skiljer dem från deras kompisar, kanske, det är att jag ser att varje gång det blir tufft och svårigheter, så byter de direkt kostym. De blir mer koncentrerade, allvarliga och de hjälper verkligen till att ta tag i problem och gnäller vid dessa tillfällen aldrig. Annars ja.
De har två dagarna ute på fjället blev lite mer utmanande än väntat. Jag kollade väderleken, yes, rejält blåsigt med enstaka stormvindar upp till 19m/s. Yes, lite halvkallt, -5 och lägre med upp till -14 med kylnings effekt. Men jag tänkte, det klarar jag utan handskar och vi alla tre utan ett ombyte av kläder. På grund av brist på utrymme, små ryggsäckar för damerna, så tog vi de lättaste sovsäckarna, som ändå skall klara -25 grader. Jag tog med mig en tunn vindjacka. Väl på plats så förklarade tjejerna och de glömt handskarna och Dana hade t.o.m. glömt sin tjocka goretex jacka. Ja, jackan nämnde hon först på kvällen. Så här är jag med en tunn brynja och en mellan jacka med huva. Det är allt. Dana ungefär lika. Men jag vet hon är tuff. Eva hon har alltid tagit allt med ett stort lugn oavsett. Så länge hon har musik med sig.
Efter 7 km med mörkret på väg in, slog vi läger intill en frusen tjärn. Vinden var iskall, så snabbt in i tältet. 15 m/s, Dana hjälpte mig sätta upp tältet, Eva höll kontroll på de övriga livsviktiga grejerna så de inte blåste bort. Jag drog igång köket. Isen var så pass tjock att vi fick leta vattenhål och vattnet var lite rostfärgat, men det är ju tjärn vatten. Väl inne i tältet, märkte vi att vi tagit fel liggunderlag åt Dana, ett med punka. Mitt fel. Så blev det att dela två madrasser över den nu iskalla natten. Inne i säckarna märkte vi att, det här blir nog en kall natt. Men de minns från cyklingen att ibland är det så. Inget gnäll. Jag sov av och till. De också. Det var kallt, men inte besvärande kallt. Min Oura ring, som mätt min sömn och hälsa i 4.5 t.o.m. nämnde att det var min bästa sömn sedan jag kom hem från Grönland. Jag vet att det är en fördel att alltid vara lite för kall och inte bekvämt varmt. Hälsomässigt.
Klart det var rejält obekvämt att dela madrasser. men absolut inget gnäll. Och vi visste vi lär köra allt snabbt och dra nyttja av kökets värme. Snabbt i med mat, packa, ut i den kylslagna vinden och på med säckarna och dra. Vi valde vägen uppför för att få igång värmen. Tjejerna körde med mina strumpor som vantar. Lite halvkallt i kängorna de först 15 minuterna, men det gick.
Resten av färden snackade vi om ditt och datt på det bästa av vis, som när tjejerna ser sin förälder pappan som en jämlike man kan dela allt med. En fin tid.
Jag, att "utsätta" ungarna för detta sedan de föddes, är det bästa jag gjort. Dt har gjort dem lugna, de vet att de har en extra kraft, och tåliga. Utan gnäll.
Jag rekommenderar föräldrar att göra detta så ofta det går!

Korsningen av Grönlands Inlandsis är klar


Efter 32 dagar och 65 mil steg vi av isen och satte på oss ryggsäckarna och började gå. En dag senare fastnade vi vid en flodövergång och tvingades bli evakuerade med helikopter två dagar senare. Så vi korsade isen, men nådde aldrig havet. Så Lars Wallgren ich hans 2 kanrater är så vitt jag förstår de enda svenskar som helt korsat Grönland från hav till hav. Men jag är nöjd med att ha klarat isen.


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg