Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Vad är sanning eller inte i boken Flykten från Stalins Läger?

Under hösten 2011 hjälpte jag kort mina vänner Tomas och Tina Sjögren på ExplorersWeb att hitta intressanta historier och träffade då på en polsk Expedition som ville bevisa att det var en herre som hette Witold Glinski och inte bokens författare Slavomir Rawicz som gjort den sanslösa färd som beskrevs i bestsellern Flykten från Stalins läger. Jag började läsa på, samtidigt kom filmen The Way Back av Peter Weir som inledningsvis beskrevs som byggd på verkligheten, men som efter artiklarna ändrades till byggd på verkliga händelser och det ena ledde till det andra. Jag har nyss nu publicerat ett par nya artiklar i ämnet och det finns en stor grupp människor som ägnar en stor del av sin fritid åt att försöka lösa detta mysterium. Alla artiklar är på engelska, men för er som kan ha intresse för detta, så finns de samlade på en sida här!

Och nu 3 år senare så lever artiklarna angående detta ett eget liv och står för en  huvuddel av de besök jag har på min hemsida www.mikaelstrandberg.com

Just nu, för sanningen förändras hela tiden, så är nog sanningen den att förmodligen har resan gjorts, i delar, men av många olika personer. Och det här med att hitta på eller förstärka sina egna färder är ju inget nytt och kommer alltid så att förbli. Med tiden och utveckling så förbättras sanningen. Framförallt med Internet. Men som allt annat har det en baksida. Jag har fått massor av mejl, anonyma, som är med de värsta man kan tänka sig gällande rollinnehavarna i boken och de som skrivit artiklarna. Vi måste få till bättre lagar om användandet av internet. Mest sjuka mejl som alltid från USA. 

Dock, händelserna i boken skedde för över 70 år sedan och det är helt omöjligt att bevisa vad som är rätt eller fel. Det kan bara bli hypoteser, men bara det är spännande nog, så länge det är byggt på fakta och inte hörsägen, som alldeles för ofta är fallet.

Om Ni har tid att döda, så finns här en intervju med National Geographic angående Jemen filmen med min polare Boyd Matson.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2014-03-09 08:35   brigas
Mycket god bok,men hur troligt är att man går i december till fots länkade i kedjor med tunna kläder i Jakutien? Genom Gobiöknen i dygn helt utan möjlighet att dricka.kan äta allt surare kött? och överleva? Vad är mänskligt möjligt ?
 

Läs mer i bloggen

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.

Bestigning av Kilimanjaro, del 3, slutet

Kilimanjaro-dagboken, del 3


”Jag mår lite bättre idag”, sa Richard när vi alla samlades i mattältet för frukost. ”Jag tog en paracetamol och tro mig, de där tabletterna är magiska. Ingen huvudvärk, ingen feber, inga problem. De är så bra att jag vill bli försäljningsagent för dem i Kanada!”

Bestigning av Kilimanjaro, Rongai-leden, del 2

Kilimanjaro-dagboken, del 2


”Jag sov inte alls”, sa MJ när han steg in i mattältet. ”Jag hade diarré hela natten.”
”Jag fick inte heller någon sömn”, sa Richard. ”Och jag mår illa.”
Alla tecken på höjden. Och på att anpassa sig till Afrika. Jag sa:
”Fortsätt att dricka mycket, 2 liter när ni vaknar, 2–3 liter under dagen, och 2 liter vid ankomst. Det kommer göra stor skillnad. Börja ta Immodium och paracetamol direkt. Det kommer också hjälpa mycket.”
Richard verkade inte övertygad. Han har inte kommit så här långt i arbetslivet genom att bara hålla med och inte ifrågasätta. Precis som jag är han lite av en hälsofreak och har många prylar som talar om hur han mår. Eller borde må. Det hjälper inte alltid. Hans prylar visade att han inte mådde bra. Vilket vi alla kunde se. Moses, vår huvud-sherpa, kom in med ännu en pryl. Detta var en ultraproffsig utrustning, så de hade med sig syrgas, en syrgassäck , professionella tält, sovsäckar och så vidare. Han hade en pryl att sätta på fingret för att mäta puls och syremättnad. Richard var inte nöjd med sitt resultat. Vi serverades en enorm frukost som Norm och jag slukade som hungriga lejon vid ett byte. Men att må illa, vara sömnlös och orolig för toabesök gjorde det svårare för MJ och Richard att äta. En tuff start för båda, men jag var säker på att de båda skulle klara hela vägen. De var väldigt beslutsamma, även om jag redan visste att det skulle bli utmaningar på vägen.


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg