Familjen och jag har under snart 8 månader bott i en krävande stadsmiljö som i stora drag helt saknar grönska, hälsosam luft och där de yttre omständigheterna får anses vara extremt tuffa. Förra helgen, för första gången under denna tid, så tog vi oss upp till fjällen och det är bara att konstatera, öppna ytor och frisk luft är så avgörande för allas vår mentala och fysiska hälsa.
Vi gjorde två korta vandringar upp på fjället, vi fick uppleva regn som kom sidledes, vind som gjorde det svårt att prata, men ändå njöt vi alla fyra på ett sätt som man bara kan förstå om man varit isolerad från denna öppna frihet under en tid. Ungarna lekte på ett sätt jag inte sett förut, de fick utlopp för både sin energi och uppfinningsrikedom och deras nyfikenhet växte lavinartat och nu har vi varit tillbaka i storstaden några dagar, och vi lider alla av avsaknaden av frisk luft, öppna ytor och frihet att slippa övervakningskamror, hemsk trafik och en massa människor som inte mår bra. Vi är nog inga riktiga asfaltsbarn...
