Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Tre foton som gett mig positivt perspektiv på livet

Häromdagen satt jag och grillade i en park här i Malmö när jag såg en lokal fotograf följa ett gäng människor som hamnat lite snett i livet till följd av för hög alkohol konsumtion. Jag tänkte, att kanske ger det perspektiv både för fotografen och de fotograferade. Till det bättre. Så tänkte jag på tre bilder jag tagit som gett mig extra starka känslor och som gjort skillnad. Alla tre tagna i Jemen.

 

Den första är den här, tagen när jag fick uppleva en s.k mordrättegång med anrika anor innan profeten Muhammeds tid, där tiotusentals anhängare till de två största stamkonfederationerna i Jemen samlades, Bakil och Hashid, för att reda ut problemet genom samtal, dialog, förståelse och så ett beslut. Ett stort antal vapen bytte ägare liksom 44 kor. Någon sköt mot Tanya Holm och mig från en närliggande minaret, med det visste vi inte då. Det kändes, alla vapnen och underliggande aggressioner till trots, hel säkert. Likväl var det en oerhört spännande upplevelse som kändes helt unik. Det gav mig hopp!

 

Den andra bilden är tagen i skymning med utsikt över Gamla Sanaas olika basarer. Den innersta kärnan sägs vara kanske 2500 år gammalt. Sanaa är med enkelhet den mest spännande plats jag någonsin varit på. Vilket folkmyller, de flesta av landets större klanfederationer och underklaner har sina kvarter och här råder inte en endaste död minut. Jag blev förälskad i platsen efter denna bild!

 

Den tredje tog jag på Salim Hamid Ambar Al Mahra några dagar innan Tanya Holm och jag nådde fram till Rumah, något ingen trodde. Inledningsvis hade vi inte velat ha med oss predikanten, men det skulle visa sig att han var bäst av alla och verkligen gav oss den bild vi vill ta med oss hem av beduinerna. Varm, generös, klok, stark, öppen och förstående.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Jag besteg Kilimanjaro för 25 år sedan, nu är det dags igen

25 år. Ett kvartssekel har passerat sedan jag senast stod på toppen av Kilimanjaro. Bestigningen ingick i en åttamånaders vandring genom Massajland år 2000. Jag var långt ifrån i toppform – på alla tänkbara sätt – men jag var välsignad med exceptionella följeslagare: Leif Skara Karlsson, en av de mest genuint varma människor jag någonsin känt, och Peter Spjut, en gångmaskin, utan tvekan den mest uthålliga vandraren jag någonsin sett i aktion.

39 år i samma bransch

39 år. Så länge har jag lyckats behålla det här jobbet. Osannolikt egentligen. Men det hade inte gått utan alla de fantastiska människor jag mött längs vägen som ställt upp i vått och torrt. Och många gånger varit helt avgörande för att jag skulle kunna fortsätta.


Bilden nedan är tagen den 28 februari 1986 i mammas lägenhet i Dala-Järna. Jag hade vaknat på morgonen sittandes framför TV:n och ordentligt chockad över en nyhet som skulle förändra hela landet, statsminister Olof Palme hade blivit mördad. Samma dag som jag skulle transporteras till Stockholm av min älskade bror, och flyga till Santiago de Chile för att påbörja cykelturen från Chile till Alaska.
Min förhoppning då var att jag efter äventyret skulle kunna försörja mig på det jag hade genomfört. Föreläsningar, tidningsartiklar och böcker. Så blev det. Jag fick t.o.m. vara med i riksradio och på TV, i reseprogrammet Packat Och Klart. Här kan ni se inslaget med intervjuaren Rolf-Egil Bergström, https://vimeo.com/20589771

Vuxen ansvar

"Jag klarar det, pappa."


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg