Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

the Icecap crossing

Efter 32 dagar på isen – dragandes en pulka 8–10 timmar om dagen, kämpandes mot allt från regn och klibbsnö till -20°C-stormar – klev jag äntligen av Grönlands iskappa. Denna resa sträckte sig över 650 kilometer, med start nära Tasiilaq på östkusten och slut på västsidan. Längs vägen tog vårt lilla team sig över djupa sprickor, trotsade whiteouts och utforskade till och med en övergiven radarstation från Kalla kriget (DYE3).

Ja, det var tufft – särskilt vid 62 års ålder – men också otroligt givande. Vi turades om att hålla vakt efter isbjörnar under de första dagarna, kurade i våra tält under våldsamma stormar och höll oss till ett ”militärliknande” schema: 55 minuters dragning följt av 10 minuters paus. Genom allt detta påmindes jag ständigt om hur små vi är i detta vidsträckta, ständigt skiftande landskap.

Jag hoppas ni uppskattar denna reportage från vår korsning. Ett stort tack till @kensingtontours som gjorde det möjligt och till alla som bidrog till att detta äventyr kunde genomföras – mina teamkamrater, stödet på hemmaplan och alla er som följt resan!
Jag ville egentligen göra en film, det var en av huvudidéerna, men tiden räckte inte till, så det blev en reportage istället. Bara några sekunder varje dag hann jag ta fram mobilen och filma snabbt. Synd, för det fanns så mycket storslaget att fånga på bild.

#icecapcrossing #poaradventure #fritjhofnansen #nansen #arctic #arcticadventure #arcticexpedition #greenlandicecap #greenland #polaradventure #polarexpedition #kensingtontours #explorer #polarexplorer #expedition #mikaelstrandberg

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

20 år sedan Kolyma Expedition:Vilken skillnad

Vilken skillnad!

20 år sedan Expedition Sibirien: renskötare

Det är den 14 januari  2004 idag, -40°C, halvgrått och det är bara 5 grader i lägenheten. Våra högljudda och bråkiga grannar under oss har grälat hela natten igen, vilket de gör var tredje dag, men till följd av att de knackade på vår dörr igår och gav oss fyra frysta fiskar (schirr, den vita laxen) att göra straganina av, så skall vi inte klaga! 

”Vad vi saknar mest?” undrade babusjkan tankfullt, ”ja, det är nog naturen. Att kunna vara ute och fiska och jaga i det fria. Det saknar vi allra mest.”

Hälsan

Jag har fått en del frågor om mitt hälsotillstånd efter att många sett Livräddare i Arktis på SVT Play. Det här hände för drygt 2½ år sedan. De första tre månaderna var tuffa. Hjärnskakningen gjorde att jag inte kunde göra någonting mer än att gå ut och knalla Malmös gator dag och natt, sitta på balkongen och kika ut på Malmö kanal och folk och fä som knallade förbi. Jag hade svårt att sova och tänka. Vänner och döttrar hjälpte till mycket i återhämtning, så jag hade en vardag när allt gick ut på att se efter döttrarna. Jag var dessutom extra fet efter att ha lagt på mig +10 kg för Grönlandsturen. Läkarna hade fått mig att förstå att det kunde ta år att återhämta sig fullt. Svårast var nog att jag inte kunde jobba, eftersom dator och mobil inte funkade med hjärnskakning, utan gjorde det värre. När det var som svårast fick jag ett mejl från min mycket gode vän Dogan Tilic som undrade om vi, dvs döttrarna och jag, kunde komma till Izmir regionen och cykla. Och göra reklam för deras Eurovelo 8 rutt. Jag tänkte, jag tar den chansen och hoppas allt går bra. Ett bra beslut. Det blev en fantastisk tur och alla de värsta symptomen försvann. Men så fort jag kom hem och satte mig för att börja klippa film framför datorn, kom illamåendet, yrseln och huvudvärken tillbaka. Oförmågan att kunna jobba med det jag måste, skapade stor stress.

Mitt i allt detta, träffade jag Hannah. Vilket förde med sig att fick annat att tänka på än jobbet och papparollen. Men när jag besökte henne i en liten by i Pyrenéerna i mars 2023 drabbades jag av en liten stroke. Det var en följd av stressen och hjärnskakningen. Jag förstod att jag ganska dramatiskt måste förändra min livsstil. Annars skulle jordelivet snart vara över. Inspirerad av Hannah och hennes livsstil präglad av yoga, träning och framförallt meditation, så började jag meditera. Som 18-åring hade jag åkt till Indien med tankar om att bli buddistmunk -det blev inte så!- men buddismen har legat där och av och till gjort sig närvarande. Men nu kändes det som det var dags. Och just meditation är en grundpelare inom buddismen. Så jag började meditera.


Vinter i Österrike: 6 höjdpunkter

Upplev ikoniska skidbackar, glaciäräventyr och charmiga byar där alpina traditioner och kulinariska smakupplevelser skapar en unik atmosfär.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg