Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

20 år sedan Kolyma Expedition:Vilken skillnad

Vilken skillnad!

-43° klockan 09.00 2004, vi har slagit läger vid N 67°31'57.2 och Ö 154°33'05.8, 55 km avverkade på 3 dagar.

I jämförelse med skidturen från Zyryanka till Srednekolymsk har vi upptäckt redan nu, efter bara tre dagar, en helt avgörande skillnad! Nämligen dagsljus och sol!

Allting är så mycket enklare. Under den förra färden var temperaturen exakt lika, oavsett vilken tid på dygnet. Var det -50° C, gällde det hela dygnet och solen nådde aldrig ovanför trätopparna. Vi levde i ett evigt mörker och i en ihållande och kall kyla. Nu, går solen upp kvart över nio och ned kvart över fyra, vilket innebär att vi har 4 soltimmar! När det är som varmast, i 13-tiden har temperaturen höjts till -30°C. Alltså 13 grader varmare! Och det är en avgörande skillnad!

Under den här tiden hinner den värsta kroppssvetten -som förut frös till is så fort vi stannade till- torka upp, vi behöver bara byta vantar en gång, man fryser inte alls om fötterna, det är ingen större risk för frysning (obs! Det har varit i stort sett vindstilla) och för första gången -vilket aldrig hände på förra sträckan!- kan vi stanna till några minuter och njuta av både omgivning och livet!

På förra turen var vi helt genomfrusna in på ryggmärgen när vi skulle sätta upp tältet, ta oss in i det och vi blev aldrig varma. Här värmer solen oss så pass att vi känner oss varma när vi kryper in i sovsäcken. Det är mycket avgörande för          nattsömnen. Och pulkorna går mycket lättare när snön värmts upp över -40°C.

Men, jag vill bara påpeka att vi har långt kvar, i Sibirien kan allt det värsta hända på nolltid när det gäller vädret, och pulkorna är tyngre. Mycket, eftersom vi har dubbelt så mycket bränsle, runt 115 kg/person, och att dra dem är ett fruktansvärt slitgöra, men formen verkar vara ett snäpp bättre än förra gången och än har de högre makterna varit med oss. Kanske för att de två jättekorparna, Hugin och Munin, dök upp igår igen!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

39 år i samma bransch

39 år. Så länge har jag lyckats behålla det här jobbet. Osannolikt egentligen. Men det hade inte gått utan alla de fantastiska människor jag mött längs vägen som ställt upp i vått och torrt. Och många gånger varit helt avgörande för att jag skulle kunna fortsätta.


Bilden nedan är tagen den 28 februari 1986 i mammas lägenhet i Dala-Järna. Jag hade vaknat på morgonen sittandes framför TV:n och ordentligt chockad över en nyhet som skulle förändra hela landet, statsminister Olof Palme hade blivit mördad. Samma dag som jag skulle transporteras till Stockholm av min älskade bror, och flyga till Santiago de Chile för att påbörja cykelturen från Chile till Alaska.
Min förhoppning då var att jag efter äventyret skulle kunna försörja mig på det jag hade genomfört. Föreläsningar, tidningsartiklar och böcker. Så blev det. Jag fick t.o.m. vara med i riksradio och på TV, i reseprogrammet Packat Och Klart. Här kan ni se inslaget med intervjuaren Rolf-Egil Bergström, https://vimeo.com/20589771

Vuxen ansvar

"Jag klarar det, pappa."

"Hä trodd int je öm dä"

"Hä trodd int je öm dä"


Översatt från järnamål till svenska så betyder det, det trodde jag inte om dig.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg