Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Skogen och ämnet att dra däck

Jag älskar skogen.
Igår drog jag däcket de i det närmaste 25 km runt Häckeberga sjön. I stora drag helt tomt på människor, trots denna underbara skog. Det är över 1½ år sedan jag körde dessa riktiga långturer. Men nu är jag tillbaka i gammal god form. Än har jag inte rehabbat vänster knä, vilket gör att jag inte kan springa än, men däck går bra också. En halvmara med däck. Även om jag fastnade ofta. Ungefär som att dra en pulka över den grönländska inlandsisen. Misstänker jag. Jag har dragit igång den riktigt hårda träningen igen. Det finns ett mål i sikte. Eller 3. Kanske 4.
Skogen är verkligen balsam för själen. För hälsan. För glädjen. Dock hade många kalhyggen tillkommit sedan jag sist var här. Det är en styggelse. Det gör ont i hela kroppen att se förstörelsen i profitens anda. Jag tror att om folk skulle ägna mer tid i skogen än i soffans bekvämlighet, skulle vår skogspolitik vara annan.
5 timmars däck drag känns och jag anlände tillbaka till bilen ganska trött. Jag körde yoga och stretch en halv timme. Det gör sådan skillnad för alla leder, muskler och för att hamna rätt. Svårt att stretcha på Expedition, man är för trött, men det måste bli en del av dagen.
Jag lyssnade på 2 helt underbara poddar under drageriet. Först den helt osannolike David Goggins, världens tuffaste man som han kallas. Ett måste för att få perspektiv.
Och så en podd med Yogi Guru Singh som verkligen öppnade mina ögon. En mix av västerlandet och öst, vetenskap och andlighet.
Bägge intervjuade av Rich Roll, som verkligen är duktig!
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2023-11-08 12:25   Kristoffer Öhrn
Härligt! Vilken inspiration.
 

Läs mer i bloggen

Hur man kan följa Grönlandsturen...eventuellt

En notis om livets alla lärdomar.

En notis om livets alla lärdomar.


Övermod. Överskattning av min egen kapacitet. Det har ställt till problem genom åren. Senast 2022. Inför förberedelserna för att korsa Grönland från väst till öst, hamnade jag i Gobi-öknen i underbara Mongoliet. Efter att ha tvingats lämna Sibirien till följd av kriget, skeppades Expedition Defender X:s speciella Landrovers ut till detta enorma land. Bara drygt en månad innan avfärd till Grönland, så ville jag så gott det gick hålla formen. Två däck väntade på mig vid min ankomst i Ulan Batar.
Första tillfället skedde i den fantastiska Gobi-öknen. Här filmat av den osannolika drönar piloten Mischa, likaså en mycket god vän till oss alla.
Andra tillfället skedde vid en helig plats, bredvid en vacker flod, omgivningen var kuperad och stenig. Mischa vill ha mer film på mitt däckdrageri, så jag körde en tur. Stentuff tur där jag hamnade i en tvär uppförsbacke, fastnade i stenarna, men ville visa mig stark och drog så hårt att jag fick en spricka i menisken.
Det gjorde att jag tog två starka smärtstillande mediciner därpå Grönland och då gick det som det gick.
Men mitt i allt detta, så minns jag storslagenheten från Gobiöknen, se klippet nedan.
Kontentan? Ännu en lärdom i livet! Att lägga till alla de övriga. Och hoppas att det fastnar...

Morgontankar i Lima gällande Grönlands Expeditionen

Det jag ser fram emot mest med att bege mig till inlandsisen på Grönland, det är att försöka göra mig fri -ja, jag blir ”tvingad” till det- från behovet att kolla mobilen, kolla på Internet, kolla på TV, läsa böcker, lyssna på poddar, överjobba med film eller hålla mig konstant upptagen av grejer som inte är så viktiga. Såsom vi i stort sett alla gör, för att hålla oss sysselsatta och undvika att tillbringa tid med oss själva. Tänk att det skall vara så svårt att vara ensam med sig själv!


Nu när jag är här i tystnaden i Lima, förstår jag att det inte hjälper att bo i stad. Även om Malmö och området jag bor är lugnt, så är det alltid något ljud 24 timmar om dygnet. Oftast dag och natt någon som beställt mat från Wolt eller Foodora, eller en bil som kör förbi i maxhastighet eller någon som rastar hunden. Eller grannen som druckit för mycket i sin ensamhet och ringer hem till Polen och gråter. Staden är ju så.