Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Inför inlandsisen: Arvet efter farsan och morsan

Arvet efter farsan och morsan.
Jag är inte den enda som under uppväxten sagt till sig själv:
"Jag skall inte bli som farsan och morsan med alla deras konstigheter!"
En av mina tidigaste minnen av morsan var hennes disciplinerade frukost och behov av att varje dag gå åtminstone 2-3 timmar. Oavsett väder. Oftast gick hon runt vad som kallades elljusspåret i Grötholn. Även under vintern, så mycket att det i lokalbladet stod att folk fick sluta gå sönder skidspåren. Detta under en tid när Dala-Järna IK var kanske världens bästa skidklubb. Så disciplinerad var morsan!
Jag minns också att hon åt special frukost. Hon gjorde under många, många år en kall gröt. Jag vet att bovete ingick. Hon lade den i blöt kvällen innan så att det liksom jäste. Vi tyckte alla att hon var märklig. Jag vågade inte ens berätta för mina kompisar om denna underlighet. Receptet kom från någon av alla veckotidningar hon läste. Året Runt var standard, Hemmets Veckotidning med flera av och till. Oftast byttes dessa tidningar inom familjen och bland kvinnliga vänner. Samma tidningar fick henne att göra en 45 minuter lång morgongymnastik och morsan var alltid nöjd med hur vig hon var. Märkligt tyckte många. Idag förstår jag att dessa veckotidningar verkligen fungerade som språkrör för samtiden. Det var inte den här typen av destruktiva skvaller tidningar som tar fram det allra värsta i folk och fördummar läsaren, tvärtom, fungerade de som upplysningsorgan om hälsa och träning och mycket annat. Jag vet inte ens om de finns idag.
Idag kör jag ett 45 minuters träningsprogram varje morgon och kväll. Oavsett var jag är försöker jag göra det. Det inkluderar yogarörelser för vighet, 100 armhävningar, 100 jumping jacks, brädan 10 minuter osv. Jag följer noga ett veckoschema på hur jag skall äta mat som håller mig stark, frisk och ger mig mer chanser att bli så gammal det går. Där ingår inte kött.
Tala om arv!
Jag kan inte minnas att farsan var någon förespråkare för träning och hälsa. Arvet efter honom är nog mest att man skall arbeta ihjäl sig annars är man inget värt. Och alkoholism är ju en sjukdom och har mycket att göra med att man måste bedöva något i livet man inte klarar av att hantera. Men det finns också andra sätt att bedöva livs bekymmer och det är någonting jag håller på att bearbeta nu på äldre dagar. Bland annat då genom meditation som blir allt viktigare. Vad meditationen gör, och det bara efter några månader av utövande, är främst för mig att jag lever i nuet. För problemet med oss människor är ju att vi ältar saker som hänt, och vad som kan hända, vi har dessa tankar som är negativa, och som 99% inte kommer att inträffa. Men som ändå tar så mycket kraft och glädje. Samma med tankar på framtiden. om den vet ingen. Så varför fundera på den. Det är vad meditation främst gett mig. Samt att den är nedstressande.
Stress och ångest har jag också fått i arv!
Ett annat sätt att få balans som jag fått med mig den sista tiden, är s.k grounding. Så varje morgon, oftast 4 eller 5 när jag gjort min träning med balkongdörren alltid på vid gavel, så går jag ut till en liten plätt gräs, tar av mig skor och strumpor och ställer mig på plätten och gör andningsövningar. vilket jag älskar. Luft är så underbart. Jag står där tre minuter minst och jag känner mig lugn, fin och redo för dagen efter det. Det kan låta knäppt, men det här är ju inget nytt. Våra förfäder levde ju nära marken dygnet runt. Man får kontakt med jordklotet på ett uppfriskande sätt.
Testa!
Ännu ett arv!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2023-11-25 16:12   OBD
Uppenbarligen har du "ärvt" en hel del av dina föräldrar. Kanske inte exakt beträffande mat och träning , men definitivt beträffande disciplinen.
(Din morsa måste ha varit en riktig "krutgumma"). ;-)
 
Svar 2023-11-25 17:37   explorermikaelstrandberg
Tack bertil! Ja, vi har ju minst 30% av generna, oftast mer, men i och med min hjärnskakning och alla följdsjukdomar av den, så har jag kollat det genetiska. och det kunde vara värre på bägge sidor. Morsan var mycket kärleksfull och speciell, skrev detta homage till henne du kanske vill läsa https://www.mikaelstrandberg.com/2017/01/12/ett-sorts-homage-till-min-mor-hedvig-linnea-strandberg/ Jag skrive ren hel del om morsan och farsan, det finns där på den bloggen.
 
2023-11-25 17:21   HasseQ
Tack för en mkt bra text med många insikter. Måste skärpa till mig. Själv hade jag önskat mig mer inspiration från olika personer när jag växte upp. Men det blev bra ändå.
 
Svar 2023-11-25 17:46   explorermikaelstrandberg
Tack Hasse för dessa ord! Ja, du, bakgrunder...Var tid och epok har sina utmaningar. Jag kommer från en arbetar- och statar bakgrund. Inget var lätt. Mycket bekymmer, farsan hade 11 syskon, tre delade säng, morsan hade svårt med mobbing och annat. Det till trots så lever jag ju ett mycket priviligierat liv som jag är oerhört tacksam för. Varför det blev så, var mycket för att morsan var redo att vara morsa och jag fock all kärlek hon borde ha delat med all tre barnen. Jag var yngst. Så började jag läsa böcker och insåg att det fanns en annan värld där ute. Farsan söp ihjäl sig. Jag har skrivit om detta i antologi om fäder. Här är artikeln mer eller mindre https://www.mikaelstrandberg.com/?s=farsan
 

Läs mer i bloggen

20 år sedan Sibirien Expedition. Nasha och Dimas stuga

Ett besök till Nasha och Dimas stuga 

Det är annandag jul, 26 december 2004, och vi befinner oss i vår lilla etta här i Srednekolymsk. Det är bara -32°C ute, men en liten iskall sydväst vind gör ett besök utomhus ganska friskt ändå. Fullt tillräckligt för att ge en lätt förfrysning. Om man inte passar sig. 

20 år sedan Expedition Sibirien

Det är den 19:e December, det är bara drygt -45°C ute och vi gömmer oss inne i lägenheten här i Srednekolymsk. Vi kommer att bo här i 6 veckor. Ingen vind, det snöar lite och folk skäller på varandra i korridoren utanför lägenheten. 

Då har vi kommit lite till ro. Vid ankomsten hyllades vi märkvärdigt nog som hjältar och ingen här riktigt tror på oss, att vi faktiskt skidat hit från grannsamhället Zyryanka 40 mil sydväst härom. Och de kan bara inte tro att vi sover ute i tält utan att ha en kamin! Det till trots, är alla helt fantastiskt trevliga och spontant pratar som om vi hade känt varandra hela livet. Folk är så här. En av dem, en lirare vi aldrig sett förut, dök upp i lägenheten igår, var kvar här en halv dag och pratade om mest om jakt och fiske. Och om hans traumatiska upplevelse denna sommar, när hans båt slog runt i en våldsam ström och han blev av med både den och en helt ny fyrtakts båtmotor av märket Mercury! Och han glömde nästan av att nämna att det tog honom fyra dagar att gå tillbaka genom en tät skog till Srednekolymsk! 

Lyckan att få planera en ny Expedition

Ärligt talat finns det få saker i livet som gör mig lika exalterad, fokuserad, positiv, driven, hoppfull och lycklig som att planera en ny expedition. Nuförtiden är jag särskilt förtjust i den fysiska förberedelsen som krävs. Efter 38 år i den här branschen är jag ganska säker på att jag har den mentala aspekten under kontroll. Men förberedelserna för den fysiska delen, särskilt när man har passerat 60, är oerhört viktiga.

Jag har precis avslutat några långa dagar av djupgående forskning kring hur man bäst förbereder sig för några av världens högsta berg och för att påbörja en period av alpinism och bergsbestigning. Jag har alltid känt en vördnad för bergen, som om de ropar på mig – en kallelse från vildmarken, bergen. Och jag har alltid tänkt att innan jag slutar leva, ska jag tillbringa några år med att lära mig bergsbestigningskonsten och tillbringa tid bland bergen. Nu är tiden inne.


Vinter i Österrike: 6 höjdpunkter

Upplev ikoniska skidbackar, glaciäräventyr och charmiga byar där alpina traditioner och kulinariska smakupplevelser skapar en unik atmosfär.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg