Planen. Ännu en.

Elden och drömmen är fortfarande mycket starka. Jag har hållit på med det här jobbet i snart 39 år. En ganska lång karriär. Och det tog inte mer än tre veckor efter den utmattande men extraordinära korsningen av Grönlandsisen innan jag började drömma om nästa expedition igen. Det förvånade mig, eftersom jag under de senaste åren har känt att när man passerar 60 års ålder är det dags att lämna den självförhärligande arenan, bli munk och tjäna andra. Det var min plan när jag återvände från Grönland. Men två saker förändrade den idén. För det första mötet med "Explorer-In-Residence" i London i oktober, arrangerat av Jeff Willner och Kensington Tours. Att möta några av de mest exceptionella människorna och upptäcktsresande som lever idag gör det omöjligt att inte vilja fortsätta utforska, resa, leva livet till fullo och tänja på gränserna för vad som är möjligt – oavsett ålder. För det andra, den eld som brinner inom mig – en längtan så stark att den är okontrollerbar – finns bara där.

Så min gamla dröm, som började i Pokhara, Nepal, på 1980-talet när jag läste Maurice Herzogs bok Annapurna och blickade ut över det mäktiga berget Machapuchare (Fisksvansen), om att bestiga berg, har återvänt. Och att så småningom återvända till Himalaya. Det här är min självcentrerade dröm som jag nu ska försöka förverkliga. En av flera.

Som alltid är de fysiska förberedelserna extremt viktiga. Mer än någonsin om du är över 60 år. När det gäller det mentala upplägget har jag hållit på med detta så länge att det sitter där. Jag vet vilka växlar jag behöver. Här är mitt förberedelseupplägg som jag vill dela med mig av.

Jag räknade ut att det skulle ta cirka tre månader att fullt ut återhämta mig på alla nivåer efter Grönland. Jag är nästan där, tio dagar kvar. Matlusten är borta och jag har kunnat återhämta mig långsamt, långsamt. Med åldern behöver du mer tid. Detta gäller även för träning. Under de senaste två månaderna har jag återgått till en riktig kost och tränat enligt ett schema: två dagars träning, en dags vila, tre dagars träning, två dagars vila. Och så börjar det om. Jag kommer att hålla mig till detta ytterligare tio dagar. Sedan går jag in i en tre månaders träningsperiod med upplägget: två dagars träning – en dags vila – tre dagars träning – en dags vila – två dagars träning – två dagars vila. Och så börjar det om.

Eftersom det handlar om bergsbestigning och hög höjd anpassar jag mig till det. Huvudfokus under denna tremånadersperiod är att återgå till rätt vikt och kunna genomföra ett halvt maraton på stigar som går upp och ner hela tiden. En gång i veckan tar jag en vandring med en allt tyngre ryggsäck i det mest kuperade området som finns i Skåne – en ganska platt plats, men det finns backiga områden. Dessutom kommer jag att vandra i riktiga berg i närheten av Lima en gång i månaden. Så trailrunning, rehab på gym, massor av flexibilitetsträning, men framför allt kondition, kondition, kondition.

Planen är att väcka min klättringsdröm till liv igen i september. Jag hoppas kunna samla en grupp underbara vänner. Det är på gång. Det innebär att efter dessa tre månader kommer jag att öka träningsmängden varje vecka, och under de sista två månaderna kommer jag att träna varje dag. Precis som inför Grönland.

Du kan följa min träning här: https://www.strava.com/athletes/explorermikaelstrandberg