Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Expedition - och betydelsen av det rysk-sibiriska ordet normal-na

Jag lever egentligen på att berätta om betydelsen av det ryska ordet normal-na. Egentligen är det konstruerat att användas och fullt förstås av blott sibirier. Ändå kan det appliceras på i stort sett allt som har med livet att göra. Kanske kan det vara till hjälp för någon av er. Jag vill därför gärna berätta om det även för Er läsare och refrererar då först till en blograpport från Sibirien. Och avslutar med ett You Tubeklipp angående normal-na!

29 Nov, 04 - 14:54 

GPS-pos: N66°18´ | E151°46´ | Alt: 24 M 

-43°C och det är så kallt att det känns ända in på ryggraden. Vi har tagit oss in i en övergiven skogskoja vid N 66°18´52,0 och Ö 151°46´34,7 after tre iskalla nätter i tältet. Kaminen är rostig och trög och vi har knappt kommit över nollan i temperatur efter tre timmars arbete.

Även om vi i stort sett fryser dygnet runt, eftersom vi har haft 43 minusgrader 3 dagar i rad nu, så känns det som vi börjar få grepp om hur vi skall hantera denna extrema kyla. Och det behövde vi få, eftersom det bara blir kallare och kallare hela tiden. Dessutom går det just nu fruktansvärt sakta, för mycket snö och isbarriärer, och vi har bara gjort 35% av totaldistansen till Srednekolymsk. 

Jag lovade mig själv innan avfärd från Zyryanka, att oavsett om vi var illa däran av kyla, så skulle rapporterna också innehålla någonting annat än detta lidande. För det finns väldigt lite positivt med att bara frysa. Att hitta någonting positivt i iskylan är däremot lätt. De få oerhört tuffa, men nästan osannolikt vänliga människorna längs Kolyma. Låt mig kort berätta om tre vi mött.

Ivan Fralov är en legend i trakten och det beroende på att han våren år 1979 skidade från Zyryanka till Cherskii. Det ansågs, och anses fortfarande, vara en bragd. Idag, drygt 60 år gammal, är han fortfarande ett litet kraftpaket och när han under sin årliga semester i Moskva, hörde talas om oss, avbröt han semestern och återvände till Zyryanka för att ge oss hjälp och ovärderliga tips. Så dagen vi skulle åka dök han upp i lägenheten och ville visa oss den bästa vägen ut ur Zyryanka fram till första stället vi kunde sova inomhus. I -35 graders kyla sprang han före oss och spårade. I två mil! Av och till stannade han till, väntade in oss och försedde oss med kex och godis. Väl framme hos gubben Alexej vände han i det tilltagande nattmörkret och sprang de två milen tillbaka till Zyryanka! Nästan ett helt maraton i 35 minusgrader.
´´Hur skall du orka?´´ frågade jag honom och han svarade som alla andra gör här ute:
´´Normal-na!´´

Gubben Alexej hade bott ensam här ute i 20 år och hade ett stort ovårdad skägg, men i likhet med alla andra vi träffat på norr om Zyryanka, så var det pedantiskt rent och vårdat inomhus. Alexej bjöd på nykokt hargryta, massor av sött ryskt te och hade mängder av intelligenta frågor vi inte kunde svara på till följd av bristande ryska. Vi sov på en bädd nära elden, som Alexej höll igång hela natten. Han hade rejäl tandvärk, men klagade inte.
´´Normal-na´´ ,påstod han.

När vi anlände frusna in till ryggmärgen till jakuten Vassilj, två dagar senare, bjöd han in oss på fryst rå fisklever, straganina (fryst rå fisk), hargryta och drog samtidigt i sig en hel liter vodka. Vilket höll oss vakna hela natten, när han ömsom spelade dragspel, diskuterade kalla krigets politik, grät över sin döda mamma, avfärdade vår utrustning som skrämmande usel eller visade oss det obligatoriska familjealbumet. På morgonen bjöd han på pelmeni (rysk ravioli) och gav oss ett par vargskinnshandskar och en rävskinnsmössa som avskedspresent när vi åkte.
´´Normal-na´´ , svarade han när vi tackade honom för hans fantastiska gästfrihet.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-03-01 11:30   peter1969
Kände ni er inte lite västerländskt bortklemade av att ha en 60-åring springande framför er i 2 mil som dessutom passade upp er med kex och godis? Men han var ju å andra sidan en levande legend....
Kul och bra information om en värld man inte förstår, tackar!
PS! Läser Sten Bergmans bok nu om Kamtchatka som du tipsat om tidigare. Mycket bra bok, man börjar inse att det finns väldigt lite att klaga över här hemma....
 
2011-03-01 12:41   explorermikaelstrandberg
Hej Peter! Tack för de snälla orden! Jomenvisst är det så. Ibland verkligen avskyr jag den här världen där man måste framhålla sin egen duktighet för att få jobba med det man vill. För verkligheten är ju den, som exempel, när jag föreläser händer det ofta att jag hälsas välkommen som han som gjort en av historiens kallaste Expeditioner. Vilket jag tycker är oerhört lustigt och märkvärdigt, för jag berättar ganska direkt att här, längs Kolyma, har folk bott i över 5000 år och det är folks vardag, året runt, att färdas upp och ner på floden, oftast utan hjälp eller maskiner. Så, längs Kolyma, varje gång vi fick för oss att vi var märkvädiga, inträffade något som visade oss vilken korkad inställning det var. (är)
 
2011-03-02 13:03   Glännman
Vilket härligt blogginlägg :)

Det påvisar ju det jag alltid tänkt, blir det krig så flyr man till Ryssland :) De verkar vara härdade till en grad som vi Svenskar inte vet finns...

Ett maraton i den kylan och med den åldern. Han borde ju få nobelpriset :)

mvh // Johannes
 
2011-03-02 21:34   xtrem
"Ett mål mat om dagen och jag överlever utan problem. En kopp kaffe efter maten och jag har högre standard än miljarder människor på denna jord"
Det är nåt som jag ofta påminner mej om, för det är så lätt att glömma och inte reflektera över hur enkelt och bra vi har det i vår vardag...
Och som svensk så vete katten om jag skulle släppa in nån skäggig ryss på middag och husrum även om det vore plus grader ute...
När man tänker efter så skäms man nästan över hur bra man har det.

Jag har sett några klipp på YouTube från expeditionen men går det inte att beställa hela filmen?

/Dennis
 
Svar 2011-03-03 05:14   explorermikaelstrandberg
Hej dennis!

Filmen finns hos mig för 199:- plus porto och påse. Mejla mig på mikael@mikaelstrandberg.com och lämna din adress ch den kommer fort som tusan! M
 
2011-03-03 12:09   seobserver
Bra och träffsäkert. Gilla läget.
Märkligt så mycket vardagsgnäll man hör och upplever, här där vi har det så bra. Uppenbart är att alltförmånga vill ha ett gratis dukat smörgåsbord på direkten.
 

Läs mer i bloggen

Min första långfärdscykel

Bilden är från december 1986. Ännu en lerig uppförsbacke i Colombia. Jag kan knappt minnas platta vägar i detta land. Upp och ned hela tiden, precis som de föregående länderna Ecuador och till viss del Peru. Anderna. Här hade jag precis fått ett helt hjul mig tillskickad -det tog en månad och hamnade hos den svenska Ambassaden i Bogota- från fantastiska Monark (Kroon) i Vansbro. De hade gått in och sponsrat min cykelfärd från Chile till Alaska med en cykel och backup. En tre växlad ballong cykel som användes främst av Posten om jag inte minns fel. Jag hade själv stått på monteringsbandet i 8 månader som 18-åring och monterat bakdäck.
Där fanns då som arbetskamrater lokala legender som Leif Sixtensson, Urban Boväng, Kurt Ilar, Mikael "Zulu" Englund, Kele och Lena Stark.
Helt klart är ju att det som de flesta industri arbeten, i alla fall för mig, var inte någonting man önskade göra hela livet. Men jag är extremt tacksam för deras stöd under min första Expedition!
Tyvärr läste jag idag att denna viktiga arbetsplats har gjort sitt, se https://www.siljannews.se/.../monark-varslar-personal-och..., men anledningen är svår att förstå. Någon som kan förklara?

Glad att vara far till mina döttrar

"Tjejerna har sådan tur som har dig".
Så skriver många. Tvärtom, så är det tur att jag har dem. Jag lär mig av dem varje dag. I synnerhet i dessa tonårstider, där musik och kompisar tar mycket plats. Då är de helt vanliga tonåringar. Jag skriver så, helt vanliga, för verkligheten är att de tillbringat snart 300 nätter i tält sedan de föddes. Den gångna natten, ytterligare en. Och de har redan genomfört flera äventyr. Och det enda som jag kan se skiljer dem från deras kompisar, kanske, det är att jag ser att varje gång det blir tufft och svårigheter, så byter de direkt kostym. De blir mer koncentrerade, allvarliga och de hjälper verkligen till att ta tag i problem och gnäller vid dessa tillfällen aldrig. Annars ja.
De har två dagarna ute på fjället blev lite mer utmanande än väntat. Jag kollade väderleken, yes, rejält blåsigt med enstaka stormvindar upp till 19m/s. Yes, lite halvkallt, -5 och lägre med upp till -14 med kylnings effekt. Men jag tänkte, det klarar jag utan handskar och vi alla tre utan ett ombyte av kläder. På grund av brist på utrymme, små ryggsäckar för damerna, så tog vi de lättaste sovsäckarna, som ändå skall klara -25 grader. Jag tog med mig en tunn vindjacka. Väl på plats så förklarade tjejerna och de glömt handskarna och Dana hade t.o.m. glömt sin tjocka goretex jacka. Ja, jackan nämnde hon först på kvällen. Så här är jag med en tunn brynja och en mellan jacka med huva. Det är allt. Dana ungefär lika. Men jag vet hon är tuff. Eva hon har alltid tagit allt med ett stort lugn oavsett. Så länge hon har musik med sig.
Efter 7 km med mörkret på väg in, slog vi läger intill en frusen tjärn. Vinden var iskall, så snabbt in i tältet. 15 m/s, Dana hjälpte mig sätta upp tältet, Eva höll kontroll på de övriga livsviktiga grejerna så de inte blåste bort. Jag drog igång köket. Isen var så pass tjock att vi fick leta vattenhål och vattnet var lite rostfärgat, men det är ju tjärn vatten. Väl inne i tältet, märkte vi att vi tagit fel liggunderlag åt Dana, ett med punka. Mitt fel. Så blev det att dela två madrasser över den nu iskalla natten. Inne i säckarna märkte vi att, det här blir nog en kall natt. Men de minns från cyklingen att ibland är det så. Inget gnäll. Jag sov av och till. De också. Det var kallt, men inte besvärande kallt. Min Oura ring, som mätt min sömn och hälsa i 4.5 t.o.m. nämnde att det var min bästa sömn sedan jag kom hem från Grönland. Jag vet att det är en fördel att alltid vara lite för kall och inte bekvämt varmt. Hälsomässigt.
Klart det var rejält obekvämt att dela madrasser. men absolut inget gnäll. Och vi visste vi lär köra allt snabbt och dra nyttja av kökets värme. Snabbt i med mat, packa, ut i den kylslagna vinden och på med säckarna och dra. Vi valde vägen uppför för att få igång värmen. Tjejerna körde med mina strumpor som vantar. Lite halvkallt i kängorna de först 15 minuterna, men det gick.
Resten av färden snackade vi om ditt och datt på det bästa av vis, som när tjejerna ser sin förälder pappan som en jämlike man kan dela allt med. En fin tid.
Jag, att "utsätta" ungarna för detta sedan de föddes, är det bästa jag gjort. Dt har gjort dem lugna, de vet att de har en extra kraft, och tåliga. Utan gnäll.
Jag rekommenderar föräldrar att göra detta så ofta det går!

Korsningen av Grönlands Inlandsis är klar


Efter 32 dagar och 65 mil steg vi av isen och satte på oss ryggsäckarna och började gå. En dag senare fastnade vi vid en flodövergång och tvingades bli evakuerade med helikopter två dagar senare. Så vi korsade isen, men nådde aldrig havet. Så Lars Wallgren ich hans 2 kanrater är så vitt jag förstår de enda svenskar som helt korsat Grönland från hav till hav. Men jag är nöjd med att ha klarat isen.


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg