Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Expedition - mitt fotograferande

Den senaste tiden har jag fått sanslöst många email angående vad jag har för kamera och hur jag lägger upp mitt fotande. Det gör mig mycket glad att få sådana frågor, för det tyder på att bilderna kanske väcker någons känslor och inspirerar någon att lägga ned lite extra tid på fotgraferandet på resan. Jag har skrivit en artikel tidigare beträffande fotande på resan , men tänkte berätta lite om mitt fotande.  

Jag har en Nikon D-80 med ett gammalt 35-75 mm objektiv som jag haft sedan 1997. Jag har flera stativ, blixtar och ett 75-300 mm objektiv, lika gammalt, men jag använder vare sig blixtar, stativ eller långt objektiv. Mest för att jag är för slö och spontan för att dra med mig hela utrustningen utan under Sibirienturen där det bara gick att använda en liten Sony P 92-kamera, så gillade jag just att bara kunna ta fram den när det passande, utan att behöva planera, ta fram ur ryggsäck eller pulka, montera...så nu passar detta mer mitt sätt att vara. Extremt spontan och helt utan planering. Jag gillar heller inte att bearbeta bilderna, mest för att jag inte har tålamodet, mer än att elemäntärt styra upp dem en gnutta och jag vill att alla bilder verkligen skall motsvara hur verkligheten är. Den är alltid bra nog tycker jag.

Däremot vill jag självklart att folk skall kika på mina bilder, så med hjälp av att följa redaktör Christer Lindhs otaliga twittrar, mycket bra sådana (han fick mig att finna Spotify och mycket annat, denne mästare) , så hittade jag en fotosajt jag gillade. De andra jag haft bilderna på, Google och Flickr, är ju verkligen inte bra tycker jag, men denna, den höjer verkligen fotona! Så jag vill dela med mig av de bilder jag lagt upp där.

http://mikaelstrandberg.500px.com/

Mina foton är de som ger mig mest jobb just nu. Så det går att vara slarvig, spontan, slö och tekniskt ointresserad. men det är nog betydligt bättre att vara perfektionist. Kanske.

Ja, nog om detta....förresten fick jag detta mejl just nu, ett av ett hundratals jag börjar få från läsare varje vecka, men detta måste väl vara ett skämt? Adressen är så anonym den kan vara...

Hej.

  Hej, jag planerar på att ge mig ut i vildmarken, ca. 1 månads kajak/vandrande; och jag vill ställa en personlig fråga till dig eftersom
 du har erfarenhet och kan hjälpa mig. Jag är fysiskt fulltränad men är rädd för en enda sak; att sexlusten kommer få kroppen/sinnet ur
 balans och börja spela ett spratt, och till slut övertyga mig om att återvända. Vad gör man med sexlusten under tiden, går den bort av
sig själv eller måste man tillfredställa dess begär? Måste man ha med sig porr? Eller gör själva utmattningen den obefintlig. Uppskattar
 diit svar. 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-08-16 23:47   Thomas Traneving
Ha ha ha ..... Roligt mail. Överväger du ett svar ;)
=)
/H
 
2011-08-17 05:02   explorermikaelstrandberg
Jag svarade faktiskt, just in case, det inte var ett skämt, med typ, det är individuellt....
 
2011-08-17 12:15   seobserver
Ler med hela ansiktet! Det finns ingen hejd på frågandet./J
 
2011-08-17 16:28   explorermikaelstrandberg
ok, jag hittade svaret jag gav, döm själva om det är ett värdigt svar....

En omöjlig fråga. Det är så individuellt.

Viktigast att ge sig iväg så får du se.

Lycka till!

M
 

Läs mer i bloggen

Jag besteg Kilimanjaro för 25 år sedan, nu är det dags igen

25 år. Ett kvartssekel har passerat sedan jag senast stod på toppen av Kilimanjaro. Bestigningen ingick i en åttamånaders vandring genom Massajland år 2000. Jag var långt ifrån i toppform – på alla tänkbara sätt – men jag var välsignad med exceptionella följeslagare: Leif Skara Karlsson, en av de mest genuint varma människor jag någonsin känt, och Peter Spjut, en gångmaskin, utan tvekan den mest uthålliga vandraren jag någonsin sett i aktion.

39 år i samma bransch

39 år. Så länge har jag lyckats behålla det här jobbet. Osannolikt egentligen. Men det hade inte gått utan alla de fantastiska människor jag mött längs vägen som ställt upp i vått och torrt. Och många gånger varit helt avgörande för att jag skulle kunna fortsätta.


Bilden nedan är tagen den 28 februari 1986 i mammas lägenhet i Dala-Järna. Jag hade vaknat på morgonen sittandes framför TV:n och ordentligt chockad över en nyhet som skulle förändra hela landet, statsminister Olof Palme hade blivit mördad. Samma dag som jag skulle transporteras till Stockholm av min älskade bror, och flyga till Santiago de Chile för att påbörja cykelturen från Chile till Alaska.
Min förhoppning då var att jag efter äventyret skulle kunna försörja mig på det jag hade genomfört. Föreläsningar, tidningsartiklar och böcker. Så blev det. Jag fick t.o.m. vara med i riksradio och på TV, i reseprogrammet Packat Och Klart. Här kan ni se inslaget med intervjuaren Rolf-Egil Bergström, https://vimeo.com/20589771

Vuxen ansvar

"Jag klarar det, pappa."


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg