Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Expedition - att driva en sajt som ständigt lockar till sig läsare

    En av huvuduppgifterna i mitt professionella liv varje vecka är att hitta bra material till min sajt, www.mikaelstrandberg.com Mitt mål är att göra den till ett sorts nav för upptäckare, mer än äventyr, men bägge naturligtvis, samt främst bygga broar kulturer mellan och erbjuda verkligen bra läsning. Det gjorde ju att jag ganska snabbt när jag påbörjade den för ett par år sedan, nämligen först tänkt som en Expeditionssajt för kamelturen som inte blev av till följd av att jag skulle bli pappa, 22 oktober i Oman 2009, att jag ganska snart insåg att jag måste ta in mycket mer material från andra som har mycket mer intressant att berätta. Annars blir det ju med tiden extremt tråkig läsning när det bara handlar om en enda människa. Så jag började med att be mina vänner skriva artiklar och idag har det faktiskt gått så långt att tunga namn inom branschen, vilket inkluderar allt ifrån historiker till självupptagna äventyrare, vill ha en chans att få sina alster publicerade för att endera skapa opinion eller få uppmärksamhet. Det känns mycket bra! Men det skall vara artiklar som ger någonting utöver det vanliga. Så listan av gästskribenter har växt och innehåller idag många tunga namn inom utrikespolitik, polar historia, författare, poeter, polarvärlden, upptäcksresor och annat.

Kika gärna på gästskribentlistan!

   Och det gör -till följd av det kloka val att ta bort den egna självupptagen heten -att jag har en ganska stor läsekrets världen över, framförallt i USA, UK, Sverige (vilket gläder mig mycket), Canada och Australien. Förmodligen för att den då mest har skribenter från dessa delar av världen, den engelsk talande, även om jag söker från alla länder och har exemplevis haft en gästskribent från Bhutan, Tshering Tashi som skrev om jakens härkomst. Jag vill liksom komma bort från självupptagna sajter, där inget utvecklas, som är ack så förhärskande på nätet idag, likaså de små diskussions petitesserna om utrustning och annat för mig helt ointressant, och mer erbjuda upplevelser, åsikter om känsliga ämnet inom genren (vilket vi är svaga på i vårt land), längre läsning och djupare insikt i olika ämnen och dessutom samla viktigheter. Det har gått ganska bra, det ger mig jobb som berättare, skribent och fotograf, det ger mig mycket spännande kontakter och ger perspektiv i livet, men det är oerhört mycket jobb. Jag har försökt få till det så det skall kännas som ett sorts magasin. Så med hjälp av den som kan allt, Utsidans redaktör Christer Lindh, hittade jag till slut en lösning av på layouten.

Men man måste ha lite tur också. När jag började gräva i ämnet Slavomir Rawicz bok Den långa Flykten från Stalins läger (på engelska The Long Walk) och drog igång den sidan av vår ibland ack så komplicerade värld, så har det gjort idag att de flesta med intresse av den boken och ämnet, främst till följd av filmen av Peter Weir, The Way Back, besöker min hemsida. Och de är många!

Läs mer om ämnet här!  

Men jag ville också att sajten skulle kunna bli ett arkiv för upptäckare som är på gång att bli bortglömda i en värld, som präglas av twittrande och facebookande äventyrare med storslagna försäljningskunskaper om medelmåttiga färder, så med hjälp av mina vänner CuChullaine och Basha O´Reilly, legender inom långfärdsritter, skapade jag Röster från Upptäckarvärlden.

Kika här och lär av deras kunskap!

Märkligt nog har den sidan inte så många läsare i jämförelse med de nämnda ovan. Jag förstår faktiskt inte varför. Dock har jag också märkt, att kontroversiella ämnen har mest läsare och mest åsikter. Mest läst är denna:

The Long Walk, did it ever happen? 

Mest läst artiklel i Sverige är när jag ifrågasatt mig själv som resenär och människa i artikeln:

Am I a fake and cheat? 

Lustigt nog, med tanke på att jag ville komma bort från utrustningshysterin, den mest lästa artikeln av mig är:

23 essential items for adventuring 

Mest lästa gästskribenten, min vän Bolots:

Yakutia - the coldest inhabited place on earth

Ja, ungefär så då, nu börjar klockan närma sig sex på morgonen, jag har navigerat fram genom alla böcker om Mellan Östern och Islam som är placerade överallt i lägenheten, druckit mina två första koppar Skånerost, innan Eva vaknar och skall till dagis. Vilken sekund som helst. Jag hör hon är vaken nu.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Min första långfärdscykel

Bilden är från december 1986. Ännu en lerig uppförsbacke i Colombia. Jag kan knappt minnas platta vägar i detta land. Upp och ned hela tiden, precis som de föregående länderna Ecuador och till viss del Peru. Anderna. Här hade jag precis fått ett helt hjul mig tillskickad -det tog en månad och hamnade hos den svenska Ambassaden i Bogota- från fantastiska Monark (Kroon) i Vansbro. De hade gått in och sponsrat min cykelfärd från Chile till Alaska med en cykel och backup. En tre växlad ballong cykel som användes främst av Posten om jag inte minns fel. Jag hade själv stått på monteringsbandet i 8 månader som 18-åring och monterat bakdäck.
Där fanns då som arbetskamrater lokala legender som Leif Sixtensson, Urban Boväng, Kurt Ilar, Mikael "Zulu" Englund, Kele och Lena Stark.
Helt klart är ju att det som de flesta industri arbeten, i alla fall för mig, var inte någonting man önskade göra hela livet. Men jag är extremt tacksam för deras stöd under min första Expedition!
Tyvärr läste jag idag att denna viktiga arbetsplats har gjort sitt, se https://www.siljannews.se/.../monark-varslar-personal-och..., men anledningen är svår att förstå. Någon som kan förklara?

Glad att vara far till mina döttrar

"Tjejerna har sådan tur som har dig".
Så skriver många. Tvärtom, så är det tur att jag har dem. Jag lär mig av dem varje dag. I synnerhet i dessa tonårstider, där musik och kompisar tar mycket plats. Då är de helt vanliga tonåringar. Jag skriver så, helt vanliga, för verkligheten är att de tillbringat snart 300 nätter i tält sedan de föddes. Den gångna natten, ytterligare en. Och de har redan genomfört flera äventyr. Och det enda som jag kan se skiljer dem från deras kompisar, kanske, det är att jag ser att varje gång det blir tufft och svårigheter, så byter de direkt kostym. De blir mer koncentrerade, allvarliga och de hjälper verkligen till att ta tag i problem och gnäller vid dessa tillfällen aldrig. Annars ja.
De har två dagarna ute på fjället blev lite mer utmanande än väntat. Jag kollade väderleken, yes, rejält blåsigt med enstaka stormvindar upp till 19m/s. Yes, lite halvkallt, -5 och lägre med upp till -14 med kylnings effekt. Men jag tänkte, det klarar jag utan handskar och vi alla tre utan ett ombyte av kläder. På grund av brist på utrymme, små ryggsäckar för damerna, så tog vi de lättaste sovsäckarna, som ändå skall klara -25 grader. Jag tog med mig en tunn vindjacka. Väl på plats så förklarade tjejerna och de glömt handskarna och Dana hade t.o.m. glömt sin tjocka goretex jacka. Ja, jackan nämnde hon först på kvällen. Så här är jag med en tunn brynja och en mellan jacka med huva. Det är allt. Dana ungefär lika. Men jag vet hon är tuff. Eva hon har alltid tagit allt med ett stort lugn oavsett. Så länge hon har musik med sig.
Efter 7 km med mörkret på väg in, slog vi läger intill en frusen tjärn. Vinden var iskall, så snabbt in i tältet. 15 m/s, Dana hjälpte mig sätta upp tältet, Eva höll kontroll på de övriga livsviktiga grejerna så de inte blåste bort. Jag drog igång köket. Isen var så pass tjock att vi fick leta vattenhål och vattnet var lite rostfärgat, men det är ju tjärn vatten. Väl inne i tältet, märkte vi att vi tagit fel liggunderlag åt Dana, ett med punka. Mitt fel. Så blev det att dela två madrasser över den nu iskalla natten. Inne i säckarna märkte vi att, det här blir nog en kall natt. Men de minns från cyklingen att ibland är det så. Inget gnäll. Jag sov av och till. De också. Det var kallt, men inte besvärande kallt. Min Oura ring, som mätt min sömn och hälsa i 4.5 t.o.m. nämnde att det var min bästa sömn sedan jag kom hem från Grönland. Jag vet att det är en fördel att alltid vara lite för kall och inte bekvämt varmt. Hälsomässigt.
Klart det var rejält obekvämt att dela madrasser. men absolut inget gnäll. Och vi visste vi lär köra allt snabbt och dra nyttja av kökets värme. Snabbt i med mat, packa, ut i den kylslagna vinden och på med säckarna och dra. Vi valde vägen uppför för att få igång värmen. Tjejerna körde med mina strumpor som vantar. Lite halvkallt i kängorna de först 15 minuterna, men det gick.
Resten av färden snackade vi om ditt och datt på det bästa av vis, som när tjejerna ser sin förälder pappan som en jämlike man kan dela allt med. En fin tid.
Jag, att "utsätta" ungarna för detta sedan de föddes, är det bästa jag gjort. Dt har gjort dem lugna, de vet att de har en extra kraft, och tåliga. Utan gnäll.
Jag rekommenderar föräldrar att göra detta så ofta det går!

Korsningen av Grönlands Inlandsis är klar


Efter 32 dagar och 65 mil steg vi av isen och satte på oss ryggsäckarna och började gå. En dag senare fastnade vi vid en flodövergång och tvingades bli evakuerade med helikopter två dagar senare. Så vi korsade isen, men nådde aldrig havet. Så Lars Wallgren ich hans 2 kanrater är så vitt jag förstår de enda svenskar som helt korsat Grönland från hav till hav. Men jag är nöjd med att ha klarat isen.


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg