Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Expedition - 5 mest kompletta rese- och äventyrsböckerna någonsin!

Jag har börjat planera för en liten avslappnande fjälltur med en vän och som vanligt gäller det att hålla ned vikten. Mindre vikt, mer njutning. Och därför kan jag bara ta med en bok som skall underhålla mig under ett par veckors vandring. Så jag började då fundera i banorna vilken bok täcker då allt? En bok som är spännande, inspirerande, profan, berättande, poetisk och med en stark litterär stil? En som täcker allt. Den där boken man kan ta fram, strax efter en storslagen solnedgång och bara läsa en strof som kan förändra livet innan man somnar in?

Så efter mycket tänkande fick jag fram en lista på fem böcker:

1. Ryszard Kapuscinski. För mig är denne nu döde polack den främste stilisten bland alla författare. Inte en rad som inte säger något som för tanken att arbeta på högvarv. Min favorit är , bland många, är boken Imperiet.

2.  Peter Mathiesen. Hans klassiker Snöleoparden om hans färd i Himalayas i sökan på detta svåråtkomliga djur tillsammans med George Schaller är en verklig höjdare. Jag läste denna bok första gången tidigt åttiotal när jag själv reste med ryggsäck i dessa trakter. Den håller än idag!

3. Lasse Berg. Tyvärr för Lasses del är han född i Sverige och når därför ut på en mycket liten marknad, när han egentligen borde vara en hyllad global författare. Han har skrivit många bra böcker, men hans Jorden ålder har allt.

4. Laurens Van der Post. En jägares hjärta om bushfolket i Kalahari. Han är en av många av mina favoriter, inklusive Kapuscinski som blivit hårt kritiserad efter sin död för att överdriva, hitta på, tala osanning och skildra livet på en opassande sätt för akademiker och grävande journalister. Frågan är, har de varit på plats?

5. Mohammed Asad. Han började sitt liv som österrikisk jude, slutade som utrikesminister för Pakistan och den som anses ha skrivit en av de bästa översättningarna av Koranen på engelska. Men hans självbiografi och hans resor och funderingar genom öknen, är stilistiskt storslagna. Boken heter den Långa vägen till Mecka.

Detta är en personlig lista. Tidigare skrev jag denna lista angående 5 böcker av svenska äventyr att läsa över jul.

Böcker är oerhört viktigt för mig och idag är det svårt, tycker jag, att hitta någonting spännande i en bokhandel från den här genren. Mest finns det s.k coffetable books av äventyrare som hyr in en författare och fotograf, publicerar en glansig bok med stora bilder, en historisk återblick och oftast en oerhört tråkig skrift. Som ett gigantiskt reklamblad. Säljer säker bra, men kommer att hamna i glömska. Hoppas snart på att hitta en ny storslagen bok av en svensk resenär!

Jag skrev en engelsk variant här!

Kom gärna med Edra egna listor!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-05-04 15:01   BMartins
Tack för bra tips! Har senaste tiden funderat en del över bra rese/äventyrsböcker att läsa i sommar och håller med dig om att bokhandeln erbjuder ett knapert utbud. Har inte läst någon av de fem du nämner här så har lite att se fram emot antar jag.
MvH Björn
 
2011-05-04 16:23   explorermikaelstrandberg
Jag fick just idag Lasse Bergs senaste från författaren själv, med titeln Skymningssång i Kalahari. Den är nog ruggigt bra!
 

Läs mer i bloggen

Min första långfärdscykel

Bilden är från december 1986. Ännu en lerig uppförsbacke i Colombia. Jag kan knappt minnas platta vägar i detta land. Upp och ned hela tiden, precis som de föregående länderna Ecuador och till viss del Peru. Anderna. Här hade jag precis fått ett helt hjul mig tillskickad -det tog en månad och hamnade hos den svenska Ambassaden i Bogota- från fantastiska Monark (Kroon) i Vansbro. De hade gått in och sponsrat min cykelfärd från Chile till Alaska med en cykel och backup. En tre växlad ballong cykel som användes främst av Posten om jag inte minns fel. Jag hade själv stått på monteringsbandet i 8 månader som 18-åring och monterat bakdäck.
Där fanns då som arbetskamrater lokala legender som Leif Sixtensson, Urban Boväng, Kurt Ilar, Mikael "Zulu" Englund, Kele och Lena Stark.
Helt klart är ju att det som de flesta industri arbeten, i alla fall för mig, var inte någonting man önskade göra hela livet. Men jag är extremt tacksam för deras stöd under min första Expedition!
Tyvärr läste jag idag att denna viktiga arbetsplats har gjort sitt, se https://www.siljannews.se/.../monark-varslar-personal-och..., men anledningen är svår att förstå. Någon som kan förklara?

Glad att vara far till mina döttrar

"Tjejerna har sådan tur som har dig".
Så skriver många. Tvärtom, så är det tur att jag har dem. Jag lär mig av dem varje dag. I synnerhet i dessa tonårstider, där musik och kompisar tar mycket plats. Då är de helt vanliga tonåringar. Jag skriver så, helt vanliga, för verkligheten är att de tillbringat snart 300 nätter i tält sedan de föddes. Den gångna natten, ytterligare en. Och de har redan genomfört flera äventyr. Och det enda som jag kan se skiljer dem från deras kompisar, kanske, det är att jag ser att varje gång det blir tufft och svårigheter, så byter de direkt kostym. De blir mer koncentrerade, allvarliga och de hjälper verkligen till att ta tag i problem och gnäller vid dessa tillfällen aldrig. Annars ja.
De har två dagarna ute på fjället blev lite mer utmanande än väntat. Jag kollade väderleken, yes, rejält blåsigt med enstaka stormvindar upp till 19m/s. Yes, lite halvkallt, -5 och lägre med upp till -14 med kylnings effekt. Men jag tänkte, det klarar jag utan handskar och vi alla tre utan ett ombyte av kläder. På grund av brist på utrymme, små ryggsäckar för damerna, så tog vi de lättaste sovsäckarna, som ändå skall klara -25 grader. Jag tog med mig en tunn vindjacka. Väl på plats så förklarade tjejerna och de glömt handskarna och Dana hade t.o.m. glömt sin tjocka goretex jacka. Ja, jackan nämnde hon först på kvällen. Så här är jag med en tunn brynja och en mellan jacka med huva. Det är allt. Dana ungefär lika. Men jag vet hon är tuff. Eva hon har alltid tagit allt med ett stort lugn oavsett. Så länge hon har musik med sig.
Efter 7 km med mörkret på väg in, slog vi läger intill en frusen tjärn. Vinden var iskall, så snabbt in i tältet. 15 m/s, Dana hjälpte mig sätta upp tältet, Eva höll kontroll på de övriga livsviktiga grejerna så de inte blåste bort. Jag drog igång köket. Isen var så pass tjock att vi fick leta vattenhål och vattnet var lite rostfärgat, men det är ju tjärn vatten. Väl inne i tältet, märkte vi att vi tagit fel liggunderlag åt Dana, ett med punka. Mitt fel. Så blev det att dela två madrasser över den nu iskalla natten. Inne i säckarna märkte vi att, det här blir nog en kall natt. Men de minns från cyklingen att ibland är det så. Inget gnäll. Jag sov av och till. De också. Det var kallt, men inte besvärande kallt. Min Oura ring, som mätt min sömn och hälsa i 4.5 t.o.m. nämnde att det var min bästa sömn sedan jag kom hem från Grönland. Jag vet att det är en fördel att alltid vara lite för kall och inte bekvämt varmt. Hälsomässigt.
Klart det var rejält obekvämt att dela madrasser. men absolut inget gnäll. Och vi visste vi lär köra allt snabbt och dra nyttja av kökets värme. Snabbt i med mat, packa, ut i den kylslagna vinden och på med säckarna och dra. Vi valde vägen uppför för att få igång värmen. Tjejerna körde med mina strumpor som vantar. Lite halvkallt i kängorna de först 15 minuterna, men det gick.
Resten av färden snackade vi om ditt och datt på det bästa av vis, som när tjejerna ser sin förälder pappan som en jämlike man kan dela allt med. En fin tid.
Jag, att "utsätta" ungarna för detta sedan de föddes, är det bästa jag gjort. Dt har gjort dem lugna, de vet att de har en extra kraft, och tåliga. Utan gnäll.
Jag rekommenderar föräldrar att göra detta så ofta det går!

Korsningen av Grönlands Inlandsis är klar


Efter 32 dagar och 65 mil steg vi av isen och satte på oss ryggsäckarna och började gå. En dag senare fastnade vi vid en flodövergång och tvingades bli evakuerade med helikopter två dagar senare. Så vi korsade isen, men nådde aldrig havet. Så Lars Wallgren ich hans 2 kanrater är så vitt jag förstår de enda svenskar som helt korsat Grönland från hav till hav. Men jag är nöjd med att ha klarat isen.


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg