Det har ju blivit så att jag tillbringat större delen av mitt liv på resande fot. Och jag har bott utomlands periodvis. Och nu när jag är hemma pappa med två underbara döttrar, så har jag funderat mycket på det privilegium det innebär att vara född svensk. För det är så.
Jag tror det allra mest värdefulla med att vara det, är att vi har ett samhälle -än- där i stort sett allihop har möjligheter att välja ett liv, de tror sig vilja ha. Det är unikt. Och det är ett paradis om man har barn. Superba dagis, bra mat och bra lärare. Så är det inte generellt exempelvis i USA och Storbrittanien. Även om man kan tro annat när man ser på TV.
Och så är det detta här med den friska luften och naturen. Det är en sådan variation i Sverige. Fjäll, hav, skog och ängsmark i massor.
Men, här finns också till följd av invandringen och det underbart tilltagande mångkulturella samhället, en annan värld, som vi kan som svenskar njuta och lära av. Egentligen finns det mesta för att leva ett värdigt liv. Ja, vi har det verkligen bra!
Tveklöst är det så att man uppskattar Sverige mer när man har barn. Folk är också bättre generellt när de har barn. Då ser och möter man inte så många av den tyvärr tillväxande skalan av cyniska sursvenskar, ja, ni vet de där som kan och vet allt på ett arrogant sätt. Ungefär som han den där journalisten i thrillern Bron. Och hans chef.
Det är lätt att älska Sverige och allt vi står för, och de svenskar man möter, när man är utanför Sverige. Med tiden blir det svårare när man varit hemma längre. Då skall man bara göra en resa för att få perspektiv.
Ja, vi måste kämpa för att behålla det här unika och fantastiska samhället.
Nu går jag ned till den perfekta pedagogiska lekplatsen en sväng. Hostande efter att ha plockat upp ännu en förkylning från dagis.
Funderingar som hemma pappa.
