Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

5 rekommenderade julklappar i bokform

1. Sten Bergman - På hundsläde genom Kamtjatka. På alla sätt och vis en oerhört läsvärd bok, som inspirerade mig en hel del inför Sibirien-turen. Av en ung Sten dessutom, som senare kom att i första hand berätta om Papua Nya Guinea.

2. Otto Nordenskiöld - Från Eldslandet. Hans bok om Patagonien är verkligen underbar. Den beskriver också den tidens forskaranda. Exempelvis hittade Otto en död tehuelche indian, vars ben han flådde för att kunna ta hem till Sverige och något av vårt lands museum.

3. Äventyr på riktigt - Berättelsen om upptäckaren Sven Hedin. En bok av Axel Odeleberg som inledningsvis skriver att alla moderna svenska äventyrare inte är värda vatten, men börjar så mycket bättre berätta denna fantastiska berättelse om denna vidunderliga människa. Den mest globalt kända svenske upptäcksresanden i historien. Och kommer så att förbli. Läsvärd bok.

4. Marianne Ahrne - Jag har hört kamelerna sjunga. Marianne Ahrne glöms ofta bort när man pratar om kvinnliga äventyrare i vårt land. För mig är hon enkelt den största. Och överlägset den bästa författaren. En mycket bra bok även om det inre.                                         

5. Sven Hedin - En färd genom Asien 1893-97, del I-II. Denna bok skrevs innan han blev alltför klok och spekulativ rent politiskt. Enligt mig, en av hans bästa. Mycket bra är den!

Jag hoppas att dessa böcker kan inspirera er över jul. Kommentera gärna med egna bokfavoriter.

GOD JUL tills vi hörs igen!                  

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.

Bestigning av Kilimanjaro, del 3, slutet

Kilimanjaro-dagboken, del 3


”Jag mår lite bättre idag”, sa Richard när vi alla samlades i mattältet för frukost. ”Jag tog en paracetamol och tro mig, de där tabletterna är magiska. Ingen huvudvärk, ingen feber, inga problem. De är så bra att jag vill bli försäljningsagent för dem i Kanada!”

Bestigning av Kilimanjaro, Rongai-leden, del 2

Kilimanjaro-dagboken, del 2


”Jag sov inte alls”, sa MJ när han steg in i mattältet. ”Jag hade diarré hela natten.”
”Jag fick inte heller någon sömn”, sa Richard. ”Och jag mår illa.”
Alla tecken på höjden. Och på att anpassa sig till Afrika. Jag sa:
”Fortsätt att dricka mycket, 2 liter när ni vaknar, 2–3 liter under dagen, och 2 liter vid ankomst. Det kommer göra stor skillnad. Börja ta Immodium och paracetamol direkt. Det kommer också hjälpa mycket.”
Richard verkade inte övertygad. Han har inte kommit så här långt i arbetslivet genom att bara hålla med och inte ifrågasätta. Precis som jag är han lite av en hälsofreak och har många prylar som talar om hur han mår. Eller borde må. Det hjälper inte alltid. Hans prylar visade att han inte mådde bra. Vilket vi alla kunde se. Moses, vår huvud-sherpa, kom in med ännu en pryl. Detta var en ultraproffsig utrustning, så de hade med sig syrgas, en syrgassäck , professionella tält, sovsäckar och så vidare. Han hade en pryl att sätta på fingret för att mäta puls och syremättnad. Richard var inte nöjd med sitt resultat. Vi serverades en enorm frukost som Norm och jag slukade som hungriga lejon vid ett byte. Men att må illa, vara sömnlös och orolig för toabesök gjorde det svårare för MJ och Richard att äta. En tuff start för båda, men jag var säker på att de båda skulle klara hela vägen. De var väldigt beslutsamma, även om jag redan visste att det skulle bli utmaningar på vägen.


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg