Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

En ny kärlek - bouldering

Jag måste bara få dela med mig om en ny kärlek!

Härom kvällen såg jag en film på Netflix, jag inte skulle ha sett för bara några månader sedan. Den heter Valley Uprising och är en inblick i vår världs idag mest kända klippklättrarplatser, Half Dome och El Capitain i Yosemite National Park. Det här med bara fysiska utmaningar utan någonting mer, ja, det är helt enkelt inte min stil. För det handlar filmen om till viss del, men mycket, mycket mer. Hur världen ser ut idag och en livsstil som jag köper lätt. Hur som helst, så såg jag den, med stor glädje, helt enkelt för att filmen fått ett nytt gemensamt familjenöje, bouldering.

Ibland har jag svårt att sova av muskelvärken efter ett par timmar med de konstgjorda klätterblock som vi har i Malmö, men lika mycket för att jag vll dit igen. Jag är ganska kass. Fortfarande en aning för tung och en aning för stel, men det blir bättre. Min partner är riktigt duktig, så det gör att jag vill bli riktigt duktig. Hon var tidigare gymnast och det märks i hennes höft och fotarbete.

Boulderingen är en sådan här aktivitet som bara har att göra med ens egna ”framgångar”. Man tävlar bara mot sig själv. Man tar små steg framåt varje gång, även dåliga dagar och det krävs 100% koncentration. Nya grepp, nya ”moves” och försöka läsa av hur man skall ta sig upp en speciellt utvald led. Och allt man behöver är krita och klätterskor för att få lite extra hjälp av tekniken. Annars har man allt så fort man vaknar och stiger upp!

Ungarna kommer väl inte särskilt långt, men de försöker hela tiden. Jag tar med dem till en klätterklubb en gång i veckan så de får klättra på topprep och det är oerhört hur det har hjälpt till att framförallt hjälpa den eleganta balettdansösen Eva i sitt självförtroende. Dana hon gör mest som hon vill hela tiden och när hon klättrar är det bara vilja och kraft, ingen elegans som Eva som glider upp och kollar varje steg eller grepp hon skall ta innan hon flyttar sig uppåt.

Dessutom som gör det att vi tillbringar hela dagar utomhus, vilket är kanske mest viktigt. Att bo  stad har sina frödelar, men riktiga naturupplevelser är mycket få. Men att vi hittat bouldering är livsviktigt.

Klart är att vi vill gå vidare. Och då lockar det att prova att friklättra. Mer Royal robbins och Alex Honnold än The Monkey´s.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

20 år sedan Expedition Sibirien: renskötare

Det är den 14 januari  2004 idag, -40°C, halvgrått och det är bara 5 grader i lägenheten. Våra högljudda och bråkiga grannar under oss har grälat hela natten igen, vilket de gör var tredje dag, men till följd av att de knackade på vår dörr igår och gav oss fyra frysta fiskar (schirr, den vita laxen) att göra straganina av, så skall vi inte klaga! 

”Vad vi saknar mest?” undrade babusjkan tankfullt, ”ja, det är nog naturen. Att kunna vara ute och fiska och jaga i det fria. Det saknar vi allra mest.”

Hälsan

Jag har fått en del frågor om mitt hälsotillstånd efter att många sett Livräddare i Arktis på SVT Play. Det här hände för drygt 2½ år sedan. De första tre månaderna var tuffa. Hjärnskakningen gjorde att jag inte kunde göra någonting mer än att gå ut och knalla Malmös gator dag och natt, sitta på balkongen och kika ut på Malmö kanal och folk och fä som knallade förbi. Jag hade svårt att sova och tänka. Vänner och döttrar hjälpte till mycket i återhämtning, så jag hade en vardag när allt gick ut på att se efter döttrarna. Jag var dessutom extra fet efter att ha lagt på mig +10 kg för Grönlandsturen. Läkarna hade fått mig att förstå att det kunde ta år att återhämta sig fullt. Svårast var nog att jag inte kunde jobba, eftersom dator och mobil inte funkade med hjärnskakning, utan gjorde det värre. När det var som svårast fick jag ett mejl från min mycket gode vän Dogan Tilic som undrade om vi, dvs döttrarna och jag, kunde komma till Izmir regionen och cykla. Och göra reklam för deras Eurovelo 8 rutt. Jag tänkte, jag tar den chansen och hoppas allt går bra. Ett bra beslut. Det blev en fantastisk tur och alla de värsta symptomen försvann. Men så fort jag kom hem och satte mig för att börja klippa film framför datorn, kom illamåendet, yrseln och huvudvärken tillbaka. Oförmågan att kunna jobba med det jag måste, skapade stor stress.

Mitt i allt detta, träffade jag Hannah. Vilket förde med sig att fick annat att tänka på än jobbet och papparollen. Men när jag besökte henne i en liten by i Pyrenéerna i mars 2023 drabbades jag av en liten stroke. Det var en följd av stressen och hjärnskakningen. Jag förstod att jag ganska dramatiskt måste förändra min livsstil. Annars skulle jordelivet snart vara över. Inspirerad av Hannah och hennes livsstil präglad av yoga, träning och framförallt meditation, så började jag meditera. Som 18-åring hade jag åkt till Indien med tankar om att bli buddistmunk -det blev inte så!- men buddismen har legat där och av och till gjort sig närvarande. Men nu kändes det som det var dags. Och just meditation är en grundpelare inom buddismen. Så jag började meditera.

Nu på SVT Play: Livräddare i Arktis

Nu går det en serie på SVT Play som heter Livräddare i Arktis. Efter drygt 45 minuter av del 1, Fast på Isen, https://www.svtplay.se/video/edPgb1E/livraddare-i-arktis/1-fast-pa-isen, så handlar det om när jag fick evakueras från isen 2022. En personlig och ekonomisk katastrof.

Men jag återvände i augusti 2024 och då gick det bra.


Vinter i Österrike: 6 höjdpunkter

Upplev ikoniska skidbackar, glaciäräventyr och charmiga byar där alpina traditioner och kulinariska smakupplevelser skapar en unik atmosfär.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg