Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Dags igen då.....

80 kg står det på vågen.
Jag har just kört intervaller, bastat och doppat mig i det iskalla vattnet vid Ribersborgs badhus. Jag är i någon sorts chock. För det första för den handlingsförlamning jag upplever när jag stiger ned i det iskall vattnet. 5 grader. Detvär som jag fryser till is. Och min första tanke är, hur skall det då vara om jag hamnar i det iskalla Nordpolsvattnet redan iskall i kroppen på grund av den låga temperaturen? Med alla grejer?
För det andra så visar vågen att jag trots all aktivitet både i Lima och på Teneriffa, gått upp 2½ kg. Det är Hannahs goda mat! Det gör att jag inser att det är dags att på allvar justera vardagen återigen till ett enda tränande och rätt ätande. Start måndag. Ultralöparen och dietisten Marta Naczyk´s Nutrition plan 1. Jag kommer att vara hungrig en månad, men det är som det är. Jag måste ned till 73 kg. Min bästa vikt.
Mitt mål är fortfarande att skida till Nordpolen från Ward Island, Kanada. Men innan dess behöver jag en förberedelse tur. Endera Grönland. Eller kanske Baffin Island i Kanada till hösten? Något blir det. Problemet med Grönland är de enorma kostnaderna, de osannolika pappersarbetet och att man måste ha sällskap. Och att hitta rätt sällskap är inte lätt.
Varför Nordpolen? Allt har att göra med mitt stora intresse runt åldrande. Jag vill verkligen utmana åldrandet. Och det går. Visserligen spelar generna en betydande roll, men genom att äta rätt, sova och träna på rätt sätt så går det att skjuta fram döden. Forskandet runt åldrandet är oerhört intressant. Läs boken Evigt Ung av Peter Ottsjö. Spännande och mycket inspirerande.
"Hur orkar du hålla på så här?" frågade en bekant häromdagen: "Hur får du ihop vardagen?"
Rutiner, planering, ha kul, njuta av livet och disciplin, svarade jag. Jag har svårt att förstå folk som inte vill satsa fullt ut att leva, utan kasta bort livet när det är så kort. Om man är frisk. Och genom träning och äta rätt går det ju att hålla borta en massa onödiga sjukdomar.
Jag går ju upp 3 eller fyra varje morgon. Då hinner jag göra en halv arbetsdag innan tjejerna vaknar. Så ge dem all kärlek och stöd de behöver för ännu en skoldag. Så har jag en hel dag att jobba eller träna. Eller bägge. Jag lägger mig nio. Trött och nöjd.
Klart jag går in lite i väggen av och till. Men jag har fantastiska människor runt omkring mig. Och tjejerna är ju helt underbara. De långa dagarna är måndag och onsdag när de har träning på Malmö IP. Och så har jag ju Hannah nu, trots att hon återvänt till andra sidan jordklotet, till sina barn. Men nu går det ju att prata över nätet så att säga.
Nu kör vi fullt ut! Igen!
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2023-01-15 19:19   HasseQ
Great Stuff. Men fattar inte Grönland el Nordpolen. Bara dyrt och väldigt riskabelt. Man kan utmana åldrandet på betydligt enklare sätt. Och tack för inspiration. Men vad vet jag.
 
2023-01-15 20:36   explorermikaelstrandberg
;-)) ja, man kan undra. Det är nog min modell, att köra på för fullt, utmana så gott det går, och av hävd vet jag att man når ut mer med det man vill säga, att målet är något större. Mest av allt, vill jag göra de bägge!
 
2023-01-18 20:42   fowwe
Att se sina friluftsäventyr som ett sätt att utmana åldrandet var en oväntad tanke för mig. Åtminstone att göra det så metodiskt och konsekvent som du. Ett ämne för vidare samtal i Utsidans bloggosfär kanske? Jag har också tankar om varför jag vistas i Skånenaturen eller vandrar i fjällen. Men inte riktigt som dina. ;-)
 
Svar 2023-01-19 05:00   explorermikaelstrandberg
Hej Hasse! Jag håller ju på med ett större projekt om just åldrande (longevity som det bättre heter på engelska) och det är oerhört intressant. Gener spelar in en hel del, men i övrigt gör sömn, kost och träning en stor skillnad. Frisk runt 80 är helt klart en sanning. För att "bevisa" vill jag höja nivån både på ålder och svårighet på mina färder.
Så är tanken!
 

Läs mer i bloggen

Jag besteg Kilimanjaro för 25 år sedan, nu är det dags igen

25 år. Ett kvartssekel har passerat sedan jag senast stod på toppen av Kilimanjaro. Bestigningen ingick i en åttamånaders vandring genom Massajland år 2000. Jag var långt ifrån i toppform – på alla tänkbara sätt – men jag var välsignad med exceptionella följeslagare: Leif Skara Karlsson, en av de mest genuint varma människor jag någonsin känt, och Peter Spjut, en gångmaskin, utan tvekan den mest uthålliga vandraren jag någonsin sett i aktion.

39 år i samma bransch

39 år. Så länge har jag lyckats behålla det här jobbet. Osannolikt egentligen. Men det hade inte gått utan alla de fantastiska människor jag mött längs vägen som ställt upp i vått och torrt. Och många gånger varit helt avgörande för att jag skulle kunna fortsätta.


Bilden nedan är tagen den 28 februari 1986 i mammas lägenhet i Dala-Järna. Jag hade vaknat på morgonen sittandes framför TV:n och ordentligt chockad över en nyhet som skulle förändra hela landet, statsminister Olof Palme hade blivit mördad. Samma dag som jag skulle transporteras till Stockholm av min älskade bror, och flyga till Santiago de Chile för att påbörja cykelturen från Chile till Alaska.
Min förhoppning då var att jag efter äventyret skulle kunna försörja mig på det jag hade genomfört. Föreläsningar, tidningsartiklar och böcker. Så blev det. Jag fick t.o.m. vara med i riksradio och på TV, i reseprogrammet Packat Och Klart. Här kan ni se inslaget med intervjuaren Rolf-Egil Bergström, https://vimeo.com/20589771

Vuxen ansvar

"Jag klarar det, pappa."


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg