Jag skrev ett inlägg här för ett tag sedan som hette äventyrsvardag där jag inbillade mig att jag skulle vara tillbaks i vardagen idag, en vecka efter hemkomst. Ha, glöm det! Storglöm det! Det var så fel så jag rent av tog bort inlägget, det trivdes jag inte alls med.
I vanliga fall är det så att jag lämnar mina äventyr bakom mig väldigt snabbt och fokuserar på nästa, men det här har stannat kvar. Nu är det två veckor sedan jag tältade på toppen av Muztagh Ata och jag njuter som tusan fortfarande.
Och det tänker jag göra ett tag till. Dessutom går jag runt och småskryter och är mallig så det räcker till. Och det tänker jag också vara ett tag till.
Sen har jag kollat upp det här med det eventuella världsrekordet mer ordentligt. Med folk som har bra koll. Nej, det finns ingen känd högre topptältning i alpin stil. Jag är således världsmäste!! Jag claimar detta världsrekord och så är det bra med det!! Dessutom solo.
Vad jag menar med alpin stil och solo kan ni läsa i mitt blogginlägg om bergsbestigningsstilar .
Jag lovar att bli mitt vanliga jag om ett tag igen men nu är det fest, shit vad mallig man kan kosta på sig att vara. Om man rent av skulle baka sig en tårta!
2012-03-31: Jag rensar lite bland blogginläggen och har precis tagit bort inlägget som bara var en filmsnutt och lägger den här istället. Här har ni mig!
Lite pinsamt men det här är faktiskt intressant. Jag befinner på toppen, över 7 500 meter, dvs. högre än topplägren på en del 8 000 metersberg. Jag är lite flummig i ögonen och pratar lite groggy, läpparna är lite blåare än vanligt och det märks att det är tunnare luft men sen mår jag ju riktigt bra. På morgonen var jag än lite mer groggy och hade lätt huvudvärk som försvann med två aspirin. Jag sov som en stock i 4-5 timmar, resten var lite oroligare sömn men det kan ha varit för att det blåste som skam ett tag. Men annars är det ju okej. Man behöver således inte må dåligt på de här höjderna och syrgas behövs absolut inte om man bara tar det lugnt.
------------------------------------------------
Här har ni min engelska facebooksida.
Här är min privata svenska facebook, där går det bra att följa mig.
Och här har ni min hemsida.
------------------------------------------------
Absolut tycker jag att var och en ska få göra som den vill utan att bli klankad på med tanke på att det klankas mycket på folk som inte gör som man "ska" enligt vissa. Vill folk klättra med syrgas så låt de göra det. Slår de världsrekord på något sätt så tycker jag att de ska få njuta av det precis lika mycket som någon annan, även om det naturligtvis inte är ett lika svårt världsrekord som den som gör samma sak utan syrgas. Det är två olika grenar, som att hoppa höjdhopp med stav eller utan stav, men båda kan ju fira ett världsrekord?
Jag vill klättra utan syrgas, det är min smak. Det är min smak att köra alpin stil också. Slutligen är det min smak att tälta på toppen. Och det blev världsrekord. Det är ju festligt som tusan. Men det motsäger inte på något sätt att jag tycker att andra gärna får klättra med syrgas om de gillar det. Eller??
Och nej, jag tycker inte det är speciellt viktigt med världsrekord. Jag har tältat på massor av bergsoppar, förra året tältade jag på toppen av Helags, i julas försökte jag tälta på toppen av Aconcagua, i vintras på toppen av Åreskutan, inget är något rekord. Jag tältar på toppar för att jag tycker att det är kul Nu blev det världsrekord men det var ju inte därför jag åkte dit. Annelie Pompe hade satt upp ett världsrekordförsök med sin Everstklättring i våras, sånt håller jag inte på med och är inte intresserad av. Nästa år ska jag försöka tälta på toppen på världens 6:e högsta berg, det gör jag inte heller för att slå rekord, nu har jag ju redan rekordet. Jag gör gör det för att jag tycker att det är kul.
Sedan att man inte skulle glädjas åt ett världsrekord som man fått så att säga på köpet, nej, sorry, jag förstår inte varför. Måste det ena utesluta det andra??
Om jag går på Liseberg med kompisarna för att umgås och ha kul och spelar på ett hjul och vinner värsta stjärnvinsten och gläds åt det så betyder ju inte det att jag per automatik tycker det är viktigt med spel och att vinna grejer.
Sedan hur du kopplar det till att man inte kan göra som man vill och gillar, nej, faktiskt, så förstår jag inte hur du kopplar ihop det. Men det betyder inte att det är känsligt, absolut inte, jag diskuterar gärna och man måste absolut inte tycka som jag!! :))
Men men. Av någon anledning har jag fått en bild av dig som ny typ av äventyrare/klättare. Är så sjukt trött på de som på 2000-talet figurerat i media. Men den bilden börjar ändras. Världsrekord och på det sätt du promotar dig själv får mig att rygga tillbaka.
Gällande resten, utan tvekan, jag accepterar din uppfattning, men jag undrar vad det är du inte gillar med världsrekordet, - att jag faktiskt slog världsrekord, att jag berättar att jag slog världsrekord eller att jag glädjer mig åt världsrekordet eller vad?
Det är ju bara drygt 2 veckor gammalt så jag tänker att så himla mycket jag har skrivit innan kan väl inte hinna kullkastas på så kort tid. Men för ett par verkar det vara så (majoriteten bland mejl och kommentarer jag får live tycker däremot att jag absolut ska gå ut med det och "ta plats"). Så precisera gärna, vad är det som är så "himla galet" så det får allt det gamla att tippa på ända.