Skrev ett inlägg på Facebook. Så här.
Grejar med bilder. Den här gamla bilden. Vad gulligt. Tog tåget från Göteborg till Stockholm, båten till Finland och tåget till ryska Kaukasus, tältade på toppen av Europas högsta berg Elbrus och åkte hem igen. När pappa hämtade mig på tågstationen fem veckor senare var jag så mallig så jag höll på att spricka. Det var kul. Och minns att jag lyckades ratta ihop från dörr till dörr för under tusen euro inklusive precis allt utom mat, äter gör jag ju hemma också.
Någon frågade om jag inte är rädd för Ryssland.
Noop jag är inte rädd för Ryssland, där finns massa supertrevliga människor!
Minns soldaterna på tåget, de hade marcherat i tre dygn eller var det var, den unga grabben somnade av i tågkupén och sov i 24 timmar, han var nog bara i övre tonåren, hans kapten drack 24% öl i literpetflaskor och bjöd på salt strimlad ost och till slut var han så full så jag tänkte att hans lever måste vara av extreordinär sort eller så är han död nästa vecka. Trots all alkohol så inte enda gång han sa eller gjorde något fylletrams, hans skötte sig reko precis hela tiden.
Och så minns jag operasångerskan som sjöng på operan i Moskva och som bjöd mig på opera i tågkupén så det dåna i hela tåget!
Och den gamla kvinnan, hon kunde ingen engelska men vi la upp vår mat på det lilla bordet och delade måltid i en ordlös men otroligt varm gemenskap.
Och de glada positiva ungdomarna på berget, från en rysk alpinistklubb, herregud vilken utrustning de hade och bar billiga men svintunga konserver och de satte upp tälten rätt över stenarna så de hade gigantiska stenar i ryggen där de sov ett halvdussin personer i vardera lilla tält men de var på benen varje morgon utan gnäll, ja herregud, massa underbara människor!!
Så nä, jag är inte rädd för Ryssland. Våra känslor skapas av det man minns. Vad som ligger i minnesbanken. Inte bara egenupplevt. Alla input. Även från nyhetsflödet. Och whatever. Det som ligger starkast i minnesbanken, där vi har mest fokus, det är sedan det som skapar känslan.
Min ryska minnesbank plingar inte högst om sånt som gör att jag blir rädd. Jag får en känsla av värme. Vill jag hellre få en känsla som skrämmer mig så kan jag försöka styra om mitt fokus till sånt som skrämmer mig. Så det skapas räddkänsla istället.
Eller tvärt om. Man är rädd för något. Som man inte vill vara rädd för. Så kan man styra om fokus. Förutsatt att det finns annat att fokusera på. Och som skapar annan känsla.
F Ö R E L Ä S N I N G
Yeah! Jag föreläser i Göteborg 24 februari!
Läs mer här!
V Ä R S T I N G E X P E D I T I O N !
I sommar kan ni hänga med, yeah - se här!
Precis så är det att man formas av det som man tar in, "du är vad du äter" heter ju ett ordspråk. Men det gäller ju inte bara mat utan vad man läser, vad man tar in via sina sinnen, o.s.v. D.v.s. all input, precis som du skriver.
Och varför ska vi vara rädda för ett helt folk? Det är ju sådana dumheter som kan leda till ett världskrig i slutändan. Tack för att du ger en mer nyanserad bild än vad man vanligtvis hör på nyheterna, det behövs verkligen!